Med Croodarna har
Dreamworks, precis som Pixar och Disney före dem, gjort en animerad film om en
ung kvinna som frigör sig från traditionens bojor. I Pixars Modig, som vann en Oscar för bästa
animerade film förra året, kämpar Merida för rätten att få gifta sig med vem
hon vill. Bland Disneys många prinsessor återfinns även Mulan, som i filmen Mulan tar sin fars plats som soldat för
att rädda hans liv, men även för att hitta sig själv.
I Croodarna är det
äldsta dottern Eep som vill slå sig lös från grottfamiljens och framförallt
faderns kvävande trygghetsvärderingar. Allt nytt är farligt, grottan är säker. Hon
träffar pojken Guy (!) som med sitt stora kunnande hjälper familjen att
överleva, samtidigt som han och Eep hittar nya och spännande saker i världen,
samt kärleken.
Croodarna, Modig och Mulan har det gemensamt att de handlar om en ung kvinna som frigör
sig från traditioner. De har även gemensamt att det feministiska budskapet är
villkorat, inramat och utspelar sig på en helt annan plats i en helt annan tid
än den vi lever i idag. Trots att budskap i historiska filmer alltid ska läsas
som en kommentar på nutiden är det lättare att distansera sig från händelserna genom
tid och rum. Ett uppror i medeltida Skottland, Kina, eller i förhistorisk tid,
är lätt att acceptera eftersom det slår mot värderingar som vi idag ser som
mossiga och förlegade. Distansen i tid och rum gör att man kan använda sig av budskapen
i den första vågens liberala feminism, om rättigheter tydligt uttryckta på
papper, inte om könsnormerande strukturer.
Självklart ska Mulan kunna strida i armén om hon så önskar,
så länge hon klarar av de fysiska kraven som ställs. Självklart ska Merida
kunna gifta sig med vem hon vill, arrangerade äktenskap är såå förrförra seklet.
Självklart ska Eep få upptäcka världen med allt vad den innebär av faror och
glädjeämnen, speciellt när den gamla världen, symboliserad av grottan och det
närliggande området, bokstavligt talat är på väg att gå under.
Men förutom den kvardröjande bilden av unga kvinnor som gör
revolt, vilket feministisk kamp för egentligen dessa filmer? Mot vem?
Förtryckarstrukturer bestående av snäva klädregler och fysisk restrektion är
inte var den feministiska kampen står idag, det är idéer som redan i stort
accepterats av samhället. Vad den feministiska hjältinnan bryter mot är inte
normer och strukturer i det västerländska samhället generellt och amerikanska
specifikt, hon bryter mot de där normerna de har där borta, eller som de hade
på den tiden. Det kan vi heja på!
Visst innehåller de här filmerna även riktiga brott mot könsrollsnormer
av idag. Som hur Merida faktiskt inte väljer någon partner alls när hon får
valet. Istället handlar Modig om
relationen mellan mor och dotter, och blir i farten den första Pixarfilm som
klarar Bechdeltestet. Men Meridas revolt är också bara möjlig eftersom hon är
en prinsessa, ekonomiskt oberoende med tid över till funderingar, fritid och
utveckling till skillnad från befolkningen i byn, som aldrig problematiseras.
Mulan klär på sig såväl kvinno- som mansroller med masker,
kläder och performativitet, och visar därigenom hur konstruerade och flexibla de
är. Eller ja, flexibla för en kvinna. Kontrasten är kejsarens rådgivare, som
"tjuter som en liten flicka", har mamma som kvinnan i sitt liv och är
allt igenom feminiserad, löjlig, svag och feg när han gömmer sig under strid.
Det är också han som är ivrigast i att förskjuta Mulan när det avslöjas att hon
är en kvinna.
I Croodarna är Eep
fysiskt stark, aggressiv och framåtriktad, ovanliga egenskaper för en kvinnlig
hjälte i klassiskt berättande. Men hon förförs ändå av Guys överlägsna
intellekt och innovationsförmåga. Han blir hennes guide in i vuxenlivet, och tar
över den vägledande roll som fadern har haft, likt en egendomsöverlämning i
altargången. När sensmoralen i Croodarna
till sist ändå landar i att en far ska beskydda sin familj så är det snarare
bakåtsträvande än befriande. När frigörelsen handlar om rätten att få ha snygga
skor på sig, (som Eep, sitt namn troget, skriker högljutt av lycka över) eller
förmågan att sminka sig och permanenta håret, som den alltigenom väna och
identitetslösa modern Ugga lyckas med, då har något gått förlorat.
Så vad blir då slutsatsen? Har animerad film en skyldighet
att föra en feministisk kamp? Självklart inte. Men jag personligen blir glad
när filmer bryter mot normer, vågar visa upp alternativa sidor av verkligheten
istället för att befästa rådande samhällsstrukturer. Glimtar som när Rapunzel
tar sig ut från tornet på egen hand i Trassel,
när den första öppet homosexuella karaktären i en animerad studiofilm
okomplicerat presenteras i Paranorman,
eller när en svart ung kvinna äntligen får vara hjältinna i en Disneyfilm med Prinsessan och grodan.
Animerad film har en inneboende queer potential genom sin
tydliga dekonstruktion av verkligheten. Med enkla penseldrag blir en pumpa och
några möss en tjusig vagn med hästar, och Allan i Dalen kan utan problem spelas
av en tupp. Animerade filmer med starka kvinnor i huvudrollen är ett budskap i
sig. Jag gläds åt att mina syskonbarn växer upp med att bilden av Merida, i
full galopp med vilt rött hår som skjuter pilar mitt i prick och är allmänt suverän,
överhuvudtaget existerar. Ibland önskar jag bara att man kunde gå ett steg
längre, göra filmer inte bara för att spela in pengar och glädja en stor massa,
utan animerad film som på riktigt utmanar den samhällsordning vi lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar