1991

Det första året jag såg på oscarsgalan. Jag kommer ihåg att kommentatorerna blev överraskade att När lammen tystnar plockade hem alla tunga kategorier. Själv hade jag inga starka åsikter då, tyckte mest det var kul att sitta uppe länge. Nu så här i efterhand har jag dock hittat åtminstone fyra riktiga favoriter bland det här årets filmer:

10. Cape Fear
- Kanske mer i brist på kandidater, men det är dock en bra film.

9. Boyz N the hood
- Har inte åldrats med värdighet. Skådespeleriet lämnar en del att önska, men det är fortfarande en bra och framförallt viktig film. Så den förtjänar sin plats på listan.

8. Skönheten & Odjuret
- Inte någon av Disneys bästa, men med glimtar av genialitet, under den tidsperiod när Disneyfilmerna var något man såg fram emot varje år, platsar den på listan.

7. Terminator II
- Oscarn för specialeffekter är en av de mer välförtjänta genom åren. För sin tid var effekterna verkligen spektakulära och liksom alla representanter för den kategorin åldras den sällan med värdighet. Filmen är dock fortfarande bra.

6. När lammen tystnar
- Den överraskande vinnaren som svepte iväg de fem tyngsta kategorierna. Jag kände inte samma skräckfyllda rysningar som många andra jag har pratat med om filmen. Skådespelarinsatserna är ändå förstås lysande, och det är en stilbildande klassiker.

5. Robin Hood: Prince of Thieves
- Min systers favoritfilm på den tid det begav sig. En äventyrsfilm som gör genren rättvisa. Genomarbetad, med humor, värme och världens mest underbara Alan Rickman (”Why a spoon?”, ”Because it will hurt more, you twit!”). Filmens aktualitet gör att nyproduktionen av Robin Hood regissera av Ridley Scott med Russel Crowe i huvudrollen känns onödig. Vi får se om den kan överträffa den här matinépärlan.

4. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café
- Nu börjar vi snacka. De fyra första filmerna är för mig stora favoriter, och hade inte oturen tvingat ihop dem på samma år hade vilken som helst av dem kunnat toppa en sådan här lista. Det är så mycket som är underbart med den här filmen. Starka kvinnor i huvudrollerna, subversivt sexualitetsbudskap (om än substantiellt nedtonat från boken), värme, humor, tragik och glädje. Och kannibalism förstås.

3. Thelma & Louise
- Vi har betat av referenser till Ridley Scott och subversivitet med starka kvinnokaraktärer. Här får vi hela paketet igen, spetsat med en charmig Pitt.

2. JFK
- Under min akademiska karriär, när jag fortfarande gjorde tentor istället för att skriva uppsatser, såg jag alltid på JFK kvällen innan. Inte för att jag vet om det lugnade ner mig med klippkungen Stones hattiga bildval, men jag klarade oftast tentorna. Framförallt fick jag förstås förstklassig underhållning. Den bästa av politiska filmer, en genre jag i övrigt tycker rätt mycket om.

1. The Commitments
- En film som bara växer ju fler gånger man ser den. Alla klassiska repliker, ”Say it once and say it loood, I’m black and I’m proood”, den underbara musiken, arbetarklasskildringen och det underbara berättandet. It’s poetry, brother Rabbite!