7. Gunde Svan, Längdskidor
Efter en lång radda längdskidåkare på listan kommer nu här slutligen den störste av dem alla. I alla fall i Sverige. Gunde Svan följde sin läromästare Sixten Jernbergs metoder med stenhård träning och kombinerade det med ett på gränsen till sjukligt sinne för detaljer. Noggrannheten och den hårda träningen gav sannerligen resultat. Eftersom Jernberg aldrig hade brutit ett lopp, vägrade också Svan att göra det när han bröt armen under en femmil i Holmenkollen. Med nummerlappen som mitella kom han näst sist i loppet, men fullföljde gjorde han.
Svan vann under sin karriär trettio världscupsegrar och den totala världscupen hela fem gånger. Med det är han endast slagen av Björn Dählie som vunnit fyrtiotvå segrar och sex cuper. Även i medaljsammanräkningen är det bara Dählie som har större meriter, även om Petter Northug är på väg ikapp med stormsteg. Svan har total elva guld i OS och VM, sju individuellt och fyra i stafett. Sedan har han fyra silver och två brons, varav ett silver och bronset är i stafett.
Två OS-stafetter har han avgjort själv med osviklig känsla för dramatik. 1984 i Sarajevo ryckte han från ryssen Zimjatov med mindre än två kilometer kvar till mål. I sista nedförsbacken lyckas han dock ramla, så att ryssen nästan hinner ikapp. Med enorma krafter lyckas dock Svan rycka ifrån igen för en svensk seger. I OS -88 var det också Sovjet som stod för det hårdaste motståndet. Här var det ryssarna som föll, först Deviatjarov på tredje sträckan mot Svan som skapade en lucka. På sista sträckan skulle stjärnan Prokurorov köra mot en oerfaren Torgny Mogren. Ryssen lyckades på något konstigt sätt trassla in sig i sina egna skidor med plant underlag, och ramlade även han. Mogren lyckades hålla undan, och Svans ord som han skriker åt Mogren inför slutspurten har blivit klassiska: ”Ta i nu i sista backen, du får vila sen! Jag ser han inte än!”
söndag 4 september 2011
lördag 3 september 2011
Plats 8
8. Anja Pärson, Alpint
En av världens genom tiderna bästa alpina skidåkare håller fortfarande på, och ligger fortfarande i världstoppen i åtminstone tre discipliner. Anja Pärson slog igenom som artonåring när hon vann slalomtävlingen i Mammoth Mountain i USA. Det dröjde sedan till VM i Sankt Anton -01 innan hon fick sitt slutgiltiga genombrott, med ett guld i slalom och brons i storslalom. Efterföljande säsong började hon rada upp världscupsegrar, och sedan dess har hon tagit segrar varje år fram till idag.
Totalt har det blivit fyrtioen världscupsegrar och två gånger har hon också vunnit den sammanlagda världscupen. Än mer imponerande är hennes meriter i mästerskapen. Pärson har vunnit åtta guld i VM och OS, tre silver och sex bronsmedaljer. Guldet i slalom i Turin 2006 tillsammans med två bronsmedaljer gav henne bragdguldet det året, men hennes största triumf som skidåkare kom året efter i Åre. Här vann hon de tre inledande gulden i störtlopp, super-g och kombinationen, tog bronset i slalom och körde ur i storslalomen efter ledning i första åket. Gulden i Åre innebar att hon som första alpina skidåkare genom tiderna har tagit VM-guld i alla fem discipliner. Det gjorde också att hon tilldelades bragdguldet för andra året i rad, vilket aldrig har hänt förut.
Pärson har också råkat på en del motgångar i karriären, med skador och krascher. Den mest spektakulära inträffade under OS i Vancouver -10. Med bara sista hoppet kvar i störtloppet och med en silverplats klart inom räckhåll fick Pärson bakvikt efter en sladd. Hon kom fel till hoppet och flög över sextio meter innan hon landade och kraschade våldsamt. Som tur var klarade hon sig undan med vad pappa och tränare Anders förklarade som en ”lårkaka på vaden”. Dagen efter stod hon på startlinjen i kombinationsstörtloppet, bara det en bedrift i sig. Hon tog sig i mål efter att ha tagit det mycket försiktigt i det sista hoppet, men hade en bit upp till prispallen. I slalomdelen väntade hon till sista sekund innan hon tog beslutet att köra loppet. Med ett efter förhållandena fantastiskt slalomåk lyckades hon till slut knipa en bronsmedalj, efter att huvudfavoriten Lindsay Vonn kört ur.
Tre åkare på damsidan har fler världscupsegrar än Pärson, Annemarie Moser-Pröll, Vreni Schneider och Renate Götschl, men ingen har fler VM-medaljer. När man sammanfattar disciplinen alpin skidåkning på damsidan är det svårt att lyfta fram en given etta, men Pärson är definitivt med i diskussionen med sin allroundstyrka och sitt medaljsamlande. För mig är hon den största alpina skidåkaren på damsidan genom tiderna, med starkast konkurrens från Annemarie Moser-Pröll, men det kan också vara för att jag ser genom svenska glasögon. Det går dock inte att bortse ifrån hur stor idrottare Anja Pärson är.
En av världens genom tiderna bästa alpina skidåkare håller fortfarande på, och ligger fortfarande i världstoppen i åtminstone tre discipliner. Anja Pärson slog igenom som artonåring när hon vann slalomtävlingen i Mammoth Mountain i USA. Det dröjde sedan till VM i Sankt Anton -01 innan hon fick sitt slutgiltiga genombrott, med ett guld i slalom och brons i storslalom. Efterföljande säsong började hon rada upp världscupsegrar, och sedan dess har hon tagit segrar varje år fram till idag.
