15. Pernilla Wiberg, Alpint
När Pernilla Wiberg tog sitt första VM-guld i storslalom -91 var det en stor överraskning. Året därpå räddade hon den svenska äran i OS i Albertville med sitt guld i samma gren. Under karriären lyckades hon ta sex internationella guldmedaljer, fyra i VM, två i OS. Dessutom hann hon med två silver och ett brons och tog medaljer i fyra av fem alpina discipliner. Super G, som hon inte tog någon medalj i, har hon dock världscupseger i. Det har hon i alla fem discipliner. Sammanlagt blev det tjugofyra världscupsegrar och en totalseger, -97. Wiberg drabbades under sin karriär av många allvarliga skador som gjorde att hon inte kunde ta mer segrar än hon faktiskt gjorde. Trots det uppvisade hon en fantastisk förmåga att vara bäst när det gäller, under stora mästerskap.
14. Stefan Edberg, Tennis
Stefan Edberg var den främste företrädaren för den svenska tennisvågen på 80-talet. Med sina sammanlagt fyrtioen turneringssegrar, varav sex grand slam, ligger han också högt upp bland internationella tennisspelare historiskt sett. Utöver singeltitlarna tog han också åtta dubbelsegrar, varav tre grand slam och är tillsammans med John McEnroe de enda spelarna som rankats världsetta i både singel och dubbel. Edberg var också en starkt bidragande orsak till att Sverige kunde ta fyra Davis Cup-segrar mellan -84 och -94. Han var världsetta i singel i sjuttiotvå veckor och hann också under karriären plocka hem två OS-brons i singel respektive dubbel i den första turneringen -88. Som idrottare var han en sann gentleman och vann fem ATP Sportmanship Awards. Tack vare den oöverträffade bedriften bytte priset sedan namn till Stefan Edberg Sportmanship Award.
13. Lag Anette Norberg, Curling
Anette Norberg inledde sin karriär som curlare redan -82. Under åren har hon varit skipper för en rad uppsättningar av olika lag, men framgångarna har hela tiden varit ojämförliga. Mest känd för allmänheten är hon förstås för sina två OS-guld som togs med besättningen Eva Lund, Cathrine Lindahl (tidigare Norberg) och Anna Le Moine (tidigare Svärd och Bergström), som -03 ersatte Helena Lingham som etta i laget. Under Norbergs karriär har det blivit två OS-guld och ett silver i uppvisningsturneringen -88. Dessutom har hon fram till årsskiftet 10/11, som är det som räknas på den här listan, två VM-guld, två silver och fyra brons. Än mer imponerande är hennes sju guld, tre silver och två brons i EM, där konkurrensen är benhård trots att Kanada inte är med. Redan resultaten innan det senaste årsskiftet gör henne till den bästa curlaren genom alla tider. Faktiskt har hon endast konkurrens av Elisabet Gustafson, som har fler VM-guld, men inga OS-guld. Hon är därmed den högst placerade aktiva idrottaren på den här listan som fortfarande inte har fått bragdguldet.
12. Sixten Jernberg, Längdskidor
Längdskidor kan mycket väl vara den idrottsgren med starkast svenska traditioner genom åren. En starkt bidragande orsak är Sixten Jernberg, som under -50 och -60-talen dominerade den internationella skidåkningen. Hans största triumfer får sägas vara OS-gulden på femmilen -56 och -64, men han tog sammanlagt åtta guld i OS och VM under sin karriär. Dessutom klarade han av tre silver och fyra brons. Med sina nio OS-medaljer är han en av våra främsta olympier genom alla tider. Under karriären lyckades han också vinna Vasaloppet två gånger. Jernbergs envishet och träningsvillighet är legendariska, till exempel så gillade han att parkera bilen tio mil från träningsanläggningen för att kunna åka skidor dit och tillbaka. När landslaget samlades för träningsläger åkte han dit för att få ”semester”. Med några lätta turer på bara ett par mil per dag, kunde han samla kraft för sin riktiga träning hemma. Jernbergs träningsmetoder satte en ny standard inom svensk längdskidåkning och han är än idag en förebild för nya längdstjärnor.
