lördag 19 maj 2012

De tio bästa svenska filmerna någonsin


Med reservation för att jag har missat, glömt, skyggat för eller på felaktiga grunder prioriterat bort någon film följer här min lista över de tio bästa svenska filmerna någonsin. Eftersom ”ingen inbördes rangordning” är för fegisar kommer de dessutom prydligt arrangerade från 10 till 1.




Såg den på bio i Leksand på premiärdagen. Ett event i miniatyr. Sällan eller aldrig har kärnan i Dalarna, landsbygd och den blandade känslan i att komma hem, skildrats med sådan träffsäkerhet. Scenen när Mia ringer hem med utsikt över Siljansbygden från Rättvikshållet får det att bränna i nostalgisträngarna. Och Ann Petrén. Denna Ann Petrén.




Trots sliten patina pga för många visningar genom åren, håller första Sällskapsresan fortfarande högsta klass. Odödliga repliker som är fastbrända i den svenska folksjälen. En kliché är inte en klich´i original.




En stor överraskning när jag såg den första gången. Kombinationen av foto, musik och skådespeleri var så klockrent att jag misstänkte att det var stulet från amerikanska/koreanska förlagor. Michelle Meadows genomuttråkade skådespel lyfter hela filmen.




Citizen Kane, fast bättre. Och queer. Alltså bättre.



6. Yrrol

”Jag tycker att han ska få ett straff!”




Kuslig, varm, kall och schnygg. Kombinationen Alfredsson/Hoytema/Jonsäter är som bekant svårslagen.




Svårt att begränsa valet av AB Svenska Ords filmer, men kommer inte ifrån Ägget är löst, mycket pga scenen med Gösta Ekman i tjärnen. Kanske det mest poetiska som gjorts inom svensk film?




Killinggängets sprudlande kreativitet kombinerat med Alfredssons stilsäkerhet. En tid att se tillbaka på med tillförsikt när man ser vad Robert Gustafsson håller på med idag.




Enda gången som jag har varit med om att en spontan applåd utbrutit under en vanlig biovisning, när eftertexterna rullade. Lika tonsäker, aktuell och vacker idag som då. Ändrade svensk film i grunden, trots sin enkelhet. Låt oss hoppas att Moodysons filmatisering av Moodysons seriealbum hittar tillbaka till den kvalitet han höll i början av sin karriär.




Älskar AB Svenska Ord över allt annat inom svenskt kulturskapande, och det här är en av kronorna på det verket. Bindgalen kreativitet, lysande skådespeleri från huvudroller och gästspelare, samt popkulturella referenser till höger och vänster. Trots lite lökig politisk sentimentalitet i slutet, så blir det liksom inte bättre än såhär.


Bubblare: Tillsammans, Lilja 4-ever, Släpp fångarne loss – det är vår, Äppelkriget, Dunderklumpen, Ronja Rövardotter, Apan

lördag 12 maj 2012

Augusta National Golf Club exkluderar kvinnor


Här är utkastet till min artikel om Augusta National Golf Club, som publicerades på feministisktperspektiv.se den 13 april, för er som inte har prenumeration

US Masters i golf avgjordes förra helgen för 79e gången. Majorturneringen spelades, liksom den alltid har gjort, på Augusta National Golf Club, en privat golfklubb. Genusvetaren Jonas Lindkvist ger oss en inblick i klubben som genom historien kringgärdats av kontroverser.

Golf är i stor utsträckning en idrott som utövas och har utövats av en vit medel- och överklass. I Grant Jarvies Sports, Culture and Society från 2006 visas att golf är den idrott av de tio populäraste som har den tydligaste klassuppdelningen, där tendensen är att ju mer välställd man är, desto troligare är det att man sysslar med golf. För få klubbar är det så tydligt som för Augusta National Golf Club. Klubben bildades 1933, den första Mastersturneringen spelades här 1934. Bland de ca 300 medlemmarna dräller det av miljonärer och miljardärer från gräddan av den amerikanska företagsvärlden. Bill Gates är kanske det mest kända exemplet. Inga kvinnor är dock medlemmar och först 1990 beviljades den förste afroamerikanske mannen medlemskap. Före 1983 skulle dock alla caddies enligt policy vara svarta.