Totalt har det blivit fyrtioen världscupsegrar och två gånger har hon också vunnit den sammanlagda världscupen. Än mer imponerande är hennes meriter i mästerskapen. Pärson har vunnit åtta guld i VM och OS, tre silver och sex bronsmedaljer. Guldet i slalom i Turin 2006 tillsammans med två bronsmedaljer gav henne bragdguldet det året, men hennes största triumf som skidåkare kom året efter i Åre. Här vann hon de tre inledande gulden i störtlopp, super-g och kombinationen, tog bronset i slalom och körde ur i storslalomen efter ledning i första åket. Gulden i Åre innebar att hon som första alpina skidåkare genom tiderna har tagit VM-guld i alla fem discipliner. Det gjorde också att hon tilldelades bragdguldet för andra året i rad, vilket aldrig har hänt förut.
Pärson har också råkat på en del motgångar i karriären, med skador och krascher. Den mest spektakulära inträffade under OS i Vancouver -10. Med bara sista hoppet kvar i störtloppet och med en silverplats klart inom räckhåll fick Pärson bakvikt efter en sladd. Hon kom fel till hoppet och flög över sextio meter innan hon landade och kraschade våldsamt. Som tur var klarade hon sig undan med vad pappa och tränare Anders förklarade som en ”lårkaka på vaden”. Dagen efter stod hon på startlinjen i kombinationsstörtloppet, bara det en bedrift i sig. Hon tog sig i mål efter att ha tagit det mycket försiktigt i det sista hoppet, men hade en bit upp till prispallen. I slalomdelen väntade hon till sista sekund innan hon tog beslutet att köra loppet. Med ett efter förhållandena fantastiskt slalomåk lyckades hon till slut knipa en bronsmedalj, efter att huvudfavoriten Lindsay Vonn kört ur.
Tre åkare på damsidan har fler världscupsegrar än Pärson, Annemarie Moser-Pröll, Vreni Schneider och Renate Götschl, men ingen har fler VM-medaljer. När man sammanfattar disciplinen alpin skidåkning på damsidan är det svårt att lyfta fram en given etta, men Pärson är definitivt med i diskussionen med sin allroundstyrka och sitt medaljsamlande. För mig är hon den största alpina skidåkaren på damsidan genom tiderna, med starkast konkurrens från Annemarie Moser-Pröll, men det kan också vara för att jag ser genom svenska glasögon. Det går dock inte att bortse ifrån hur stor idrottare Anja Pärson är.
fredag 2 september 2011
Plats 9
9. Gert Fredriksson, Kanot
I och med niondeplatsen går vi in i en högre nivå på listan. De nio översta står för mig i en viss särklass. Inte helt bekant för alla är kanotisten Gert Fredriksson, men han är faktiskt den störste svenske olympiern genom tiderna med sina sex OS-guld. När han -64 tog sitt sjätte guld var det bara Paavo Nurmi som med sina nio hade fler. Idag är det några till som har gått förbi, men Fredriksson är fortfarande en av världens största olympier genom tiderna. Med ett silver och ett brons har han åtta medaljer, endast slagen av skytten Alfred Swahn på sommarsidan. Fredriksson har dessutom sju VM-guld, två silver och två brons.
Den sammanlagda medaljraden 13/3/3 gör honom till en av de mest framgångsrika svenska idrottarna överhuvudtaget. Än mer imponerande blir hans meriter om man betänker att han, liksom Gunder Hägg, inte tilläts tävla internationellt på grund av andra världskriget förrän han debuterade -48 som tjugoåttaåring. Då hade han redan varit bäst i världen i sex års tid, och man kan bara spekulera i hur många fler medaljer han hade kunnat ta under den tiden. Istället får han nöja sig med att fortfarande vara den bästa herrkanotisten någonsin. På damsidan finns Birgit Fischer som har tagit åtta OS-guld och hela tjugosju VM-guld.
Fredriksson han enligt egen utsago köra ca trehundra lopp under sin karriär. Han förlorade tio-femton stycken av dem. I de nordiska mästerskapen, som inte räknas med bland medaljmeriterna på den här sammanställningen, tog han sjutton guld, och han drog hem sammanlagt sjuttioen SM-medaljer under åren. En lustig anekdot är att han paddlade två olika kanoter på sina två distanser i OS i Melbourne -56 eftersom han hade fått erbjudande från två kanottillverkare att få behålla kanoten om han vann med den. På så sätt kunde han sälja kanoterna och placera pengarna. Han paddlade sin kanot ända till slutet för fem år sedan, mer än fyrtio år efter avslutad karriär. En karriär som slår det mesta när det kommer till idrott.
I och med niondeplatsen går vi in i en högre nivå på listan. De nio översta står för mig i en viss särklass. Inte helt bekant för alla är kanotisten Gert Fredriksson, men han är faktiskt den störste svenske olympiern genom tiderna med sina sex OS-guld. När han -64 tog sitt sjätte guld var det bara Paavo Nurmi som med sina nio hade fler. Idag är det några till som har gått förbi, men Fredriksson är fortfarande en av världens största olympier genom tiderna. Med ett silver och ett brons har han åtta medaljer, endast slagen av skytten Alfred Swahn på sommarsidan. Fredriksson har dessutom sju VM-guld, två silver och två brons.
Den sammanlagda medaljraden 13/3/3 gör honom till en av de mest framgångsrika svenska idrottarna överhuvudtaget. Än mer imponerande blir hans meriter om man betänker att han, liksom Gunder Hägg, inte tilläts tävla internationellt på grund av andra världskriget förrän han debuterade -48 som tjugoåttaåring. Då hade han redan varit bäst i världen i sex års tid, och man kan bara spekulera i hur många fler medaljer han hade kunnat ta under den tiden. Istället får han nöja sig med att fortfarande vara den bästa herrkanotisten någonsin. På damsidan finns Birgit Fischer som har tagit åtta OS-guld och hela tjugosju VM-guld.
