Kanske det dummaste jag någonsin sagt

Förra veckan hjälpte jag en god vän att flytta. När vi var färdiga och satt på balkongen med en varsin välförtjänt flyttöl började vi diskutera olika saker och kom till slut oundvikligen in på sex. Ja, så jävla oundvikligt var det inte, men det hände nevertheless (vilket är ett fantastiskt ord, därför tar jag inte någon svagare svensk översättning, till skillnad från filmtitelsättare genom alla tider). Vi diskuterade fultal, alltså åldersskillnaden mellan den yngsta och äldsta som man har haft sex med gånger antalet sexpartners.

Eftersom jag och min flickvän båda deltog i debatten kom jag med ett inlägg om att det var skönt att vi låg på en ganska jämn nivå i antalet sexpartners, ett ganska svagt men ändå ofarligt påstående. Sedan fick jag för mig att det skulle vara en bra idé att en gång för alla normalisera vad som är ett godkänt antal sexpartners och säger:

”Jomen, så länge man ligger mellan säg fem och femtio så är det ju ingen diskussion liksom, sen kan man ju börja fundera…”

Givetvis var det folk närvarande som låg högre än femtio, men det hade inte riktigt med saken att göra. Min fråga är, vem dog och gjorde mig till sexualmoralpolis över världen? Så dum kan man känna sig ibland och till hela mänskligheten ber jag om en öppenhjärtlig ursäkt och vill med detta blogginlägg dels bikta mig i förhoppningen att mänskligheten förlåter dumhet, dels framhärda att jag inte har några åsikter om hur många sexualpartners man har.

Det är väl för fan upp till var och en.