11. Gunder Hägg, Löpning
En annan envis svensk idrottare som tränade hårt på egen hand var Gunder Hägg. Under 40-talet var han världens bästa medeldistanslöpare, och hans dueller med Arne Andersson blev legendariska. Eftersom inga internationella tävlingar arrangerades under andra världskriget fick aldrig Hägg några medaljer. Däremot slog han inte mindre än sexton världsrekord på åtta olika distanser. Hans världsrekord på den engelska milen från -45 stod sig i nio år, tills Roger Bannister blev först under fyra minuter i sitt legendariska lopp -54. 1946 blev Hägg tillsammans med Andersson och ett par andra svenska löpare på världsnivå avstängda från allt tävlande på livstid eftersom de hade tagit emot ersättning för sin löpning. Amatöridealet var så starkt rådande att man inte kunde acceptera idrottare som fick betalt för sina tjänster. Avstängningen gjorde att Hägg inte fick någon chans att ta ett OS-guld i London -48. Sverige tog hand om flertalet guldmedaljer ändå på medel- och långdistans. Så pass stark var den svenska truppen eftersom den hade skonats från kriget. Som löpare är Hägg dock den överlägset bästa i Sverige genom tiderna.
Visar inlägg med etikett curling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett curling. Visa alla inlägg
onsdag 31 augusti 2011
söndag 3 april 2011
Plats 55-51
55. Ronnie Peterson, Formel-1
Här är också en svår person att definiera placeringsmässigt. Att överföra resultat från Formel-1-sporten till andra sporter är vanskligt. Hur som helst har jag här gjort ett försök. Ronnie Peterson hade under 70-talet en spektakulär karriär inom motorsporten. Under decenniet lyckades han vinna tio F1-lopp, komma tvåa i lika många och trea i sex stycken. Det gjorde att han kom tvåa i världscupen två gånger, -71 och -78, samt trea en gång. Trots att han aldrig vann den sammanlagda världscupen räknas han ändå som en av sportens stora. Den 11 september (sic!) dog Peterson på operationsbordet i sviterna av den krasch han råkade ut för dagen innan i starten på F1-loppet på Monza-banan i San Marino. Han blev bara trettiofyra år gammal och sörjdes av en hel motorvärld.
54. Per Elofsson, Längdskidor
Med Per Elofssons framväxt till världens bäste skidåkare i slutet av 90-talet och början av 00-talet avslutades ett mörkt decennium i svensk skidåkning. Egentligen var VM -91 det sista framgångsrika mästerskapet, även om enstaka medaljer som Mogrens femmilsguld i Falun -93, Ordinas och stafettlagets brons i Thunder Bay -95 och Jonssons silver i OS -98 gjorde åren tolerabla. Men det är i frustrationen som skapades under de här åren som vi ska förstå den längtan som kanaliserades in i Elofssons karriär. Äntligen hade vi här en skidåkare som kunde konkurrera på riktigt! Han lyckades under sin karriär ta elva världscupsegrar (åtta andraplatser, fyra tredjeplatser) och vinna den totala världscupen två gånger. Han tog tre VM-guld individuellt -01 och -03, och ett silver i stafetten -01. Stafetten -03 hade också kunnat sluta med guld eftersom Elofsson hade lagt upp ett fantastiskt läge inför sista sträckan, men Jörgen Brink kollapsade strax före mål och det blev bara brons. Bara brons blev det också när Elofsson gick i mål som fyra i jaktstarten i OS -02. Johan Mühlegg som vann loppet diskades senare för att ha varit dopad. I masstarten i samma OS knäckte han konkurrenterna helt, där Elofsson var den som försökte hänga med längst och därför körde slut på sig i envisheten att bevisa för sig själv och världen att man kan slå en dopad idrottare. 2005 avslutade Elofsson sin karriär på grund av överträning och brist på motivation, bara 28 år gammal. Han var en enorm talang som tränade stenhårt, och hade kunnat hålla på än idag med en normal längdskidåkarkarriär. Det är därför synd, men förståeligt, att han la av i förtid. Hans meriter räcker ändå gott och väl för att ta en plats här.
