35. Jonas Björkman, Tennis
Tennis har sedan Björn Borgs dagar varit en svensk paradsport, även om det ännu inte har märkts på den här uppräkningen. Flertalet svenska tennisstjärnor fick dock platserna precis utanför listan. Jonas Björkman har sina största framgångar som dubbelspelare, där han får räknas som en av -90 och -00-talets främste. Han har också sex singeltitlar och en fjärdeplats som bäst på världsrankingen. I dubbel har han hela femtiofyra titlar, varav nio är grand slam-segrar. Han har vunnit alla GS-turneringar, Australien, Franska Öppna, Wimbledon och US Open och är en av sportens största genom alla tider. Björkman var också starkt bidragande till Sveriges senaste Davis Cup-seger 1998.
34. Anders Järryd, Tennis
Lustigt nog har Sveriges två bästa dubbelspelare placerat sig bredvid varandra på listan. Järryd och Björkman har kusligt likartade karriärfacit. Järryd har tagit några fler turneringssegrar, åtta singel och femtionio dubbel, men en mindre Grand Slam-seger, vilket gör att han står på åtta sammanlagt. Tillsammans med Stefan Edberg utgjorde han ett fruktat svenskt dubbelpar i Davis Cup-finalerna på 80-talet, Sverige nådde sju raka finaler mellan -83 och -89, tre av dem slutade i seger. Järryd har, liksom Björkman, också alla fyra GS-titlar i dubbel, men han har också något som Björkman inte har. Ett OS-brons från -88 i dubbel tillsammans med Edberg. Den medaljen, tillsammans med en känsla av att Järryd ändå har haft en mer framgångsrik karriär än Björkman, gör att placeringen tippar över i hans favör.
33. Ingemar Johansson, Boxning
Ingemar Johansson stod 1959 för en av de största bragderna i den svenska idrottshistorien när han som tjugosjuåring vann världsmästartiteln i tungviktsboxning i en legendarisk match mot Floyd Patterson. Matchen sändes i Radio Luxemburg inför tre miljoner lyssnare, eftersom SR ansåg det omoraliskt att sända en boxningsmatch. Johansson blev den första svenska världsmästaren i proffsboxning och han är den överlägset bästa svenska boxaren genom alla tider. Under sin proffskarriär hann han boxas tjugoåtta matcher, de enda två förlusterna kom i returmötena mot Patterson. Johansson höll EM-titeln vid två tillfällen, och tog ett OS-silver -52 trots att han kontroversiellt diskades i finalen för att han hade ansetts för passiv. Ingen medalj delades ut vid tillfället, utan Johansson fick vänta trettio år innan han -82 fick motta silvret. 2003 rankade den ansedda boxningstidskriften ”The Ring” världens hundra bästa boxare genom tiderna. Johansson platsade precis på nummer nittionio, vilket sammanfattar en av anledningarna till att han inte är längre upp på listan, vilket han brukar vara vid sådana här sammanställningar.
32. Agneta Andersson, Kanot
Vår främsta kanotist på damsidan, Agneta Andersson, är främst känd för sina framgångar i OS. 1984 räddade hon den svenska äran genom att plocka hem två guldmedaljer och efter guldet i Atlanta -96 fick hon och Susanne Gunnarsson bragdguldet. Förutom de tre OS-guldmedaljerna har hon också två silver och två brons, vilket gör henne till en av de största svenska olympierna någonsin. Dessutom har hon en bunt med VM-medaljer att toppa med. Ett guld, tre silver och hela sju brons. Uppdelat i sina olika grenar ser medaljskörden ut som följer: K-1, 1/1/3, K-2, 3/2/3 och K-4, 0/2/3. Sina största framgångar har hon alltså i K-2, först i par med Anna Olsson, senare med nämnda Susanne Gunnarsson.
31. Marita Skogum, Orientering
Marita Skogum är med sina sex VM-guld tillsammans med Annichen Kringstad den bästa svenska orienteraren genom tiderna. Efter överlägsna schweiziskan Simone Niggli-Luder (17 VM-guld) är Skogum faktiskt också näst bäst i världen genom tiderna, endast i konkurrens med Kringstad som alltså har lika många guld (dock med en mer individuell titel), men inga övriga medaljer. Förutom gulden har Skogum också tre silver och ett brons från sina VM, vilket är det som för henne upp framför Kringstad. Skogum vann också den totala världscupen i orientering -92. Idag har hon det övergripande ansvaret för både dam- och herrlandslaget i orientering, vilket har lett till nya stora framgångar för löparna.
