Plats 75-71

75. Rolf Peterson, Kanot
Rolf Peterson var den som tog upp manteln från den oslagbare Gert Fredriksson och vidarebefordrade svensk kanot till våra dagar. Med sitt guld på K1 1000m räddade han den svenska äran i OS i Tokyo (tillsammans med de andra kanotister som tog guld, Sven-Olov Sjödelius och Gunnar Utterberg). 60-talet präglades av den försvunna svenska hjälteglorian efter de enorma framgångarna på 40-talet och början av 50-talet. I den eran var Peterson en av de största svenska stjärnorna, med ett OS-guld, två VM-guld, samt två silver, ett i OS, ett i VM.

74. Johan Harmenberg, Fäktning
Den ende svenske fäktaren som tagit OS-guld, och den än så länge största svenska fäktaren. Harmenberg tog guld i individuell värja 1980 i Moskva och har dessutom två guld från VM, ett individuellt och ett i lag från 1977. 1979 tog han också brons individuellt. Med fem guld från världscupen, tre individuellt och två i lag, var han en dominerande kraft inom världsfäktningen i slutet av 70-talet och början av 80-talet.

73. Ulrika Knape, Simhopp
I slutet av 60-talet tillhörde Ulrika Knape Sveriges bästa simmare, men hon valde istället en annan karriär. Som sjuttonåring tog hon OS-guld i höga hopp vid spelen i München. Det blev också ett silver, och året efter tog hon guld och silver på VM. Tillsammans med ett silver vid Montreal-OS, ett brons från VM 1975 och två EM-guld -74 är hon Sveriges största simhoppare genom alla tider, även om dottern Anna Lindberg förhoppningsvis snart kan utmana. Blev tre gånger utsedd till världens bästa simhoppare och hade naturligtvis samlat på sig fler meriter om hon inte hade avslutat sin karriär så tidigt.

72. Ludmila Engquist, Häcklöpning
Ludmila Engquist blev svensk medborgare 1996, lagom till OS i Atlanta. Den tidigare ryska häcklöperskan hade länge varit världens bästa och hennes tider i början av 90-talet är fortfarande bland världens bästa. På den här listan räknas dock bara hennes meriter som svensk medborgare, och de inkluderar ett OS-guld, ett VM-guld utomhus och ett VM-guld inomhus. Hennes OS-guld var det första någonsin i friidrott på damsidan. Med bronset utomhus från VM 1999, som hon tog mitt under pågående cellgiftsbehandling, kvalificerar hon sig som Sveriges främste sprinter genom tiderna. Under kategorin övrigt kan man säga att Enquist är oerhört intressant att analysera när man diskuterar representationer av svenskhet, hur hon själv ansträngt sig för att ses som svensk, och framförallt hur media har skildrat henne som svensk eller osvensk beroende på hur bra det har gått för henne. Efter en misslyckad satsning på bob, där hon stängdes av för dopning, avslutade hon sin idrottsliga karriär.

71. Mikael Ljungberg, Brottning
Ljungberg är förstås en idrottare som har en tragisk koppling, i och med självmordet 2004. Innan dess hade han en fantastisk karriär inom brottningen, krönt med OS-guldet i Sydney 2000. Han tog också ett brons fyra år tidigare, och har också två VM-guld från 1993 och -95. Brottning är en sport där de bästa utövarna oftast kommer från Europa. Därför är Ljungbergs två guld och ett silver från EM också mycket imponerande, och en av anledningarna till att han kommer så högt upp på listan. Trots de många svenska framgångarna inom herrbrottning under 1900-talet var Ljungbergs OS-guld det första på nästan femtio år. Ljungberg finns kvar i många idrottsälskares minne som en fin människa och en stor idrottare.