53. Håkan Carlquist, Motocross
Håkan ”Carla” Carlquist var en annan karaktäristisk idrottare som tränade stenhårt för att uppnå sina mål, att bli bäst i världen i motocross. Två gånger lyckades han med den bedriften, att ta hem den totala världscupen, -79 och -83. Dessutom kom han tvåa tre gånger och trea två gånger. Sammanlagt samlade han på sig tjugofyra världscupsegrar under en lång karriär. I researchen på Carlquist har jag också upptäckt att jag har missat en annan motocrossåkare som borde ha fått plats här på listan. Till uppdateringen nästa år ska han vara med, men till dess kan jag här nämna Torsten Hallman, som på 60-talet tog inte mindre än fyra VM-titlar och två andraplatser. Han var starkt delaktig i att popularisera sporten i USA och hans tvekamper med legendaren Joël Robert är legendariska. Totalt trettiosju världscupsegrar blev det för Hallman, och egentligen en given plats på listan.
52. Elisabet Gustafsson, Curling
Curling är en stor svensk sport historiskt sett. På damsidan har svenska lag tagit hälften av alla EM-guld och är överlägsen tvåa efter Kanada när det kommer till VM-guld. En starkt bidragande orsak till den här framgångssagan är lag Elisabet Gustafsson (tidigare Johansson), som faktiskt har flest VM-guld genom tiderna, fyra stycken. Med tre VM-brons, fyra EM-guld samt ett silver och ett brons tar laget dessutom platsen som det näst bästa curlinglaget på damsidan genom tiderna. Vilket lag som är bäst genom tiderna avslöjas längre upp på listan. Laget bestod av, förutom skippern Elisabet Gustafsson alltså, Katarina Nyberg, Louise Marmont och Elisabeth Persson. Gustafsson utgör också del i ett av två gifta par där båda två är med på den här listan. Med maken och skridskoåkaren Thomas Gustafsson, som kommer högre upp, ligger de därmed högre än Toini Gustafsson/Assar Rönnlund och får betecknas vara idrottssveriges mest framgångsrika par genom tiderna.
51. Gunnar Larsson, Simning
Gunnar Larsson kan sägas vara undantaget jämfört med andra simmare på den här listan. Han har sina största framgångar i lång bana i bästa möjliga motstånd. Under OS -72 i München tog han guld i 200 och 400m medley. Segermarginalen till amerikanen Tim McKee på 400m räknades till två tusendelar, den minsta marginalen i simhistorien. Tidräkningen ändrades i simning efter loppet, och man räknar sedan dess med hundradelar som lägsta tidsskillnad. Förutom OS-gulden tog Larsson också ett VM-guld -73 och sopade rent bland konkurrenterna i EM -70. Där blev det tre guld, ett silver och ett världsrekord. Sammanlagt slog han tre världsrekord under sin karriär och är genom detta en av de mest framgångsrika svenska simmarna någonsin. Antalet medaljer kanske inte kan mätas mot dagens skördar, men man ska då komma ihåg att antalet mästerskap var betydligt färre. Officiella kortbanemästerskap började inte förrän på 90-talet och VM satte inte igång förrän -73. Med tanke på det är Larssons meriter imponerande.
Här är också en svår person att definiera placeringsmässigt. Att överföra resultat från Formel-1-sporten till andra sporter är vanskligt. Hur som helst har jag här gjort ett försök. Ronnie Peterson hade under 70-talet en spektakulär karriär inom motorsporten. Under decenniet lyckades han vinna tio F1-lopp, komma tvåa i lika många och trea i sex stycken. Det gjorde att han kom tvåa i världscupen två gånger, -71 och -78, samt trea en gång. Trots att han aldrig vann den sammanlagda världscupen räknas han ändå som en av sportens stora. Den 11 september (sic!) dog Peterson på operationsbordet i sviterna av den krasch han råkade ut för dagen innan i starten på F1-loppet på Monza-banan i San Marino. Han blev bara trettiofyra år gammal och sörjdes av en hel motorvärld.
