Plats 55-51

55. Ronnie Peterson, Formel-1
Här är också en svår person att definiera placeringsmässigt. Att överföra resultat från Formel-1-sporten till andra sporter är vanskligt. Hur som helst har jag här gjort ett försök. Ronnie Peterson hade under 70-talet en spektakulär karriär inom motorsporten. Under decenniet lyckades han vinna tio F1-lopp, komma tvåa i lika många och trea i sex stycken. Det gjorde att han kom tvåa i världscupen två gånger, -71 och -78, samt trea en gång. Trots att han aldrig vann den sammanlagda världscupen räknas han ändå som en av sportens stora. Den 11 september (sic!) dog Peterson på operationsbordet i sviterna av den krasch han råkade ut för dagen innan i starten på F1-loppet på Monza-banan i San Marino. Han blev bara trettiofyra år gammal och sörjdes av en hel motorvärld.

54. Per Elofsson, Längdskidor
Med Per Elofssons framväxt till världens bäste skidåkare i slutet av 90-talet och början av 00-talet avslutades ett mörkt decennium i svensk skidåkning. Egentligen var VM -91 det sista framgångsrika mästerskapet, även om enstaka medaljer som Mogrens femmilsguld i Falun -93, Ordinas och stafettlagets brons i Thunder Bay -95 och Jonssons silver i OS -98 gjorde åren tolerabla. Men det är i frustrationen som skapades under de här åren som vi ska förstå den längtan som kanaliserades in i Elofssons karriär. Äntligen hade vi här en skidåkare som kunde konkurrera på riktigt! Han lyckades under sin karriär ta elva världscupsegrar (åtta andraplatser, fyra tredjeplatser) och vinna den totala världscupen två gånger. Han tog tre VM-guld individuellt -01 och -03, och ett silver i stafetten -01. Stafetten -03 hade också kunnat sluta med guld eftersom Elofsson hade lagt upp ett fantastiskt läge inför sista sträckan, men Jörgen Brink kollapsade strax före mål och det blev bara brons. Bara brons blev det också när Elofsson gick i mål som fyra i jaktstarten i OS -02. Johan Mühlegg som vann loppet diskades senare för att ha varit dopad. I masstarten i samma OS knäckte han konkurrenterna helt, där Elofsson var den som försökte hänga med längst och därför körde slut på sig i envisheten att bevisa för sig själv och världen att man kan slå en dopad idrottare. 2005 avslutade Elofsson sin karriär på grund av överträning och brist på motivation, bara 28 år gammal. Han var en enorm talang som tränade stenhårt, och hade kunnat hålla på än idag med en normal längdskidåkarkarriär. Det är därför synd, men förståeligt, att han la av i förtid. Hans meriter räcker ändå gott och väl för att ta en plats här.

53. Håkan Carlquist, Motocross
Håkan ”Carla” Carlquist var en annan karaktäristisk idrottare som tränade stenhårt för att uppnå sina mål, att bli bäst i världen i motocross. Två gånger lyckades han med den bedriften, att ta hem den totala världscupen, -79 och -83. Dessutom kom han tvåa tre gånger och trea två gånger. Sammanlagt samlade han på sig tjugofyra världscupsegrar under en lång karriär. I researchen på Carlquist har jag också upptäckt att jag har missat en annan motocrossåkare som borde ha fått plats här på listan. Till uppdateringen nästa år ska han vara med, men till dess kan jag här nämna Torsten Hallman, som på 60-talet tog inte mindre än fyra VM-titlar och två andraplatser. Han var starkt delaktig i att popularisera sporten i USA och hans tvekamper med legendaren Joël Robert är legendariska. Totalt trettiosju världscupsegrar blev det för Hallman, och egentligen en given plats på listan.

52. Elisabet Gustafsson, Curling
Curling är en stor svensk sport historiskt sett. På damsidan har svenska lag tagit hälften av alla EM-guld och är överlägsen tvåa efter Kanada när det kommer till VM-guld. En starkt bidragande orsak till den här framgångssagan är lag Elisabet Gustafsson (tidigare Johansson), som faktiskt har flest VM-guld genom tiderna, fyra stycken. Med tre VM-brons, fyra EM-guld samt ett silver och ett brons tar laget dessutom platsen som det näst bästa curlinglaget på damsidan genom tiderna. Vilket lag som är bäst genom tiderna avslöjas längre upp på listan. Laget bestod av, förutom skippern Elisabet Gustafsson alltså, Katarina Nyberg, Louise Marmont och Elisabeth Persson. Gustafsson utgör också del i ett av två gifta par där båda två är med på den här listan. Med maken och skridskoåkaren Thomas Gustafsson, som kommer högre upp, ligger de därmed högre än Toini Gustafsson/Assar Rönnlund och får betecknas vara idrottssveriges mest framgångsrika par genom tiderna.

51. Gunnar Larsson, Simning
Gunnar Larsson kan sägas vara undantaget jämfört med andra simmare på den här listan. Han har sina största framgångar i lång bana i bästa möjliga motstånd. Under OS -72 i München tog han guld i 200 och 400m medley. Segermarginalen till amerikanen Tim McKee på 400m räknades till två tusendelar, den minsta marginalen i simhistorien. Tidräkningen ändrades i simning efter loppet, och man räknar sedan dess med hundradelar som lägsta tidsskillnad. Förutom OS-gulden tog Larsson också ett VM-guld -73 och sopade rent bland konkurrenterna i EM -70. Där blev det tre guld, ett silver och ett världsrekord. Sammanlagt slog han tre världsrekord under sin karriär och är genom detta en av de mest framgångsrika svenska simmarna någonsin. Antalet medaljer kanske inte kan mätas mot dagens skördar, men man ska då komma ihåg att antalet mästerskap var betydligt färre. Officiella kortbanemästerskap började inte förrän på 90-talet och VM satte inte igång förrän -73. Med tanke på det är Larssons meriter imponerande.