Fredriksson han enligt egen utsago köra ca trehundra lopp under sin karriär. Han förlorade tio-femton stycken av dem. I de nordiska mästerskapen, som inte räknas med bland medaljmeriterna på den här sammanställningen, tog han sjutton guld, och han drog hem sammanlagt sjuttioen SM-medaljer under åren. En lustig anekdot är att han paddlade två olika kanoter på sina två distanser i OS i Melbourne -56 eftersom han hade fått erbjudande från två kanottillverkare att få behålla kanoten om han vann med den. På så sätt kunde han sälja kanoterna och placera pengarna. Han paddlade sin kanot ända till slutet för fem år sedan, mer än fyrtio år efter avslutad karriär. En karriär som slår det mesta när det kommer till idrott.
torsdag 1 september 2011
Plats 10
10. Tony Rickardsson, Speedway
Den bästa speedwayföraren genom alla tider är en svensk. Tony Rickardsson har sex individuella titlar, en mer än Ove Fundin, och fyra lagtitlar. Lika många individuella titlar hade Nya Zeeländaren Ivan Mauger, men lagtitlarna gör Rickardsson till den bästa någonsin. Med tre individuella andraplatser och två tredjeplatser individuellt, samt fyra andra- och fyra tredjeplatser i lag, är det ingen som slår Rickardssons meriter inom sporten.
Tjugo gånger fick han ställa sig överst på pallen efter en GP-tävling. Han gjorde debut internationellt säsongen -91 då han kom tvåa i den sammanlagda VM-tabellen. Första titeln kom -94, de övriga mellan -98 och -05. Säsongen -06 blev Rickardssons sista, då han kände av sviterna efter ett par krascher där han känt av hjärnskakningar och fått vissa synproblem.
1993 blev han tillsammans med Per Jonsson och Henrik Gustafsson världsmästare i den mer ovanliga dubbeldisciplinen. Han lyckades också vinna SM inte mindre än sju gånger under sin karriär, under flera säsonger med det högsta poängsnittet i ligan. I Sverige körde han för Valsarna från Hagfors och Masarna från Avesta. I Polen tog han tre titlar med sina klubbar Torun och Tarnow och i Storbritannien lyckades han vinna fem titlar med sina klubbar Ipswich och Poole.
Svensk motorsports störste genom tiderna har nu inlett en civil karriär, och är mest känd utanför idrotten för imitationerna gjorda av Robert Gustafsson, samt medverkan i Let’s Dance där han slutade tvåa säsongen -08.
Den bästa speedwayföraren genom alla tider är en svensk. Tony Rickardsson har sex individuella titlar, en mer än Ove Fundin, och fyra lagtitlar. Lika många individuella titlar hade Nya Zeeländaren Ivan Mauger, men lagtitlarna gör Rickardsson till den bästa någonsin. Med tre individuella andraplatser och två tredjeplatser individuellt, samt fyra andra- och fyra tredjeplatser i lag, är det ingen som slår Rickardssons meriter inom sporten.
Tjugo gånger fick han ställa sig överst på pallen efter en GP-tävling. Han gjorde debut internationellt säsongen -91 då han kom tvåa i den sammanlagda VM-tabellen. Första titeln kom -94, de övriga mellan -98 och -05. Säsongen -06 blev Rickardssons sista, då han kände av sviterna efter ett par krascher där han känt av hjärnskakningar och fått vissa synproblem.
1993 blev han tillsammans med Per Jonsson och Henrik Gustafsson världsmästare i den mer ovanliga dubbeldisciplinen. Han lyckades också vinna SM inte mindre än sju gånger under sin karriär, under flera säsonger med det högsta poängsnittet i ligan. I Sverige körde han för Valsarna från Hagfors och Masarna från Avesta. I Polen tog han tre titlar med sina klubbar Torun och Tarnow och i Storbritannien lyckades han vinna fem titlar med sina klubbar Ipswich och Poole.
Svensk motorsports störste genom tiderna har nu inlett en civil karriär, och är mest känd utanför idrotten för imitationerna gjorda av Robert Gustafsson, samt medverkan i Let’s Dance där han slutade tvåa säsongen -08.
onsdag 31 augusti 2011
Plats 15-11
15. Pernilla Wiberg, Alpint
När Pernilla Wiberg tog sitt första VM-guld i storslalom -91 var det en stor överraskning. Året därpå räddade hon den svenska äran i OS i Albertville med sitt guld i samma gren. Under karriären lyckades hon ta sex internationella guldmedaljer, fyra i VM, två i OS. Dessutom hann hon med två silver och ett brons och tog medaljer i fyra av fem alpina discipliner. Super G, som hon inte tog någon medalj i, har hon dock världscupseger i. Det har hon i alla fem discipliner. Sammanlagt blev det tjugofyra världscupsegrar och en totalseger, -97. Wiberg drabbades under sin karriär av många allvarliga skador som gjorde att hon inte kunde ta mer segrar än hon faktiskt gjorde. Trots det uppvisade hon en fantastisk förmåga att vara bäst när det gäller, under stora mästerskap.
14. Stefan Edberg, Tennis
Stefan Edberg var den främste företrädaren för den svenska tennisvågen på 80-talet. Med sina sammanlagt fyrtioen turneringssegrar, varav sex grand slam, ligger han också högt upp bland internationella tennisspelare historiskt sett. Utöver singeltitlarna tog han också åtta dubbelsegrar, varav tre grand slam och är tillsammans med John McEnroe de enda spelarna som rankats världsetta i både singel och dubbel. Edberg var också en starkt bidragande orsak till att Sverige kunde ta fyra Davis Cup-segrar mellan -84 och -94. Han var världsetta i singel i sjuttiotvå veckor och hann också under karriären plocka hem två OS-brons i singel respektive dubbel i den första turneringen -88. Som idrottare var han en sann gentleman och vann fem ATP Sportmanship Awards. Tack vare den oöverträffade bedriften bytte priset sedan namn till Stefan Edberg Sportmanship Award.