Visar inlägg med etikett boxning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett boxning. Visa alla inlägg
fredag 22 juli 2011
fredag 8 oktober 2010
Dressed for success
Ordföranden för det internationella boxningsförbundet, Ching Kou Wu, driver frågan om att kvinnor som boxas ska vara klädda i kjol och slimmat linne. Varför säger han inte, så jag kan ge några förklaringar i hans ställe.
Det beror på att man vill nedvärdera kvinnor som idrottar, se till att de behandlas som stereotyper, som schabloner lätta att placera, istället för de professionella individer som de är.
Det beror på att kvinnor som idrottar inte ska ses som idrottare, utan kvinnor först (Helena Tolvhed – Vacker, löjlig eller seriös?). De kan få idrotta så länge de och alla som ser på fattar att de är kvinnor och inget annat (som proffs tex). Speciellt i en fysisk kontaktsport, länge vigd för en manlig arena, som boxning är.
Det beror på att kvinnor ska ses som sexobjekt, sexuella varelser som, när kallade, ska ställa upp på mäns blickar och i förlängningen fantasier och närmanden. Se på exemplet med damtennisspelare och den uppmärksamhet de får för klädsel och utseende kontra idrottsutövande. Det facket vill man också placera damboxare i (Jmf Margaret Duncan/Michael Messner – The media image of sport and gender)
Det beror på, som jag skrev ovan, att boxning är en fysisk och våldsam sport med direkt närkontakt. Sedan den moderna idrottens födelse har kvinnor tillåtits delta i vissa grenar, på vissa villkor (Rod Brookes – Representing sport). Bågskytte, simhopp, gymnastik och tennis var helt okej eftersom deltagarna inte rörde varandra, de kunde vara prydligt klädda (jo, i simhopp också), det var individuella sporter som inte krävde lagarbete och de var inte i första hand fysiskt krävande utan istället estetiskt tilltalande. Boxning är individuell, men i övrigt är den kanske den sista manliga bastionen som ska övervinnas. Då måste kvinnor som utövar idrotten veta sin plats som kvinnor, man måste accentuera skillnaden mellan dem och manliga utövare. Det gör man genom att tvinga dem till att bära kjol (Jmf Susan Cahn – Coming on strong)
Det beror på en panikartad rädsla för ickeheterosexuell sexualitet. Kvinnor som utövar fysisk kontakt, i lag eller individuellt, speciellt i en sport som traditionellt ses som manlig, måste presenteras som kvinnliga. Annars kan de ses som män och därmed attrahera en heterosexuell kvinnlig publik. Och det går inte an. Idrottare som inte passar in i den kvinnliga mallen ses som onaturliga och avvikande (Jennifer Hargreaves – Heroines of sport och Mary Jo Kane/Susan L. Greendorfer – The media’s role in accomodating and resisting stereotyped images of women in sport)
Bas’attnivet.
Det beror på att man vill nedvärdera kvinnor som idrottar, se till att de behandlas som stereotyper, som schabloner lätta att placera, istället för de professionella individer som de är.
Det beror på att kvinnor som idrottar inte ska ses som idrottare, utan kvinnor först (Helena Tolvhed – Vacker, löjlig eller seriös?). De kan få idrotta så länge de och alla som ser på fattar att de är kvinnor och inget annat (som proffs tex). Speciellt i en fysisk kontaktsport, länge vigd för en manlig arena, som boxning är.
Det beror på att kvinnor ska ses som sexobjekt, sexuella varelser som, när kallade, ska ställa upp på mäns blickar och i förlängningen fantasier och närmanden. Se på exemplet med damtennisspelare och den uppmärksamhet de får för klädsel och utseende kontra idrottsutövande. Det facket vill man också placera damboxare i (Jmf Margaret Duncan/Michael Messner – The media image of sport and gender)
Det beror på, som jag skrev ovan, att boxning är en fysisk och våldsam sport med direkt närkontakt. Sedan den moderna idrottens födelse har kvinnor tillåtits delta i vissa grenar, på vissa villkor (Rod Brookes – Representing sport). Bågskytte, simhopp, gymnastik och tennis var helt okej eftersom deltagarna inte rörde varandra, de kunde vara prydligt klädda (jo, i simhopp också), det var individuella sporter som inte krävde lagarbete och de var inte i första hand fysiskt krävande utan istället estetiskt tilltalande. Boxning är individuell, men i övrigt är den kanske den sista manliga bastionen som ska övervinnas. Då måste kvinnor som utövar idrotten veta sin plats som kvinnor, man måste accentuera skillnaden mellan dem och manliga utövare. Det gör man genom att tvinga dem till att bära kjol (Jmf Susan Cahn – Coming on strong)
Det beror på en panikartad rädsla för ickeheterosexuell sexualitet. Kvinnor som utövar fysisk kontakt, i lag eller individuellt, speciellt i en sport som traditionellt ses som manlig, måste presenteras som kvinnliga. Annars kan de ses som män och därmed attrahera en heterosexuell kvinnlig publik. Och det går inte an. Idrottare som inte passar in i den kvinnliga mallen ses som onaturliga och avvikande (Jennifer Hargreaves – Heroines of sport och Mary Jo Kane/Susan L. Greendorfer – The media’s role in accomodating and resisting stereotyped images of women in sport)
Bas’attnivet.
