1993

Definitivt ett bättre år än det föregående, men kanske utan de riktiga topparna. Det var någonstans här jag började se på film på riktigt.

10. Återstoden av dagen
- Det var ett bra år för musik det här. Återstoden av dagen fick en nominering, men vann inte. Det skulle den ha kunnat göra för mig, om det inte vore för filmen på fjärde plats. Hur som helst, ett skickligt skådespelardrama med Anthony Hopkins i sitt esse. För mig är han bättre i en sådan här roll än som Hannibal Lecter, men det kanske bara är jag.

9. Jurassic Park
- Den första filmen är riktigt bra, fortfarande. Effekterna känns fortfarande äkta trots att det snart är tjugo år sedan som filmen kom. Det är nog bara Star Wars-filmerna som kan skryta med bättre livslängd än så.

8. Orlando
- En lyckad filmatisering av boken som ingen trodde kunde sättas upp. Otroligt viktig bok fortfarande idag, med sitt könsöverskridande tema. Att se Tilda Swinton säga ”A different sex. No difference.” i filmen är ett vackert ögonblick för en genusvetare. Å andra sidan krävs det inte så mycket mer än att nämna Virginia Woolf för att gå igång.

7. Firman
- En av få filmatiseringar som faktiskt är bättre än boken. Den enda jag kan komma på så här helt på rak hand. Större nerv och framförallt bättre slut i filmen.

6. Gilbert Grape
- Lasse Hallströms första hollywoodare och till dags dato nog också hans bästa. Leonardo DiCaprio gör dessutom sin bästa roll, den enda roll där hans samlade skådespelarverktygslåda (långt ord där) inte består av en rynkad panna och en framåtlutning. Och Johnny Depp är Johnny Depp.

5. Jagad
- Tommy Lee Jones i sitt esse, där han sätter sin (oscarsbelönade) karaktär som han sen har fått spela fram till nu, om än i skiftande skepnader. Go action.

4. Pianot
- Hur musiken till filmen kunde undgå att få en nominering, trots åtta andra nomineringar, är för mig ett mysterium. Michael Nymans tema lever fortfarande med mig, speciellt versionen som på soundtracket kallas ”Heart to heart” med irländskt sound och rivigt blås. I likes. Holly Hunter som alltid utmärkt, förtjänar verkligen sin oscar. Givetvis förstod jag inte då vem Anna Paquin var, som spelar den lilla flickan. Den läxan har jag lärt mig idag, efter roller i X-men, Almost Famous och The Squid and the Whale bland annat. Glugg funkar.

3. Philadelphia
- Apropå bra musik, en av de mer väntade vinnarna för bästa originallåt. Springsteens hymn i förtexterna sätter en bra stämning som sedan tas upp av Maria Callas i operascenen mellan två av denna generations bästa skådespelare, Tom Hanks och Denzel Washington.

2. Schindler’s list
- Den är faktiskt så bra. Gott skådespel från Neeson, Kingsley och Fiennes. En drabbande historia trots att berättandet är lite väl slipat i kanterna. Spielberg fick, efter lång väntan, till slut sin oscar. Han fick en för Rädda menige Ryan, även om den inte plockade bästa film, och man undrar om han kommer att göra ett seriöst försök på statyetten igen. Det var ett tag sedan.

1. Short cuts
- Och här kommer den då, Robert Altmans bästa film. Ett enormt ensemblearbete och en film som lade grunden för alla multiplotfilmer som slängdes ut ur Hollywood i slutet av nittiotalet och vidare in på nollnolltalet. Några bra (Magnolia), några mindre bra (Crash). Favoriter i filmen? Många, men jag har alltid varit svag för Tim Robbins, jag blev lycklig av att se Tom Waits efter att ha blivit tillräckligt gammal för att förstå vem han är, men mina absoluta favoriter som skådespelare är absolut Frances McDormand och Julianne Moore. Moore är den skådespelare som står näst i tur för en oscar, det är fanimej på tiden.