Den generiska chokladen

Apropå Aladdin och favoriter, i julas röstades ägglikören bort från aladdinasken:

Aladdin gör ett stort misstag när man låter befolkningen välja bort den minst populära godisbiten. Självklart blir det en speciell bit, i det här fallet ägglikör, som ryker. Styrkan i en godisask som Aladdin, det som gjort asken till ledande i Sverige, är dess mångfald. När folket då får välja bort en godisbit, och välja in en annan, är det givet att mörk choklad med spritinnehåll (som står ut i mängden och därför alienerar vissa och lockar en del) ersätts med ljus choklad med sött innehåll (som tilltalar den stora massan genom sitt icke-hotfulla slätstrukenhet). Upprepar man det beteende och ger folket vad de vill ha, kommer man till slut att ha en chokladask där alla praliner smakar likadant. Istället för att ha en mångfald där alla som äter av den hittar en favorit, får man en ask med majoritetens favoritpralin, och då kan man lika gärna bara köpa en tvåhundragrams chokladkaka och moffa i sig.

Man äter inte själv en aladdinask, det är ett lagarbete. Att alla har en favorit, och att man har bitar som man inte gillar, är en stor del av framgången.

Låter man folk bestämma över en del, utan att ge dem möjligheten att bestämma över helheten, får man endast ett beslut som gynnar majoriteten. Därför är det Marabous ansvar att överse folks önskningar, men sedan ta ett eget beslut för chokladaskens bästa, inte vika för populistiska svängningar. Det kommer de att förlora på i längden.