2004

Ett oerhört starkt år, kanske det bästa av alla i den här genomgången. Starka fyrar som Finding Neverland, Maria full of grace, Being Julia, Les Choristes och vår egen Så som i himmelen platsar inte här. Det gör inte heller de två filmer som det skulle stå emellan i de tyngsta kategorierna. Många hade trott att det var dags för Martin Scorsese, den här gången med The Aviator, men han fick som så många gånger förut se sig slagen, den här gången av Clint Eastwood och Million Dollar Baby. Hilary Swank tog överraskande och lite underligt statyn för bästa kvinnliga huvudroll framför näsan på Anette Bening återigen. Jag har dock min egen givna favorit i kategorin, se nr sex. Incredibles bästa animerade, Cate Blanchett fick oscar för lång och trogen tjänst för fel roll, men The Passion of the Christ fick inget i alla fall. Och om akademien var fel ute här och där så överträffade de verkligen sig själva med manuspriserna.

10. Kinsey
- Ja, vi startar väl med lite sex då. Radarparet Liam Neeson och Laura Linney spelar sexologen Alfred Kinsey och hans fru Clara McMillen. Kinsey ställde till med hallaballo på fyrtio- och femtiotalet när han och ett gäng medarbetare publicerade en statistisk sammanställning över amerikanernas sexvanor. Det chockerande för dåtidens samhälle var dels hur mycket sex folk verkligen hade, men framförallt hur de hade det. Man kom till exempel fram till att homo- och bisexualitet var långt mycket vanligare än vad man tidigare trodde. Viktig film än idag, den tar bland annat upp det här med monogami och polyamorositet på ett humant sätt. Bra film också.

9. The Motorcycle diaries
- Sen fortsätter vi med Gaël Garcia Bernal som ung vänsteraktivistikon i vardande. Förutom att han är satan i det snygg är det också en bra historia. Roadmovie på motorcykel först, sen med vad som finns, genom Latinamerika. Det är intressant att få sig skildrat hur Che Guevara blev den han blev, men det är också en underhållande film, med humor och allvar, hjärta och hjärna. Fick också välförtjänt en oscar för bästa låt.

8. Hotel Rwanda
- Hemskt bra film om folkmord och sånt. Framförallt en triumf och ett slutgiltigt erkännande för huvudrollsinnehavaren Don Cheadle. Under hela filmen sitter man på helspänn och den lyckas faktiskt med att skildra maktlösheten och frustrationen som kommer av västvärldens passivitet och ovilja att botgöra det man har ställt till med. Ett av många exempel i världshistorien vad som har hänt i efterdyningarna av koloniseringen.

7. En långvarig förlovning
- Skådisen Denis Leary utsåg (av någon anledning), när han var på Letterman, den här filmen till den perfekta filmen. Det finns romantik för henne, krigsscener för honom och någonstans mitt i filmen kommer sexscener med Jodie Foster bara sådär. Även om jag inte ger mycket för vad Denis Leary gjort efter The Thomas Crown affair, eller könsbundna fördomar heller för den delen, så gjorde han rätt i att (av någon anledning) lyfta fram just den här filmen. För mig räcker det att Jeunet har gjort den, men det är en episk historia, skickligt berättad.

6. Vera Drake
- Regissören Mike Leigh ska tydligen vara en skådespelares dröm att få jobba med. Det märks i Vera Drake, framförallt i titelrollen spelad av underbara Imelda Staunton. Mer känd som etablerad teaterskådespelare i Londons West End, i hollywood har hon mest haft småroller, bland annat som Dolores Umbridge i Harry Potter-serien. Filmen handlar om Vera Drake som utför aborter för kvinnor som inte har råd att göra det genom den vanliga sjukvården i 50-talets Storbritannien. Stauntons skådespel, den utmärkta skildringen av arbetarklass och ett manus som berättar om konsekvenserna av småskaliga revolutioner gör den här filmen till något alldeles extra.

5. Lemony Snicket’s A series of unfortunate events
- Eller Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, som den heter på svenska. Baserad på barnböckerna av Daniel Handler berättas historien om tre syskon Baudelaire som förlorar sina föräldrar i en bilolycka och tvingas på hos sin släkting, Greve Olaf, spelad av Jim Carrey. Fick fyra nomineringar, dock inte för foto vilket jag tycker att den hade förtjänat, och lyckades sno hem ett sminkpris, mycket tack vare arbetet med Carreys maskeringar. Barnskådespelarna gör en gedigen insats och historien är mörk, men rolig. Dyster, men hjärtlig. På många sätt en oerhört snygg film, framförallt för att vara en barn/ungdomsfilm. En uppföljare är planerad och på väg, men kommer nog att dröja ett par år till. Ändå något att se fram emot.

4. Ray
- Historien om legendaren Ray Charles, porträttlikt skildrad av Jamie Foxx (som hade en till nominering, för Collateral, det här året). Flera tunga nomineringar för Ray det här året och förutom Foxx välförtjänta oscar tog den hem en väntad statyett för bästa ljud. En musikfilm ligger alltid bra till i ljudkategorin då man så tydligt hör vad ljudet gör i filmen. Det är inte första och inte sista gången. Och det som gör den här filmen så bra är framförallt musiken och hur den appliceras på historien. Det är inte så att man bygger historien utifrån låtarna, som i Mamma Mia. Inte heller bygger man historia och slänger in lite musik i efterhand, utan man låter den musikaliska och personliga historien spela i harmoni. Det blir vackert, det blir det.

3. Shrek 2
- Jag gillar alla Shrekfilmerna, och det här tycker jag är den bästa av dem. Vi får en introduktion av Puss in Boots, roliga skurkar i Fairy Godmother och Prince Charming spelade av Jennifer Saunders och Rupert Everett (ett genidrag i castingen), Mike Meyers och Eddie Murphy har blivit varma i kläderna och historien känns inte lika krystad som trean sen blir. Musiknumret Hero känns lite fantasilöst, men i övrigt finns det mycket att hämta från den här filmen. En av de bättre animerade filmerna som har gjorts helt enkelt.

2. Sideways
- När du ska se den här filmen, se då till att ha ett vinglas nära till hands. Se också till att du har en flaska att fylla på med, och en bag-in-box att fylla på flaskan med, för du kommer bli sugen på vin, det kan du vara säker på. Sideways vann det ena manuspriset, det andra kommer nedan. Sällan har juryn varit så rätt i sin sak. Det här är stilfullt berättande med verkliga människor som karaktärer, med styrkor och framförallt svagheter. Tre skådisnomineringar, för mig står Paul Giamatti ut som den mest lysande stjärnan. Så luta dig tillbaka, sniffa lite på ditt Pinotvin och njut av en fantastisk film.

1. Eternal sunshine of the spotless mind
- Den andra manusvinnaren det här året. Äntligen lyckas här Charlie Kaufmann hålla ihop ett manus med galenskaper, originella idéer och skruvade karaktärer till en helhet. Det blir aldrig tråkigt, det är skrivet med långt mycket mer hjärta än både I huvudet på John Malkovich och Adaptation, och skådisarna driver hem filmen ända in i mål. Av Kate Winslet förväntar man sig storverk, men att se Jim Carrey göra en trovärdig, om än ofrivilligt komisk, straight man är oväntat och vackert att se. Ytterligare en av konkurrenterna till alla tiders bästa film, och när man ser filmerna i topp på den här listan kan man ju bara stilla undra hur i hela friden Million dollar baby lyckades vinna priset för bästa film. Den var inte ens i närheten av att platsa här, men det kanske är det som är charmen också. Lite förbannad måste man få bli ibland.