54. Per Elofsson, Längdskidor
Med Per Elofssons framväxt till världens bäste skidåkare i slutet av 90-talet och början av 00-talet avslutades ett mörkt decennium i svensk skidåkning. Egentligen var VM -91 det sista framgångsrika mästerskapet, även om enstaka medaljer som Mogrens femmilsguld i Falun -93, Ordinas och stafettlagets brons i Thunder Bay -95 och Jonssons silver i OS -98 gjorde åren tolerabla. Men det är i frustrationen som skapades under de här åren som vi ska förstå den längtan som kanaliserades in i Elofssons karriär. Äntligen hade vi här en skidåkare som kunde konkurrera på riktigt! Han lyckades under sin karriär ta elva världscupsegrar (åtta andraplatser, fyra tredjeplatser) och vinna den totala världscupen två gånger. Han tog tre VM-guld individuellt -01 och -03, och ett silver i stafetten -01. Stafetten -03 hade också kunnat sluta med guld eftersom Elofsson hade lagt upp ett fantastiskt läge inför sista sträckan, men Jörgen Brink kollapsade strax före mål och det blev bara brons. Bara brons blev det också när Elofsson gick i mål som fyra i jaktstarten i OS -02. Johan Mühlegg som vann loppet diskades senare för att ha varit dopad. I masstarten i samma OS knäckte han konkurrenterna helt, där Elofsson var den som försökte hänga med längst och därför körde slut på sig i envisheten att bevisa för sig själv och världen att man kan slå en dopad idrottare. 2005 avslutade Elofsson sin karriär på grund av överträning och brist på motivation, bara 28 år gammal. Han var en enorm talang som tränade stenhårt, och hade kunnat hålla på än idag med en normal längdskidåkarkarriär. Det är därför synd, men förståeligt, att han la av i förtid. Hans meriter räcker ändå gott och väl för att ta en plats här.
53. Håkan Carlquist, Motocross
Håkan ”Carla” Carlquist var en annan karaktäristisk idrottare som tränade stenhårt för att uppnå sina mål, att bli bäst i världen i motocross. Två gånger lyckades han med den bedriften, att ta hem den totala världscupen, -79 och -83. Dessutom kom han tvåa tre gånger och trea två gånger. Sammanlagt samlade han på sig tjugofyra världscupsegrar under en lång karriär. I researchen på Carlquist har jag också upptäckt att jag har missat en annan motocrossåkare som borde ha fått plats här på listan. Till uppdateringen nästa år ska han vara med, men till dess kan jag här nämna Torsten Hallman, som på 60-talet tog inte mindre än fyra VM-titlar och två andraplatser. Han var starkt delaktig i att popularisera sporten i USA och hans tvekamper med legendaren Joël Robert är legendariska. Totalt trettiosju världscupsegrar blev det för Hallman, och egentligen en given plats på listan.
52. Elisabet Gustafsson, Curling
Curling är en stor svensk sport historiskt sett. På damsidan har svenska lag tagit hälften av alla EM-guld och är överlägsen tvåa efter Kanada när det kommer till VM-guld. En starkt bidragande orsak till den här framgångssagan är lag Elisabet Gustafsson (tidigare Johansson), som faktiskt har flest VM-guld genom tiderna, fyra stycken. Med tre VM-brons, fyra EM-guld samt ett silver och ett brons tar laget dessutom platsen som det näst bästa curlinglaget på damsidan genom tiderna. Vilket lag som är bäst genom tiderna avslöjas längre upp på listan. Laget bestod av, förutom skippern Elisabet Gustafsson alltså, Katarina Nyberg, Louise Marmont och Elisabeth Persson. Gustafsson utgör också del i ett av två gifta par där båda två är med på den här listan. Med maken och skridskoåkaren Thomas Gustafsson, som kommer högre upp, ligger de därmed högre än Toini Gustafsson/Assar Rönnlund och får betecknas vara idrottssveriges mest framgångsrika par genom tiderna.
51. Gunnar Larsson, Simning
Gunnar Larsson kan sägas vara undantaget jämfört med andra simmare på den här listan. Han har sina största framgångar i lång bana i bästa möjliga motstånd. Under OS -72 i München tog han guld i 200 och 400m medley. Segermarginalen till amerikanen Tim McKee på 400m räknades till två tusendelar, den minsta marginalen i simhistorien. Tidräkningen ändrades i simning efter loppet, och man räknar sedan dess med hundradelar som lägsta tidsskillnad. Förutom OS-gulden tog Larsson också ett VM-guld -73 och sopade rent bland konkurrenterna i EM -70. Där blev det tre guld, ett silver och ett världsrekord. Sammanlagt slog han tre världsrekord under sin karriär och är genom detta en av de mest framgångsrika svenska simmarna någonsin. Antalet medaljer kanske inte kan mätas mot dagens skördar, men man ska då komma ihåg att antalet mästerskap var betydligt färre. Officiella kortbanemästerskap började inte förrän på 90-talet och VM satte inte igång förrän -73. Med tanke på det är Larssons meriter imponerande.