13. Lag Anette Norberg, Curling
Anette Norberg inledde sin karriär som curlare redan -82. Under åren har hon varit skipper för en rad uppsättningar av olika lag, men framgångarna har hela tiden varit ojämförliga. Mest känd för allmänheten är hon förstås för sina två OS-guld som togs med besättningen Eva Lund, Cathrine Lindahl (tidigare Norberg) och Anna Le Moine (tidigare Svärd och Bergström), som -03 ersatte Helena Lingham som etta i laget. Under Norbergs karriär har det blivit två OS-guld och ett silver i uppvisningsturneringen -88. Dessutom har hon fram till årsskiftet 10/11, som är det som räknas på den här listan, två VM-guld, två silver och fyra brons. Än mer imponerande är hennes sju guld, tre silver och två brons i EM, där konkurrensen är benhård trots att Kanada inte är med. Redan resultaten innan det senaste årsskiftet gör henne till den bästa curlaren genom alla tider. Faktiskt har hon endast konkurrens av Elisabet Gustafson, som har fler VM-guld, men inga OS-guld. Hon är därmed den högst placerade aktiva idrottaren på den här listan som fortfarande inte har fått bragdguldet.
12. Sixten Jernberg, Längdskidor
Längdskidor kan mycket väl vara den idrottsgren med starkast svenska traditioner genom åren. En starkt bidragande orsak är Sixten Jernberg, som under -50 och -60-talen dominerade den internationella skidåkningen. Hans största triumfer får sägas vara OS-gulden på femmilen -56 och -64, men han tog sammanlagt åtta guld i OS och VM under sin karriär. Dessutom klarade han av tre silver och fyra brons. Med sina nio OS-medaljer är han en av våra främsta olympier genom alla tider. Under karriären lyckades han också vinna Vasaloppet två gånger. Jernbergs envishet och träningsvillighet är legendariska, till exempel så gillade han att parkera bilen tio mil från träningsanläggningen för att kunna åka skidor dit och tillbaka. När landslaget samlades för träningsläger åkte han dit för att få ”semester”. Med några lätta turer på bara ett par mil per dag, kunde han samla kraft för sin riktiga träning hemma. Jernbergs träningsmetoder satte en ny standard inom svensk längdskidåkning och han är än idag en förebild för nya längdstjärnor.
11. Gunder Hägg, Löpning
En annan envis svensk idrottare som tränade hårt på egen hand var Gunder Hägg. Under 40-talet var han världens bästa medeldistanslöpare, och hans dueller med Arne Andersson blev legendariska. Eftersom inga internationella tävlingar arrangerades under andra världskriget fick aldrig Hägg några medaljer. Däremot slog han inte mindre än sexton världsrekord på åtta olika distanser. Hans världsrekord på den engelska milen från -45 stod sig i nio år, tills Roger Bannister blev först under fyra minuter i sitt legendariska lopp -54. 1946 blev Hägg tillsammans med Andersson och ett par andra svenska löpare på världsnivå avstängda från allt tävlande på livstid eftersom de hade tagit emot ersättning för sin löpning. Amatöridealet var så starkt rådande att man inte kunde acceptera idrottare som fick betalt för sina tjänster. Avstängningen gjorde att Hägg inte fick någon chans att ta ett OS-guld i London -48. Sverige tog hand om flertalet guldmedaljer ändå på medel- och långdistans. Så pass stark var den svenska truppen eftersom den hade skonats från kriget. Som löpare är Hägg dock den överlägset bästa i Sverige genom tiderna.
När Pernilla Wiberg tog sitt första VM-guld i storslalom -91 var det en stor överraskning. Året därpå räddade hon den svenska äran i OS i Albertville med sitt guld i samma gren. Under karriären lyckades hon ta sex internationella guldmedaljer, fyra i VM, två i OS. Dessutom hann hon med två silver och ett brons och tog medaljer i fyra av fem alpina discipliner. Super G, som hon inte tog någon medalj i, har hon dock världscupseger i. Det har hon i alla fem discipliner. Sammanlagt blev det tjugofyra världscupsegrar och en totalseger, -97. Wiberg drabbades under sin karriär av många allvarliga skador som gjorde att hon inte kunde ta mer segrar än hon faktiskt gjorde. Trots det uppvisade hon en fantastisk förmåga att vara bäst när det gäller, under stora mästerskap.
14. Stefan Edberg, Tennis
Stefan Edberg var den främste företrädaren för den svenska tennisvågen på 80-talet. Med sina sammanlagt fyrtioen turneringssegrar, varav sex grand slam, ligger han också högt upp bland internationella tennisspelare historiskt sett. Utöver singeltitlarna tog han också åtta dubbelsegrar, varav tre grand slam och är tillsammans med John McEnroe de enda spelarna som rankats världsetta i både singel och dubbel. Edberg var också en starkt bidragande orsak till att Sverige kunde ta fyra Davis Cup-segrar mellan -84 och -94. Han var världsetta i singel i sjuttiotvå veckor och hann också under karriären plocka hem två OS-brons i singel respektive dubbel i den första turneringen -88. Som idrottare var han en sann gentleman och vann fem ATP Sportmanship Awards. Tack vare den oöverträffade bedriften bytte priset sedan namn till Stefan Edberg Sportmanship Award.
