måndag 10 maj 2010

Möte med en marxist

Jag träffade en marxist på en fest i helgen. Det är svårt att argumentera med en marxist. Så här lät en replikväxling i en hyfsat bokstavlig efterkonstruktion:

Han: ”Så du tror inte att produktionsmedel bestämmer allt i vårt samhälle?”
Jag: ”Nej, jag tror att det är långt mycket mer komplext än så, att marxism bara är en av många nycklar till att förstå vårt samhälle av idag.” (Jo, jag pratar faktiskt sådär, speciellt när jag är berusad.)
Han: ”Jaha.”

Han spelar sitt marxismkort, jag spelar mitt genusvetarkort, sen sitter vi där utan lösning. Som genusvetare vet man vad det innebär att vara influerad av teorier, man lever med och i teorier ständigt och jämt. Därför har jag förståelse för hur man lätt tar till teoretiska förklaringar för att göra världen enklare. Ögonblicket när det blir tröttsamt är när teorin är så hermetiskt tillsluten att den inte tillåter nya tankar, alternativa idéer eller bara humor.

Genusvetare får ofta höra att de inte har någon humor, att de borde kunna skratta åt sig själva. Folk som säger så brukar ofta driva med hela ideologin och kräva acceptans av mottagaren genom att denne ska gläfsa med. När man inte gör det, utan undrar varför människan man pratar med rapar upp fördomar och ingrodda föreställningar slappt förpackat i en humorinslagning, blir det obekväm stämning och han (för det är (nästan) alltid en han) slänger fram ett ”Jamen jag skämtade ju bara, du får ju ha lite humor”. Det är oerhört viktigt att kunna skratta åt sig själv och sina teorier, men om jag ska skratta med kräver jag att du är insatt i det du skämtar om.

Hursomhelst, min huvudpoäng var att man måste kunna diskutera utifrån andra premisser än de man sätter upp själv. Om inte annat för att skärpa sin debattförmåga. För marxisten stannade diskussionen när jag inte kunde hålla med honom. Istället poängterade han att han hade läst en termin genusvetenskap, men inte hittat något nytt som motsatte hans tidigare kunskapsbas. Jag blev inte förvånad av att höra det. En stilla undran var dock varför han valde att läsa genusvetenskap när han inte är öppen för nya idéer, men även det är en bisats. Det kändes som om han lade ett halvår av sitt liv till att skapa ett alibi i sådana här festdiskussioner:

Min flickvän: ”Det är lite grabbig stämning här.”
Marxisten: ”Är du en sådan där genusbrud?”
Min flickvän: ”Nej. Men min pojkvän har en examen i genus.”
Marxisten: ”Jaha, för det är annars sådant som de brukar säga. Jag läste a-kursen i genus, men såg inte så mycket poäng i det.”
Jag: ”Nähä, varför inte?”
Marxisten: ”På en hel termins studier fick vi bara ett par veckor om marxismen, det är alldeles för lite. Har du läst Engels Aörghawklrjhö” (titeln var egentligen en annan, men det här var vad jag kom ihåg)
Jag: ”Nej.”
Marxisten: ”Sedan fick vi göra collage. Det tyckte jag var lite bögigt.”

Joråsåattee…

5 kommentarer:

  1. jamen kollage ÄR rätt bögigt
    men å en annan sida fattar jag inte riktigt den där kollage-grejen. Vi fick göra det på språkvetenskapen också. Kändes som straight out of högstadiet. Antar att det ska vara någon glidande övergång från gymnasiets förfarande eller någon amerikansk influens. Jag kände mig kanske inte så bögig, men bra löjlig, fem år av högskolestudier senare, på knä på ett golv över en A3 om Sumeriska språkets skriftsystem och arv till eftervärlden

    SvaraRadera
  2. Jag förstår heller inte riktigt vikten av collage, och tycker att det bygger för mycket på det här med egna erfarenheter som jag kan bli lite allergisk mot inom genusvetenskapen (du kan bara förstå könskonstruktioner om du är född kvinna typ), så jag förstod poängen han gjorde att collage är löjliga, men att gå därifrån till att dra paralleller till sin egen rädsla för homosexualitet kändes lite... fattigt. Eller bristande produktionmedel kanske.

    SvaraRadera
  3. Marxism är jättekul! Postmarxism är ännu roligare. Ett tips om du vill se hur det går att kombinera med genusvetenskapliga teorier är att läsa Emelie Häggströms uppsatser. Hon blandar eklektiskt teorier och av det blir det ett collage (!) av vidvinklig intersektionalitet och produktionsföhållandenas påverkan i identitetskonstruktioner.

    SvaraRadera
  4. Jag har hört om den här Emelie Häggström, hon skriver rätt bra grejer va?

    Tycker också att marxism och klassperspektiv är viktigt att använda sig av för att förstå världen av idag, men det är ju inte alfa och omega liksom.

    SvaraRadera
  5. Jo! Det är ju det det är!
    Tips på andra bra postmarxister är Mouffe och Laclau, Zlavoj Zizeck, Mika Nielsen och även Butler har gjort intressanta grejer om klass.
    Men ja...det är ju den där Emelie Häggström som äger!

    SvaraRadera