onsdag 30 mars 2011
Plats 66-61
65. Kjell ”Hammaren” Johansson, Bordtennis
Kjell ”Hammaren” Johansson var spelaren som gjorde att bordtennis verkligen slog igenom på bred front i Sverige. Hans framgångar födde en rad världsmästare, vilket vi ser här på listan. Han tog själv tre VM-guld i dubbel och ett i lag mellan åren 1967 och -73. Åren 1972-73 rankades han som etta i världen. Bordtennis är ju en sport där den hårdaste konkurrensen kommer från Asien och framförallt Kina. Därför blir EM inte samma värdemätare som ett VM. Med det sagt kan man ändå imponeras av Johanssons tio guld och fem silver från EM mellan 1964 och -76. Anledningen att han inte är högre upp på listan är just att den individuella triumfen i hårdast motstånd saknas.
64. Emma Igelström, Simning
Likt många andra idrottare på listan slutade Emma Igelströms karriär alldeles för tidigt. Hon led av ätstörningar, framförallt bulimi, vilket idrottandet förvärrade, och till slut gick det inte längre utan hon lade av 2004, endast tjugofyra år gammal. Som simmare hade hon sina största framgångar i kort bana, vilket är den främsta anledningen till att hon inte ligger högre på listan. Hon hann faktiskt inte ta några medaljer i VM eller OS i lång bana. Med fyra VM-guld, ett silver, nio EM-guld, ett silver och två brons är hon en av de mest framgångsrika bröstsimmarna genom tiderna. Hon tog också under sin karriär tre EM-guld i lång bana, samt ett silver och ett brons. Dessutom satte hon sju världsrekord, varav sex individuella. Hennes sammanlagt sexton guld är svårslaget, men som vi ska se högre upp är det absolut inte omöjligt. Med tanke på Igelströms korta karriär är det dock en stark bedrift.
63. Lag Peter Lindholm, Curling
Det mest framgångsrika herrlaget i den svenska curlinghistorien leddes av skippern Peter ”Peja” Lindholm. Tillsammans med lagmedlemmarna Magnus Swartling, Tomas Nordin och Peter Narup nådde han fem VM-finaler och segrade i tre av dem. Det ligger laget tvåa i curlinghistorien på. Det stora målet, att vinna en OS-medalj, lyckades de aldrig med. Däremot tog laget hem två EM-guld, hela fyra silver och ett brons. För oss som har följt lag Lindholm under karriären kommer vi också ihåg den humor och ödmjukhet som de ofta visade upp när de förlorade. Vid ett tillfälle gav Lindholm upp matchen i ett hopplöst läge genom att glida med stenen i handen genom hela banan för att lägga den mitt i boet. Sådana idrottare är härliga att följa.
62. Ulf Jansson, Casting
Redan på sextioandra plats kommer faktiskt den idrottare som har flest VM-guld av alla på listan. Det som gör att Ulf Jansson inte landar högre upp är självklart att hans sport är Casting, vilket jag har varit inne på är en av de minsta sporterna som är aktuella för bedömning. Storleken på sporten till trots så är ändå Jansson en av de absolut största i sin sport genom tiderna. Han är en starkt bidragande orsak till att Sverige står med i Guinness Rekordbok tack vare den längsta sviten av VM-guld i någon idrott någonsin. Det blev arton guld i VM sammanlagt. Dessutom klarade han av femton silver och tretton brons. Med tretton EM-guld, två silver och åtta brons är han Sveriges främste castingutövare genom tiderna, och som jag förstår det också en stark kandidat till världens främste castingutövare på herrsidan.