13. Lag Anette Norberg, Curling
Anette Norberg inledde sin karriär som curlare redan -82. Under åren har hon varit skipper för en rad uppsättningar av olika lag, men framgångarna har hela tiden varit ojämförliga. Mest känd för allmänheten är hon förstås för sina två OS-guld som togs med besättningen Eva Lund, Cathrine Lindahl (tidigare Norberg) och Anna Le Moine (tidigare Svärd och Bergström), som -03 ersatte Helena Lingham som etta i laget. Under Norbergs karriär har det blivit två OS-guld och ett silver i uppvisningsturneringen -88. Dessutom har hon fram till årsskiftet 10/11, som är det som räknas på den här listan, två VM-guld, två silver och fyra brons. Än mer imponerande är hennes sju guld, tre silver och två brons i EM, där konkurrensen är benhård trots att Kanada inte är med. Redan resultaten innan det senaste årsskiftet gör henne till den bästa curlaren genom alla tider. Faktiskt har hon endast konkurrens av Elisabet Gustafson, som har fler VM-guld, men inga OS-guld. Hon är därmed den högst placerade aktiva idrottaren på den här listan som fortfarande inte har fått bragdguldet.
12. Sixten Jernberg, Längdskidor
Längdskidor kan mycket väl vara den idrottsgren med starkast svenska traditioner genom åren. En starkt bidragande orsak är Sixten Jernberg, som under -50 och -60-talen dominerade den internationella skidåkningen. Hans största triumfer får sägas vara OS-gulden på femmilen -56 och -64, men han tog sammanlagt åtta guld i OS och VM under sin karriär. Dessutom klarade han av tre silver och fyra brons. Med sina nio OS-medaljer är han en av våra främsta olympier genom alla tider. Under karriären lyckades han också vinna Vasaloppet två gånger. Jernbergs envishet och träningsvillighet är legendariska, till exempel så gillade han att parkera bilen tio mil från träningsanläggningen för att kunna åka skidor dit och tillbaka. När landslaget samlades för träningsläger åkte han dit för att få ”semester”. Med några lätta turer på bara ett par mil per dag, kunde han samla kraft för sin riktiga träning hemma. Jernbergs träningsmetoder satte en ny standard inom svensk längdskidåkning och han är än idag en förebild för nya längdstjärnor.
11. Gunder Hägg, Löpning
En annan envis svensk idrottare som tränade hårt på egen hand var Gunder Hägg. Under 40-talet var han världens bästa medeldistanslöpare, och hans dueller med Arne Andersson blev legendariska. Eftersom inga internationella tävlingar arrangerades under andra världskriget fick aldrig Hägg några medaljer. Däremot slog han inte mindre än sexton världsrekord på åtta olika distanser. Hans världsrekord på den engelska milen från -45 stod sig i nio år, tills Roger Bannister blev först under fyra minuter i sitt legendariska lopp -54. 1946 blev Hägg tillsammans med Andersson och ett par andra svenska löpare på världsnivå avstängda från allt tävlande på livstid eftersom de hade tagit emot ersättning för sin löpning. Amatöridealet var så starkt rådande att man inte kunde acceptera idrottare som fick betalt för sina tjänster. Avstängningen gjorde att Hägg inte fick någon chans att ta ett OS-guld i London -48. Sverige tog hand om flertalet guldmedaljer ändå på medel- och långdistans. Så pass stark var den svenska truppen eftersom den hade skonats från kriget. Som löpare är Hägg dock den överlägset bästa i Sverige genom tiderna.
onsdag 3 augusti 2011
Plats 20-16
20. Torbjörn Blomdahl, Biljard
Torbjörn Blomdahl är Sveriges främste biljardspelare genom alla tider. Han är en allroundtalang som
ändå nått sina största framgångar inom trevallarscarambole. Här har han försvarat sin VM-titel i singel sex gånger, och sin EM-titel åtta gånger. I dubbel tillsammans med Michael Nilsson har han nio VM-titlar (sju med Nilsson) och tre EM-titlar. Sammanlagt femton VM-titlar och elva EM-titlar gör honom till den näst mest framgångsrike trevallarscarambolespelaren genom tiderna, efter Raymond Ceulemans. Han har varit en stor ambassadör för sporten och dess popularisering i Sverige.
19. Patrik Sjöberg, Höjdhopp
Patrik Sjöberg är förstås mest känd för att vara en av få svenska friidrottare att ha haft ett världsrekord, 2,42 satt på Stockholms Stadion -87. Samma år tog han också VM-titeln utomhus. Han är också den enda höjdhoppare som har tagit medalj i tre olympiska spel, två silver och ett brons. Med guld, silver och brons i VM inomhus och fyra guld i inomhus-EM (där konkurrensen är i princip lika stor som i ett VM) blir hans sammanlagda resultatrad sex guld, tre silver och två brons i en av de mest konkurrensutsatta sporterna i världen. Bara Javier Sotomayor, avstängd för dopning under senare delen av sin karriär, har hoppat högre än Sjöberg och hans resultat skulle göra honom till överlägsen världsetta för de senaste femton åren. 2,42 är än idag gällande europarekord, och Sjöberg har vid två tillfällen också haft världsrekordet inomhus. Som högst hoppade han 2,41.
18. Jörgen Persson, Bordtennis
Har under sin karriär fått stå i skuggan av J-O Waldner, men Jörgen Persson har enormt stora meriter från sin långa karriär som inleddes -83 och pågår fortfarande. Känd för sin giftiga backhand var han en del av det lag som ”rev den kinesiska muren” och blev lagvärldsmästare -89. Tillsammans med fyra andra lag-VM-titlar och en singeltitel från Chiba -91 får han räknas till en av sportens stora. Han har dessutom fyra silver och två brons från VM, i singel, lag och dubbel. Bordtennis är ju en sport där den största konkurrensen kommer från Asien, främst Kina, vilket gör att EM-medaljer inte kan rankas lika högt. Med det sagt är det ändå imponerande att Persson samlat på sig tio guld och ett silver genom åren. Eftersom hans inledande bordtennisturnering i OS -88 också var första gången sporten kom med på programmet är han ensam om att ha deltagit i samtliga olympiska spel. Just nu ligger han i hårdträning för London-OS där han hoppas kunna ta hem sin första olympiska medalj.
