Plats 2

2. Ingemar Stenmark, Alpint

Få svenska idrottare, om någon, har lyckats så fullständigt med att få samhället att stanna upp under sitt utövande. När Ingemar Stenmark tog sig ner i backarna under 70- och 80-talen satt halva befolkningen klistrad framför tv-rutan. Få idrottare har också haft en sådan ikonisk betydelse i mode, uppträdande och citatlevererande. Mina personliga favoriter är när han efter en stor vinst bara uttrycker sympati för konkurrenten som föll, ”Jo, men det var ju synd om Heidegger.” eller när han efter OS-guldet i storslalom -80 tyckte att det skönaste var när konkurrenterna tyckte att det var en rättvis seger, ”för det är ju inget roligt om de bara säger att det var tur”.

Efter flera andraplatser i världscupen lyckades han i december -74 till slut vinna slalomtävlingen i Madonna di Campiglio, en backe som skulle bli en favorit under åren. Segern skulle följas av ytterligare åttiofem, och hans åttiosex världscupsegrar mellan -74 och -89 är helt överlägset inom alpin historia. Fyrtio av segrarna togs i slalom, fyrtiofyra i storslalom. Han vann den totala världscupen tre gånger, men hade vunnit den sju gånger om inte reglerna ändrats på grund av hans överlägsenhet. Stenmark deltog inte i störtlopp och super-g, vilket på slutet av 70-talet blev ett krav för att man skulle kunna vinna totalcupen. Stenmarks poäng i slalom och storslalom skulle alltså ha räckt för ytterligare fyra totalsegrar, om de hade räknats som de gör idag. Stenmark gjorde ett försök att åka störtlopp, men efter en otäck olycka på träning bestämde han sig för att satsa endast på slalom och storslalom. Han har dock en pallplats i en kombinationstävling i Kitzbühel -81 där störtloppsdisciplinen ingick, och hans bästa placering i en fartgren är en femteplats i super-g från -84.

I mästerskap gick det länge sämre än under den reguljära säsongen för Stenmark. Trots total dominans i världscupen lyckades han inte ta mer än ett brons i OS i Innsbruck -76. I VM två år senare lyckades han dock ta dubbla guld i slalom och storslalom, något som han upprepade i OS i Lake Placid -80. Ett guld och ett silver i VM -82 utgjorde slutet för hans mästerskapsframgångar. Inför OS -84 var han fortfarande bäst i världen i slalom och storslalom, men på grund av att han hade skrivit på en så kallad B-licens som gjorde att han fick motta sponsorintäkter, sågs han som proffs och fick inte ställa upp i spelen. Reglerna ändrades till nästa OS, men trots att han -88 åkte snabbast av alla i det andra slalomåket, fick han lämna spelen utan medalj. Hans sammanlagda facit på fem guld, ett silver och ett brons ska alltså ses i ljuset av de färre mästerskap som hölls under hans karriär, och det faktum att han inte tilläts ställa upp i dem alla.

Ingemar Stenmark är, trots att han inte har vunnit i alla fyra discipliner, den självklart störste alpine skidåkaren genom alla tider. I en omröstning bland svenska befolkningen vid millennieskiftet röstades han fram till den störste genom tiderna. Samma omröstning från Idrottsakademien förlänte honom en andraplats, liksom här, men då bakom Björn Borg. Vem som får min förstaplats kommer ni snart att få reda på.

Plats 8

8. Anja Pärson, Alpint

En av världens genom tiderna bästa alpina skidåkare håller fortfarande på, och ligger fortfarande i världstoppen i åtminstone tre discipliner. Anja Pärson slog igenom som artonåring när hon vann slalomtävlingen i Mammoth Mountain i USA. Det dröjde sedan till VM i Sankt Anton -01 innan hon fick sitt slutgiltiga genombrott, med ett guld i slalom och brons i storslalom. Efterföljande säsong började hon rada upp världscupsegrar, och sedan dess har hon tagit segrar varje år fram till idag.

Totalt har det blivit fyrtioen världscupsegrar och två gånger har hon också vunnit den sammanlagda världscupen. Än mer imponerande är hennes meriter i mästerskapen. Pärson har vunnit åtta guld i VM och OS, tre silver och sex bronsmedaljer. Guldet i slalom i Turin 2006 tillsammans med två bronsmedaljer gav henne bragdguldet det året, men hennes största triumf som skidåkare kom året efter i Åre. Här vann hon de tre inledande gulden i störtlopp, super-g och kombinationen, tog bronset i slalom och körde ur i storslalomen efter ledning i första åket. Gulden i Åre innebar att hon som första alpina skidåkare genom tiderna har tagit VM-guld i alla fem discipliner. Det gjorde också att hon tilldelades bragdguldet för andra året i rad, vilket aldrig har hänt förut.

Pärson har också råkat på en del motgångar i karriären, med skador och krascher. Den mest spektakulära inträffade under OS i Vancouver -10. Med bara sista hoppet kvar i störtloppet och med en silverplats klart inom räckhåll fick Pärson bakvikt efter en sladd. Hon kom fel till hoppet och flög över sextio meter innan hon landade och kraschade våldsamt. Som tur var klarade hon sig undan med vad pappa och tränare Anders förklarade som en ”lårkaka på vaden”. Dagen efter stod hon på startlinjen i kombinationsstörtloppet, bara det en bedrift i sig. Hon tog sig i mål efter att ha tagit det mycket försiktigt i det sista hoppet, men hade en bit upp till prispallen. I slalomdelen väntade hon till sista sekund innan hon tog beslutet att köra loppet. Med ett efter förhållandena fantastiskt slalomåk lyckades hon till slut knipa en bronsmedalj, efter att huvudfavoriten Lindsay Vonn kört ur.

Tre åkare på damsidan har fler världscupsegrar än Pärson, Annemarie Moser-Pröll, Vreni Schneider och Renate Götschl, men ingen har fler VM-medaljer. När man sammanfattar disciplinen alpin skidåkning på damsidan är det svårt att lyfta fram en given etta, men Pärson är definitivt med i diskussionen med sin allroundstyrka och sitt medaljsamlande. För mig är hon den största alpina skidåkaren på damsidan genom tiderna, med starkast konkurrens från Annemarie Moser-Pröll, men det kan också vara för att jag ser genom svenska glasögon. Det går dock inte att bortse ifrån hur stor idrottare Anja Pärson är.