2000

In på tvåtusentalet med en väldig fart. Ett bra år även det här och även om Gladiator lite oförtjänt tog många tunga kategorier tycker jag nog att utdelningen överlag var ovanligt rättvis.

10. Chocolat
- Man kan tro att man ska äta choklad till den här filmen, men gör inte det. Man blir så mätt på choklad, de häller ju den på allt som finns! En söt (i många bemärkelser, Johnny Depp är ju dessutom med) bagatell av Lasse Hallström som är bra på att göra söta bagateller. Go Dench i sur biroll och självklart ett jättebra budskap som trots allt inte känns påklistrat. Att acceptera nya tankar gillar den här bloggen.

9. Gladiator
- En sak ska vi göra klart direkt. Russel Crowes oscar är för stimmet han är inne i här, inte för prestationen i Gladiator. Han är långt mycket bättre i Insider, och även i A Beautiful Mind nästa år. Med det ur vägen kan man konstatera att Gladiator ändå är en helt okej produktion. Lite överdriven, lite pompös, men schysst popcornrulle ändå. Jag som har läst lite historia skrattar lite åt (bland annat) att tidpunkten som skildras är 180 efter kristus, efter Marcus Aurelius död. Filmen ebbar ut i ordning och reda i romarriket. I själva verket föranledde Marcus Aurelius död mångåriga inbördes stridigheter om makten som till slut ledde till romarrikets delning och i förlängningen dess fall. Tur att Maximus inte visste det när han lämnade över makten till senaten i sitt dödsögonblick.

8. Crouching tiger, hidden dragon
- Blev i och med sina fyra statyetter tillsammans med Fanny & Alexander den mest belönade Foreign Language-filmen genom historien. Vi väntar fortfarande med spänning på den första bästa film-oscarn för en sådan film, men då får vi nog vänta. CTHD är också den mest nominerade utländska filmen genom tiderna, och även om den kanske blev lite väl hajpad så är det en bra film med några av de vackraste fightingscenerna jag sett.

7. Cast away
- En imponerande insats av Tom Hanks, klart i klass med de oscarsbelönade rollerna från 93 och 94. Skillnaden här är att det bara är han i princip. Det är inte många sekunder av filmen som han inte är i bild, och att bära en film helt på sina egna axlar på det här sättet, det är imponerande. Filmen är förvånansvärt spännande, underhållande och säger viktiga saker om det mänskliga psyket. En liten pärla som man inte riktigt väntar sig.

6. Wonder boys
- Dylan skrev filmens låtmotiv och fick en oscar för lång och trogen tjänst. Första gången jag såg den här fastnade jag i något, jag minns inte vad, och kunde inte riktigt acceptera den som det smarta manusbygget det är. Efter andra gången stod det klart för mig varför man ska älska den här filmen. Douglas, McGuire, McDormand, Downey Jr., ja till och med Katie Holmes gör bra ifrån sig. Den är oerhört tydligt baserad på en bok, med vissa filmer känns det mycket tydligt. En av ledtrådarna om man vill leta efter sådana filmer är att huvudkaraktären är författare. De (vi?) vill skriva om sig (oss?) själva minsann.

5. Pollock
- Om jag vill bli inspirerad i mitt skrivande, eller när det gäller kreativitet överhuvudtaget, så är det här filmen jag i första hand slänger in i dvd-spelaren. Att få följa Jackson Pollocks kreativa process, genombrott i skapande och karriär, till och med hans självdestruktivitet, gör att man själv börjar kolla på annonser på övergivna bondgårdar som man vill rusta upp och bygga om till ateljé. Och jag suger på pictionary ska ni veta. Förutom skapandeglädjen och tragedin för den delen, är det skådespeleriet som står ut här. Ed Harris som Pollock (och som regissör) och Marcia Gay Harden som hans livskamrat, konstnären Lee Krasner är fullkomligt briljanta. Båda fick nomineringar, men det var Gay Harden som tog hem statyetten. Klockrent.

4. Traffic
- Stephen Soderbergh lyckades det här året med bedriften att bli nominerad för bästa regi för två olika filmer, Erin Brockovich och den här. Med tyngden av två nomineringar snodde han också oscarn framför näsan på Ridley Scott och hans gladiatorer. Jag gillar Soderbergh, framförallt Oceansfilmerna som jag tycker är helt geniala, och i Traffic får han verkligen visa upp sin mångsidighet. Ännu en av dessa multiplotfilmer som kom i kölvattnet av Short Cuts, det här är en av de bästa. Traffic var en överraskande vinnare på oscarsgalan, den tog hem inte mindre än fyra statyetter, varav en gick till underbara Benicio del Toro.

3. Billy Elliot
- Det dröjde faktiskt, tragiskt nog, ända till i år innan jag äntligen såg hela Billy Elliot. Varför vet jag inte, den har det mesta som tilltalar mig när det gäller filmer. Humor, värme, suveränt manus, en känsloväckande historia, någon som kämpar mot svåra odds och vinner, okomplicerat queertema (alltså att man på ett avslappnat sätt, utan att det känns krystat, skildrar sexualitet) och härligt skådespeleri.

2. Almost famous
- Då är vi på väg upp i den verkliga stratosfären. Som alla andra (utom min syster) älskar jag den här filmen. Cameron Crowe visade med Jerry McGuire att han kan göra bra film, här överträffar han sig själv. Filmen har en härlig timing i repliker och spel mellan karaktärer, vilket bygger upp den komiska effekten utan att det blir parodiskt. Sen blir en film aldrig sämre av att man slänger in Philip Seymour Hoffman. Många trodde att Kate Hudson hade oscarn i påsen för sin rolltolkning av Penny Lane, men jag tycker personligen att Marcia Gay Harden förtjänade den mer. Frances McDormand också, i sin roll som mamman här, men hon fick sin för Fargo. Nej, det som gör Almost Famous till en av mina favoritfilmer är manuset, berättandet och förmedlandet av den där stämningen. Det där som gör att man vill krypa ner och sätta på filmen igen och igen och igen.

1. O brother, where art thou?
- Cohenbrödernas slutgiltiga triumf i min bok. Normalt brukar en film som bygger på en äldre förlaga bli träig och stolpig, men inte här inte. Clooneys remarkabla överspel klickar fantastiskt med Holly Hunter, med John Turturro och med Tim Blake Nelsons sävliga sydstatslugn. John Goodman som cyklop är också lysande. Fotot, manuset, karaktärerna och därigenom skådespelarinsatserna är underbara och övertrumfas egentligen bara av en sak: musiken. En stark konkurrent till priset som bästa soundtrack genom alla tider.