Beslutet om att tillåta en afroamerikansk medlem 1990 kom till följd av en mediestorm kring en annan exklusiv golfklubb, Shoal Creek. De menade att klubben hade rätt att förknippas med vilka de ville. I det här fallet innebar det att inte förknippas med svarta. Protesterna lät inte vänta på sig. Civil Rights-organisationer röt till, media spann vidare och The Professional Golfer’s Association of America (PGA) drog öronen åt sig. Klubben fick snabbt be om ursäkt och meddelade snart att de skulle välja in en afroamerikansk hedersmedlem.

Där hade historien kunnat sluta, men när stora sponsorer började dra sig ur PGA-mästerskapen som skulle spelas på Shoal Creek, började andra klubbar inse faran i att vara exklusivt vita. Ironin är svår att undgå med en revolution driven av rika företag mot golfklubbar med samma rika företagsägare som medlemmar. En stor jakt efter ”den svarte medlemmen” svepte över landets golfklubbar. IBM, en av huvudsponsorerna för US Masters idag, meddelade att de drog tillbaka sitt sponsorstöd till tv-sändningen av PGA-mästerskapen med uttalandet ”att stödja, även indirekt, exkluderande aktiviteter är emot IBM:s praktik och policy.” PGA blev tagna på sängen av utvecklingen. De hade inte reflekterat över hur de skulle hantera exklusiva klubbar. Nu formulerades snabbt ett policydokument där man sade att man inte skulle hålla eller sanktionera turneringar vid klubbar som diskriminerar på grund av ras, religion, kön eller ursprung. I ljuset av IBM:s sponsring och PGA:s erkännande av US Masters som turnering med majorstatus och räknade resultat, rekord och vinster, blir de här uttalandena förstås ett stort hån.

Augustas exklusiva mansklubb har inte gått fri från kritik genom åren. Värst blåste vindarna 2002 då Martha Burk vid National Council of Women’s Organizations i ett brev frågade varför Augusta vägrade anta kvinnliga medlemmar. Klubben svarade offentligt att det hade hon inte med att göra. Media, framförallt New York Times, plockade upp konflikten och den blev ett hett samtalsämne inför turneringen. Till skillnad från 1990 skedde dock inga förändringar i Augustas medlemskap. Klubben menade att kön och ras är två helt skilda frågor, som inte kunde jämföras. Trots att de bedyrat att kön inte har någon betydelse för valet av nya medlemmar, medger klubben ändå att det skulle innebära en radikal förändring att tillåta kvinnliga medlemmar. Brödraskapet skulle gå förlorat. Retorik som kalkerar Shoal Creeks uttalanden om den privata klubbens privilegium att utesluta svarta om de så önskar. Liksom Shoal Creek inte ville beröra sig med svarta, vill Augusta inte beröra sig med kvinnor. En privat klubb har förstås rätt att vara både rasistisk och sexistisk, men då ska den också kallas vid dess rätta namn.

Alla pekar på varandra när det diskuteras vems ansvar det är att förändra situationen. Klubben säger att frågan inte har med dem att göra, spelarna likaså. Tv-bolaget CBS som sänder turneringen säger att det inte är deras sak att arbeta för social förändring. Ingen av aktörerna har dock något emot att tjäna stora pengar på turneringen. Augusta tjänar inte pengar direkt på arrangemanget av US Masters. Intäkterna går tillbaka in i verksamheten eller skänks bort. Den goodwill och status som turneringen genererar är dock ovärderlig för klubben.

PGA ska självklart inte tillåta att det spelas en officiellt sanktionerad turnering på Augusta National Golf Club, så länge klubben exkluderar kvinnor. US Masters arrangeras inte av PGA, men de erkänner turneringen och räknar det som en major. Trots att det är både PGA:s och huvudsponsorns IBM:s policy att inte stödja någon verksamhet som diskriminerar på grund av kön, får US Masters ändå fortsätta spelas på banan. Det är ett misslyckande . Tradition och intäkter blir viktigare än möjligheten att få tävla på samma villkor, var sig det gäller på en golfbana eller i samhället.

Huvudsponsorn IBM:s VD har av tradition alltid beretts medlemskap i klubben. Idag heter VD:n Virginia Rometty. Hon utgör en enkel ursäkt att bryta mansmonopolet, men kommer den första kvinnan i klubben få annat än den alibifunktion som de svarta medlemmar som valdes in i början av 90-talet hade? Golfsporten är traditionsrik, men tradition ska aldrig innebära diskriminering. Förändring är en absolut nödvändighet för sportens fortsatta utveckling.