61. Assar Rönnlund, Längdskidor
Här följer ytterligare en skidåkare, det börjar bli en del sådana på listan, och utan att avslöja för mycket kan jag också säga att det är långt ifrån den sista. Assar Rönnlunds främsta meriter är från 60-talet då han vann VM-guld på 15 km i Zakopane. Han var också starkt delaktig i segern i stafetten det året, men vad flest människor kanske kommer ihåg honom för är hans avgörande insats i OS-stafetten i Innsbruck 1964. På sista sträckan slog han finländaren Mäntyranta, som tidigare under spelen hade varit helt omöjlig. Referatet där bilden blockades av en lada, och där Assar kom ut ledande på andra sidan ladan, har blivit en klassiker. Rönnlund tog också silver på femmilen på båda dessa mästerskap, och vann femmilen i Holmenkollen två gånger. Tillsammans med ett silver på OS-stafetten i Grenoble 1968 kvalificerar han sig för en fin placering på den här listan.
Kjell ”Hammaren” Johansson var spelaren som gjorde att bordtennis verkligen slog igenom på bred front i Sverige. Hans framgångar födde en rad världsmästare, vilket vi ser här på listan. Han tog själv tre VM-guld i dubbel och ett i lag mellan åren 1967 och -73. Åren 1972-73 rankades han som etta i världen. Bordtennis är ju en sport där den hårdaste konkurrensen kommer från Asien och framförallt Kina. Därför blir EM inte samma värdemätare som ett VM. Med det sagt kan man ändå imponeras av Johanssons tio guld och fem silver från EM mellan 1964 och -76. Anledningen att han inte är högre upp på listan är just att den individuella triumfen i hårdast motstånd saknas.
64. Emma Igelström, Simning
Likt många andra idrottare på listan slutade Emma Igelströms karriär alldeles för tidigt. Hon led av ätstörningar, framförallt bulimi, vilket idrottandet förvärrade, och till slut gick det inte längre utan hon lade av 2004, endast tjugofyra år gammal. Som simmare hade hon sina största framgångar i kort bana, vilket är den främsta anledningen till att hon inte ligger högre på listan. Hon hann faktiskt inte ta några medaljer i VM eller OS i lång bana. Med fyra VM-guld, ett silver, nio EM-guld, ett silver och två brons är hon en av de mest framgångsrika bröstsimmarna genom tiderna. Hon tog också under sin karriär tre EM-guld i lång bana, samt ett silver och ett brons. Dessutom satte hon sju världsrekord, varav sex individuella. Hennes sammanlagt sexton guld är svårslaget, men som vi ska se högre upp är det absolut inte omöjligt. Med tanke på Igelströms korta karriär är det dock en stark bedrift.
63. Lag Peter Lindholm, Curling
Det mest framgångsrika herrlaget i den svenska curlinghistorien leddes av skippern Peter ”Peja” Lindholm. Tillsammans med lagmedlemmarna Magnus Swartling, Tomas Nordin och Peter Narup nådde han fem VM-finaler och segrade i tre av dem. Det ligger laget tvåa i curlinghistorien på. Det stora målet, att vinna en OS-medalj, lyckades de aldrig med. Däremot tog laget hem två EM-guld, hela fyra silver och ett brons. För oss som har följt lag Lindholm under karriären kommer vi också ihåg den humor och ödmjukhet som de ofta visade upp när de förlorade. Vid ett tillfälle gav Lindholm upp matchen i ett hopplöst läge genom att glida med stenen i handen genom hela banan för att lägga den mitt i boet. Sådana idrottare är härliga att följa.
62. Ulf Jansson, Casting
Redan på sextioandra plats kommer faktiskt den idrottare som har flest VM-guld av alla på listan. Det som gör att Ulf Jansson inte landar högre upp är självklart att hans sport är Casting, vilket jag har varit inne på är en av de minsta sporterna som är aktuella för bedömning. Storleken på sporten till trots så är ändå Jansson en av de absolut största i sin sport genom tiderna. Han är en starkt bidragande orsak till att Sverige står med i Guinness Rekordbok tack vare den längsta sviten av VM-guld i någon idrott någonsin. Det blev arton guld i VM sammanlagt. Dessutom klarade han av femton silver och tretton brons. Med tretton EM-guld, två silver och åtta brons är han Sveriges främste castingutövare genom tiderna, och som jag förstår det också en stark kandidat till världens främste castingutövare på herrsidan.
