söndag 16 maj 2010

2001

En hel del godsaker det här året också. A Beautiful Mind tog hem de tyngsta priserna och platsade nästan på listan, men den är inte bättre än så. Denzel Washington fick oscar för bästa huvudroll, den han skulle ha haft för Hurricane. Kvällen blev historisk i och med att Halle Berry snodde den andra statyetten, vilket gjorde det här till det första året som två afroamerikanska skådespelare vann bästa huvudroll. Också det året när Pearl Harbor fick en oscar (för bästa ljudeffekter iof, men ändå). Mer än så krävs det inte.

10. Mulholland drive
- Förstår som de flesta andra fortfarande inte speciellt mycket av vad som exakt händer i filmen. Nu känns inte det som det viktigaste, istället är det känslan, atmosfären och det sexuella budskapet som ger upplevelsen. Det finns värre sätt att bli Lynchad på.

9. Iris
- Kate Winslet nominerad igen, men som vi alla vet skulle det ta ett tag till innan hon lyckades sno hem priset. En härlig film om ett viktigt ämne, Alzheimers och hur man lever med sjukdomen. Fina insatser från Winslet, men kanske framförallt från Judi Dench och Jim Broadbent (vinnare bästa biroll) som det åldrande paret. En liten pärla.

8. Sagan om ringen
- Den första då. Det är svårt att objektivt bedöma Sagan om Ringen-filmerna efter all hajp, framgång och alla gånger man sett dem. De är som gamla skor, bekväma och lite slitna, men man återvänder gärna till dem. I övrigt är det väl inte så mycket att säga, ni vet väl redan det mesta, men jag kan varna er för att göra vad några av mina vänner gjorde. Ha inte ett dryckesspel där ni snapsar varje gång det kommer ett homoerotiskt ögonblick i filmen/filmerna. Ni klarar inte mer än en halvtimme, jag lovar.

7. Moulin rouge
- Smart film som kanske försöker göra sig själv lite för smart. Älskar inledningen och tycker ändå att Baz Luhrmann knyter ihop säcken till en underhållande, sprudlande och rolig film. Tyckte nog att Nicole Kidmans nominering var lite överdriven, men den fick mycket välförtjänta statyetter för scenografi och kostym. Kärlekssångsmedleyt någonstans i mitten av filmen gör sig utmärkt som en quizfråga för övrigt. Originalartist och låttitel, klart.

6. Monsters Inc.
- Filmen som för mig inledde Pixarundret och därför har en speciell plats i mitt hjärta. Rolig historia med fint budskap, att man tjänar mer på skratt än skrämsel. Om ni har den här på dvd ska ni kolla på extramaterialet där man har designat fakeblunders från filmen. Sådant måste man ju bara älska. Huvudtemat fick oscar för bästa låt. Det här var också första året som animerade filmer fick en egen kategori, en staty som känns viktigare och viktigare för varje år då kvaliteten bara blir bättre inom animerad film. Monsters Inc. förtjänade definitivt att vinna, men den hade en konkurrent som var lite för bra, se nedan.

5. Memento
- En av de mest intressanta filmerna under de senaste tjugo åren. Än idag, nästan tio år senare, känns filmen och dess uppbrutna kronologi fräsch och spännande. Regissören Christopher Nolan fick sedan göra underhållande The Prestige och framförallt de två senaste Batmanfilmerna. Det ska bli intressant att se vad han gör hädanefter.

4. Ghost world
- Indiefilmen som blev indiefilmälskarnas älskling. Förstås. Och varför inte, manuset är genomtänkt och smart. Skådespelarna, framförallt då huvudrollerna Thora Birch och Steve Buscemi, briljerar. Sen då Scarlet, som har en otäck känsla för att vara med i projekt som blir bra skit (och som skakar av sig riktig skit hur lätt som helst, se bara hur hon studsade tillbaka efter The Island). Här innan det stora genomslaget, och hon utgör en lysande kontrast till Birch. Till sist den underbara indiska rockmusiken som bara den gör filmen värd att se.

3. Shrek
- Om Monsters Inc. var filmen som introducerade mig för Pixars möjligheter, så var Shrek den film som övertygade mig om att det fanns en klar framtid för animerad film. Det som imponerar mest är förmågan att tilltala unga som gamla utan att det känns påklistrat. Alla hittar något i filmen som man uppskattar. Det enda som gör Shrekfilmerna lite sämre än sina konkurrenter är nog att animationen inte alltid är av samma standard. Manus och humor är dock för mig långt mycket viktigare och just därför känns Shrek som en klockren vinnare av den första oscarn för bästa animerade film.

2. The Royal Tenenbaums
- Jag såg den här på bio när det begav sig och uppskattade den, även om jag inte tyckte att den var lysande. Efter att ha besökt Wes Andersons och Noah Baumbachs universum några gånger till har jag omvärderat, eller kanske snarare uppvärderat mina känslor för filmen. Det här är helt enkelt lysande underhållning av briljanta filmskapare. Från manus och idé över presentationen av de skruvade karaktärerna till scenografi och foto. Det här är fullkomligt underbart och jag kan se filmen hur många gånger som helst, känns det som.

1. Amelie från Montmartre
- Fem nomineringar, vilket är högt för en utländsk film. Dock ingen nominering för musik, vilket känns löjligt så här i efterhand. En nominering för bästa foto, men priset gick, liksom i bästa musik, istället till Sagan om Ringen. Tveksamt beslut, men det är svårt för utländska filmer att ta statyetter. Ännu mer förvånande är att Amelie förlorade bästa utländska film med så många övriga nomineringar. Vinnaren i den kategorin, Ingenmansland, är frånvarande på listan av den enkla anledningen att jag inte har sett den än. Om vi går tillbaka till Amelie så vill jag kalla den för en av mina största inspirationskällor. Sättet att presentera karaktärerna med vad de mest gillar och ogillar ger en snabb och fullständig inblick i vad som driver personen. Fotot, manuset, musiken och ljudet skapar en atmosfär som man bara vill dyka in i. Regissören Jean-Pierre Jeunet har fortfarande inte gjort en dålig film, jag hoppas att han fortsätter den sviten.

2 kommentarer:

  1. När jag såg Royal Tenenbaums på bion var jag helt lyrisk från första sekund. Satt och gapade genom hela filmen. Den och Amelie var enorma bioupplevelser för mig. Ingenmansland är oerhört bra. Brutal och fin på samma gång. Rekommenderar den verkligen om du inte sett den. Var det samma år som Mannen utan minne kom? Jag har många bra filmupplevelser från det året.

    SvaraRadera
  2. Det var samma år för Kaurismäki, den var nominerad också, jag såg nu att Mexico hade en annan film nominerad i utländsk film det året, vilket förklarar varför Y tu mama tambien inte blev nominerad. El crimen de padro amaro hette den.

    Bra år överhuvudtaget, men också ett år som visar luckorna i mitt filmtittande. Ser alldeles för mycket amerikanskt och alldeles för lite annat.

    SvaraRadera