17. Mats Wilander, Tennis
Sverige var under 80-talet en stor och respekterad tennisnation. I kölvattnet av Björn Borgs framgångar kom mängder med nya talanger fram, en av dem var Mats Wilander. Som sjuttonåring slog han igenom med dunder och brak när han som yngst någonsin vann Grand Slam-turneringen Franska öppna. Mest anmärkningsvärt under turneringen, förutom sensationen att han vann, var en matchboll i semifinalen mot José-Louis Clerc. Clercs boll dömdes ut av domaren och Wilander var vidare till final, men Wilander protesterade och menade att bollen hade varit inne. Bollen spelades om på Wilanders begäran och han vann matchen ändå. Det var starten på en fantastisk tenniskarriär som inkluderade trettiotre singeltitlar, varav sju Grand Slam, tre i Australien, tre i Paris och en i US Open. Som dubbelspelare vann han sju titlar varav en GS i Wimbledon. Han rankades som världsetta i sammanlagt tjugo veckor -88-89, men trots sina många framgångar har han ett par övermän inom tennissporten.
16. Marit Söderström Nord, Segling
En av de mest okända idrottarna på den här listan, och även någon som jag själv måste erkänna att jag inte kände till när jag började med arbetet. I slutet av 70-talet och början av 80-talet tog hon tio VM-guld i fyra olika seglingsklasser. Hon utmanade killarna tjugofem år innan det blev fashionabelt, eftersom hon sökte större konkurrens. När hon var som bäst var hon den överlägset bästa seglaren på damsidan. I och med att det dröjde innan hennes favoritklasser kom med på OS-programmet fick hon aldrig göra sig själv rättvisa med olympiska medaljer. Ändå blev det en silvermedalj i Seoul 1988 tillsammans med Birgitta Bengtsson i 470-klassen. Där tog hon åren efter också ett EM-silver och ett EM-brons. Söderström Nord visar hur svårt det är för en kvinna att komma fram i sportvärlden, under hennes idrottskarriär jobbade hon heltid och fick be seglingsklubbar att ta in henne för att kunna göra en OS-satsning. Trots tio VM-guld.
Torbjörn Blomdahl är Sveriges främste biljardspelare genom alla tider. Han är en allroundtalang som
ändå nått sina största framgångar inom trevallarscarambole. Här har han försvarat sin VM-titel i singel sex gånger, och sin EM-titel åtta gånger. I dubbel tillsammans med Michael Nilsson har han nio VM-titlar (sju med Nilsson) och tre EM-titlar. Sammanlagt femton VM-titlar och elva EM-titlar gör honom till den näst mest framgångsrike trevallarscarambolespelaren genom tiderna, efter Raymond Ceulemans. Han har varit en stor ambassadör för sporten och dess popularisering i Sverige.
19. Patrik Sjöberg, Höjdhopp
Patrik Sjöberg är förstås mest känd för att vara en av få svenska friidrottare att ha haft ett världsrekord, 2,42 satt på Stockholms Stadion -87. Samma år tog han också VM-titeln utomhus. Han är också den enda höjdhoppare som har tagit medalj i tre olympiska spel, två silver och ett brons. Med guld, silver och brons i VM inomhus och fyra guld i inomhus-EM (där konkurrensen är i princip lika stor som i ett VM) blir hans sammanlagda resultatrad sex guld, tre silver och två brons i en av de mest konkurrensutsatta sporterna i världen. Bara Javier Sotomayor, avstängd för dopning under senare delen av sin karriär, har hoppat högre än Sjöberg och hans resultat skulle göra honom till överlägsen världsetta för de senaste femton åren. 2,42 är än idag gällande europarekord, och Sjöberg har vid två tillfällen också haft världsrekordet inomhus. Som högst hoppade han 2,41.
18. Jörgen Persson, Bordtennis
Har under sin karriär fått stå i skuggan av J-O Waldner, men Jörgen Persson har enormt stora meriter från sin långa karriär som inleddes -83 och pågår fortfarande. Känd för sin giftiga backhand var han en del av det lag som ”rev den kinesiska muren” och blev lagvärldsmästare -89. Tillsammans med fyra andra lag-VM-titlar och en singeltitel från Chiba -91 får han räknas till en av sportens stora. Han har dessutom fyra silver och två brons från VM, i singel, lag och dubbel. Bordtennis är ju en sport där den största konkurrensen kommer från Asien, främst Kina, vilket gör att EM-medaljer inte kan rankas lika högt. Med det sagt är det ändå imponerande att Persson samlat på sig tio guld och ett silver genom åren. Eftersom hans inledande bordtennisturnering i OS -88 också var första gången sporten kom med på programmet är han ensam om att ha deltagit i samtliga olympiska spel. Just nu ligger han i hårdträning för London-OS där han hoppas kunna ta hem sin första olympiska medalj.
17. Mats Wilander, Tennis
Sverige var under 80-talet en stor och respekterad tennisnation. I kölvattnet av Björn Borgs framgångar kom mängder med nya talanger fram, en av dem var Mats Wilander. Som sjuttonåring slog han igenom med dunder och brak när han som yngst någonsin vann Grand Slam-turneringen Franska öppna. Mest anmärkningsvärt under turneringen, förutom sensationen att han vann, var en matchboll i semifinalen mot José-Louis Clerc. Clercs boll dömdes ut av domaren och Wilander var vidare till final, men Wilander protesterade och menade att bollen hade varit inne. Bollen spelades om på Wilanders begäran och han vann matchen ändå. Det var starten på en fantastisk tenniskarriär som inkluderade trettiotre singeltitlar, varav sju Grand Slam, tre i Australien, tre i Paris och en i US Open. Som dubbelspelare vann han sju titlar varav en GS i Wimbledon. Han rankades som världsetta i sammanlagt tjugo veckor -88-89, men trots sina många framgångar har han ett par övermän inom tennissporten.