61. Assar Rönnlund, Längdskidor
Här följer ytterligare en skidåkare, det börjar bli en del sådana på listan, och utan att avslöja för mycket kan jag också säga att det är långt ifrån den sista. Assar Rönnlunds främsta meriter är från 60-talet då han vann VM-guld på 15 km i Zakopane. Han var också starkt delaktig i segern i stafetten det året, men vad flest människor kanske kommer ihåg honom för är hans avgörande insats i OS-stafetten i Innsbruck 1964. På sista sträckan slog han finländaren Mäntyranta, som tidigare under spelen hade varit helt omöjlig. Referatet där bilden blockades av en lada, och där Assar kom ut ledande på andra sidan ladan, har blivit en klassiker. Rönnlund tog också silver på femmilen på båda dessa mästerskap, och vann femmilen i Holmenkollen två gånger. Tillsammans med ett silver på OS-stafetten i Grenoble 1968 kvalificerar han sig för en fin placering på den här listan.
måndag 28 mars 2011
Stensäkert
Lag Anette Norberg lyckades igår ta VM-guldet i curling efter en spännande final mot Kanada. För Anette Norberg innebar det hennes tredje VM-guld. Det som gör det här guldet speciellt är att hon tar det som skipper för en helt ny besättning. Laget med Eva Lund, systern Catrine Lindahl och Anna Svärd lades ned efter OS-guldet i Vancouver, men Anette Norberg fortsatte med en ny talangfull uppsättning (Lotta Lennartsson, Sara Carlsson och Cissi Östlund) för att satsa på framtiden. Den här säsongen skulle vara en inkörssträcka, men laget överraskade alla genom att ta SM-guldet i hård konkurrens. Det gav VM-platsen där laget förlorade sin första match. Sedan följde raka segrar fram till att semifinalplatsen var klar, då kom en till förlust mot USA. Genom att sedan slå Kina i semifinal och Kanada i finalen lyckades Sverige med sensationen att ta hem ett VM-guld under sitt första år som lag.
Anette Norberg har nu under sin karriär tre VM-guld, två OS-guld och hela sju EM-guld i en sport där konkurrensen i Europa är benhård. Det är egentligen bara Kanada, Kina och USA som kan konkurrera från resten av världen. Lagets triumf gör att Norberg nu på allvar tar plats bland de allra största svenska individuella idrottarna genom tiderna. Hon cementerar också sin position som den bäste curlaren genom tiderna. Därför var det en historisk seger som kom igår, en seger som borde göra lag Anette Norberg till den givna vinnaren av bragdguldet 2011. Det enda som skulle kunna konkurrera för mig är om Christian Olsson skulle lyckas med sin comeback och ta VM-guld i friidrott i sommar. Annars ska Norberg ha medaljen. Hon är den störste nu aktive idrottaren som ännu inte fått den. Det som är fördelen för Norbergs del är att hon nu verkar ha hittat ett sätt att förlänga sin karriär ytterligare. OS i Sotji känns inte längre som en avslutning, snarare en början. På bloggen kan ni räkna med att det dröjer ett tag innan Norbergs namn dyker upp, men till nästa års uppdatering kommer hon att ha stigit ännu mer i graderna. Och kanske är det här bara början?
Anette Norberg har nu under sin karriär tre VM-guld, två OS-guld och hela sju EM-guld i en sport där konkurrensen i Europa är benhård. Det är egentligen bara Kanada, Kina och USA som kan konkurrera från resten av världen. Lagets triumf gör att Norberg nu på allvar tar plats bland de allra största svenska individuella idrottarna genom tiderna. Hon cementerar också sin position som den bäste curlaren genom tiderna. Därför var det en historisk seger som kom igår, en seger som borde göra lag Anette Norberg till den givna vinnaren av bragdguldet 2011. Det enda som skulle kunna konkurrera för mig är om Christian Olsson skulle lyckas med sin comeback och ta VM-guld i friidrott i sommar. Annars ska Norberg ha medaljen. Hon är den störste nu aktive idrottaren som ännu inte fått den. Det som är fördelen för Norbergs del är att hon nu verkar ha hittat ett sätt att förlänga sin karriär ytterligare. OS i Sotji känns inte längre som en avslutning, snarare en början. På bloggen kan ni räkna med att det dröjer ett tag innan Norbergs namn dyker upp, men till nästa års uppdatering kommer hon att ha stigit ännu mer i graderna. Och kanske är det här bara början?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