16. Marit Söderström Nord, Segling
En av de mest okända idrottarna på den här listan, och även någon som jag själv måste erkänna att jag inte kände till när jag började med arbetet. I slutet av 70-talet och början av 80-talet tog hon tio VM-guld i fyra olika seglingsklasser. Hon utmanade killarna tjugofem år innan det blev fashionabelt, eftersom hon sökte större konkurrens. När hon var som bäst var hon den överlägset bästa seglaren på damsidan. I och med att det dröjde innan hennes favoritklasser kom med på OS-programmet fick hon aldrig göra sig själv rättvisa med olympiska medaljer. Ändå blev det en silvermedalj i Seoul 1988 tillsammans med Birgitta Bengtsson i 470-klassen. Där tog hon åren efter också ett EM-silver och ett EM-brons. Söderström Nord visar hur svårt det är för en kvinna att komma fram i sportvärlden, under hennes idrottskarriär jobbade hon heltid och fick be seglingsklubbar att ta in henne för att kunna göra en OS-satsning. Trots tio VM-guld.
måndag 1 augusti 2011
Plats 25-21
25. Ivar Johansson, Brottning
Det har varit många brottare på och precis utanför den här listan, men nu kommer vi till den störste av dem alla. Som vi har varit inne på tidigare kan EM inom brottningen ofta räknas med samma dignitet som VM och OS. Under Ivar Johanssons karriär brottades det inte i VM, så det är bara OS- och EM-medaljer som räknas för hans del, och de är många. Sammanlagt nio EM-guld blev det mellan -31 och -39. Mest känd är han ändå för sina tre OS-guld från spelen i Los Angeles -32 och Berlin -36. I spelen -32 tog han först guldet i fristil i mellanvikt, sedan var han tvungen att banta ner sig fem kilo på ett dygn för att klara av invägningen till welterviktsklassen i grekisk-romersk stil. Efter en kur med bastu, filtar och svettning lyckades Johansson gå ner sina kilon. Sedan vann han även guldet i grekisk-romersk stil. Det är en bedrift som ingen annan brottare har lyckats med och det gör Ivar Johansson till en legendarisk idrottsman och en av de största inom svensk idrottshistoria.
24. Lars Frölander, Simning
Simsporten har under de senaste decennierna upplevt en inflation i antalet mästerskap. Vissa år kan det simmas tre-fyra mästerskap, med ett stort antal medaljer att tävla om. Därför ska man ta simmedaljer med en nypa salt, vilket jag också har gjort på den här listan. Det går dock inte att komma ifrån att vissa av våra simmare de senaste åren har haft enorma framgångar. Lars Frölander är en av dem. Tack vare två individuella guld i lång bana på 100m fjäril, OS -00 och VM -01, samt ett lagkappsguld på 4x200m -94 har han tre stora guldmedaljer. I VM och OS på lång bana har han dessutom fem silver och två brons. I EM, lång bana, har han tre guld, tre silver och fem brons. På kortbana är resultaten i VM sju guld, fem silver och två brons, samt i EM tre guld, ett silver och inget brons. Den sammanlagda resultatraden blir imponerande sexton guld, fjorton silver och nio brons. Ingen annan herrsimmare är i närheten av den medaljskörden och endast Arne Borg kan konkurrera i storhet.
23. Stefan Holm, Höjdhopp
Stefan Holm lyckades tålmodigt och taktfast bygga upp en gedigen idrottskarriär med många och långa framgångar över lång tid. Han största triumf är självklart OS-guldet i Athen 2004, men han har också en silvermedalj från VM -03. Dessutom har han hela fyra guld från inomhus-VM där han också har hoppat sitt karriärhögsta 2,40. Höjdhopp är en av de grenar där konkurrensen främst kommer från europeiska hoppare (med några givna undantag förstås), vilket gör att Holms silver och brons utomhus och två guld och ett silver inomhus också får nämnas med respekt. Slår man ihop alla hans medaljer är det alltså sju guld, tre silver och ett brons, en resultatlista som få höjdhoppare på herrsidan någonsin har kommit upp i. Han är också den hoppare på herrsidan som har hoppat högst över sin egen höjd. Övriga meriter inkluderar sju segrar i europacupen, samt fyra Golden League och sexton Grand Prix-vinster.
22. Christian Olsson, Tresteg
Samma kväll som Stefan Holm tog sitt klassiska OS-guld i höjdhoppet säkrade Christian Olsson sitt OS-guld i tresteg bara ett stenkast därifrån. Utomhus har Olsson också ett guld och ett silver i VM samt två guld i EM. Inomhus har han två VM- samt ett EM-guld. Den sammanlagda medaljskörden är alltså sju guld och ett silver. Utöver det delar han världsrekordet inomhus och har genom åren tagit elva Golden League-titlar, -04 delade han på segerpotten efter att ha vunnit samtliga sex tävlingar det året. Han har vunnit europacupen fyra gånger och tagit nio övriga Grand Prix-segrar. Inom tresteget har han dominerat 00-talet och räknas till en av sportens största genom tiderna.
21. Therese Alshammar, Simning
Av alla simmare vi har haft på listan kommer vi nu till den i mitt tycke största av dem alla. Som jag har varit inne på måste man ta simmedaljer med en nypa salt, men man kan inte undgå att imponeras av Therese Alshammars enorma meritlista. Det som har saknats på den är en internationell titel i långbana på en olympisk distans. Hon var oerhört nära OS -00 då hon tog två silver trots favoritskap, och hon hade innan VM -11 ett VM-guld i långbana, på 50m fjäril -07. Om ni hänger med ska jag dra hennes medaljer: Lång bana VM/OS ett guld, sex silver, två brons, EM tio guld, sju silver, fyra brons. Kort bana VM tio guld, tre silver, fyra brons, EM femton guld, fem silver, två brons. Slår man ihop allt det här blir det sammanlagt trettiosex guld, tjugoen silver och tolv brons. Sextionio medaljer. Med det är hon bäst på damsidan av alla genom tiderna. Alshammar som person är svår att kombinera med jämnhet och hög lägstanivå, men det är precis vad den här medaljskörden pekar på. Hon har också vunnit den sammanlagda världscupen två gånger. Det enda hon saknar är det där OS-guldet, vilket jag av allt mitt hjärta hoppas att hon kan få i London 2012. Då kommer hon att klättra flera platser på den här listan och bryta sig in på topp 20.
Det har varit många brottare på och precis utanför den här listan, men nu kommer vi till den störste av dem alla. Som vi har varit inne på tidigare kan EM inom brottningen ofta räknas med samma dignitet som VM och OS. Under Ivar Johanssons karriär brottades det inte i VM, så det är bara OS- och EM-medaljer som räknas för hans del, och de är många. Sammanlagt nio EM-guld blev det mellan -31 och -39. Mest känd är han ändå för sina tre OS-guld från spelen i Los Angeles -32 och Berlin -36. I spelen -32 tog han först guldet i fristil i mellanvikt, sedan var han tvungen att banta ner sig fem kilo på ett dygn för att klara av invägningen till welterviktsklassen i grekisk-romersk stil. Efter en kur med bastu, filtar och svettning lyckades Johansson gå ner sina kilon. Sedan vann han även guldet i grekisk-romersk stil. Det är en bedrift som ingen annan brottare har lyckats med och det gör Ivar Johansson till en legendarisk idrottsman och en av de största inom svensk idrottshistoria.
24. Lars Frölander, Simning
Simsporten har under de senaste decennierna upplevt en inflation i antalet mästerskap. Vissa år kan det simmas tre-fyra mästerskap, med ett stort antal medaljer att tävla om. Därför ska man ta simmedaljer med en nypa salt, vilket jag också har gjort på den här listan. Det går dock inte att komma ifrån att vissa av våra simmare de senaste åren har haft enorma framgångar. Lars Frölander är en av dem. Tack vare två individuella guld i lång bana på 100m fjäril, OS -00 och VM -01, samt ett lagkappsguld på 4x200m -94 har han tre stora guldmedaljer. I VM och OS på lång bana har han dessutom fem silver och två brons. I EM, lång bana, har han tre guld, tre silver och fem brons. På kortbana är resultaten i VM sju guld, fem silver och två brons, samt i EM tre guld, ett silver och inget brons. Den sammanlagda resultatraden blir imponerande sexton guld, fjorton silver och nio brons. Ingen annan herrsimmare är i närheten av den medaljskörden och endast Arne Borg kan konkurrera i storhet.
23. Stefan Holm, Höjdhopp
Stefan Holm lyckades tålmodigt och taktfast bygga upp en gedigen idrottskarriär med många och långa framgångar över lång tid. Han största triumf är självklart OS-guldet i Athen 2004, men han har också en silvermedalj från VM -03. Dessutom har han hela fyra guld från inomhus-VM där han också har hoppat sitt karriärhögsta 2,40. Höjdhopp är en av de grenar där konkurrensen främst kommer från europeiska hoppare (med några givna undantag förstås), vilket gör att Holms silver och brons utomhus och två guld och ett silver inomhus också får nämnas med respekt. Slår man ihop alla hans medaljer är det alltså sju guld, tre silver och ett brons, en resultatlista som få höjdhoppare på herrsidan någonsin har kommit upp i. Han är också den hoppare på herrsidan som har hoppat högst över sin egen höjd. Övriga meriter inkluderar sju segrar i europacupen, samt fyra Golden League och sexton Grand Prix-vinster.
22. Christian Olsson, Tresteg
Samma kväll som Stefan Holm tog sitt klassiska OS-guld i höjdhoppet säkrade Christian Olsson sitt OS-guld i tresteg bara ett stenkast därifrån. Utomhus har Olsson också ett guld och ett silver i VM samt två guld i EM. Inomhus har han två VM- samt ett EM-guld. Den sammanlagda medaljskörden är alltså sju guld och ett silver. Utöver det delar han världsrekordet inomhus och har genom åren tagit elva Golden League-titlar, -04 delade han på segerpotten efter att ha vunnit samtliga sex tävlingar det året. Han har vunnit europacupen fyra gånger och tagit nio övriga Grand Prix-segrar. Inom tresteget har han dominerat 00-talet och räknas till en av sportens största genom tiderna.
21. Therese Alshammar, Simning
Av alla simmare vi har haft på listan kommer vi nu till den i mitt tycke största av dem alla. Som jag har varit inne på måste man ta simmedaljer med en nypa salt, men man kan inte undgå att imponeras av Therese Alshammars enorma meritlista. Det som har saknats på den är en internationell titel i långbana på en olympisk distans. Hon var oerhört nära OS -00 då hon tog två silver trots favoritskap, och hon hade innan VM -11 ett VM-guld i långbana, på 50m fjäril -07. Om ni hänger med ska jag dra hennes medaljer: Lång bana VM/OS ett guld, sex silver, två brons, EM tio guld, sju silver, fyra brons. Kort bana VM tio guld, tre silver, fyra brons, EM femton guld, fem silver, två brons. Slår man ihop allt det här blir det sammanlagt trettiosex guld, tjugoen silver och tolv brons. Sextionio medaljer. Med det är hon bäst på damsidan av alla genom tiderna. Alshammar som person är svår att kombinera med jämnhet och hög lägstanivå, men det är precis vad den här medaljskörden pekar på. Hon har också vunnit den sammanlagda världscupen två gånger. Det enda hon saknar är det där OS-guldet, vilket jag av allt mitt hjärta hoppas att hon kan få i London 2012. Då kommer hon att klättra flera platser på den här listan och bryta sig in på topp 20.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