torsdag 23 september 2010
Bastuklubben
Jag satt i bastun efter ett träningspass på friskis & svettis. En man satt bredvid mig, och trots att jag inte kunde ha glasögonen på mig och därför inte kunde urskilja några detaljer såg jag att han hade imponerande armmuskler och en rejäl mage. Han började konversera med mig, inledde med ”så du försöker också gå ner i vikt”, mest för att ha en publik att orera inför.
Efter några ordväxlingar fram och tillbaka om hur svårt det är att hålla i en viktminskning kom det fram att han hade varit professionell boxare. Jag skrattade artigt åt hans kommentarer och försökte upprätthålla en god samtalston trots att han inte verkade bry sig om huruvida jag svarade eller inte. Han behövde en publik, som sagt, inte en debatt.
Han kom in på hur man skulle klara av att fortsätta motionera och släpper då repliken ”man klarar det knappt, det skulle vara om man blev jagad av bögar då. Vet inte om man skulle springa eller spöa upp dom.”
Vad vet jag om den här personen? Jag vet att han är före detta boxare, att han har en rejäl kroppshydda och att jag inte skulle ha någon chans i ett slagsmål. Jag vet också att vi båda är nakna i en bastu, att han har inlett konversationen och därför inte har några problem att ta kontakt med främmande människor i en potentiellt pinsam situation. Nu hinner jag inte tänka så långt innan jag reagerar på vad han har sagt, även om tanken föresvävade mig att säga att jag själv var bög, för att det är det man borde säga.
Så vad gjorde jag? Tja, jag tystnade tvärt från de artiga skratten, vände mig rakt fram och sade inte ett ord mer till honom, men jag vet inte om han märkte något. Det är svårt att dra gränsen för hur modig man ska vara i olika situationer. Hade det hjälpt om jag hade sagt något? Hans homofobi hade nog inte annat än spätts på, men han kanske hade fått reda på att man inte kan säga vad som helst när som helst. Jag hade kanske blivit nerslagen, men troligtvis hade han blivit så skräckslagen att han skrikandes hade lämnat bastun. Kanske var hans rädsla för situationen att vara naken tillsammans med en annan man det som fick honom att släppa kommentaren till att börja med.
Jag skrattade inte med och försökte på det sättet markera mitt ogillande, jag vet inte om det fungerade. Men det här är egentligen inte ett inlägg där jag bedömer min eget beteende, det är mer ett synliggörande av situationer som homosexuella utsätts för hela tiden i vårt samhälle. Situationen är inte alltid lika extrem som att vara naken i en bastu med en aggressiv homofobisk ex-boxare, men situationer uppstår fortfarande varje dag. Det är viktigt att vi är medvetna om det, och det är viktigt att vi försöker motverka det.
Särskilt med SD i riksdagen.
Han röstade säkert på SD.
Och SD är ju nazister.
Efter några ordväxlingar fram och tillbaka om hur svårt det är att hålla i en viktminskning kom det fram att han hade varit professionell boxare. Jag skrattade artigt åt hans kommentarer och försökte upprätthålla en god samtalston trots att han inte verkade bry sig om huruvida jag svarade eller inte. Han behövde en publik, som sagt, inte en debatt.
Han kom in på hur man skulle klara av att fortsätta motionera och släpper då repliken ”man klarar det knappt, det skulle vara om man blev jagad av bögar då. Vet inte om man skulle springa eller spöa upp dom.”
Vad vet jag om den här personen? Jag vet att han är före detta boxare, att han har en rejäl kroppshydda och att jag inte skulle ha någon chans i ett slagsmål. Jag vet också att vi båda är nakna i en bastu, att han har inlett konversationen och därför inte har några problem att ta kontakt med främmande människor i en potentiellt pinsam situation. Nu hinner jag inte tänka så långt innan jag reagerar på vad han har sagt, även om tanken föresvävade mig att säga att jag själv var bög, för att det är det man borde säga.
Så vad gjorde jag? Tja, jag tystnade tvärt från de artiga skratten, vände mig rakt fram och sade inte ett ord mer till honom, men jag vet inte om han märkte något. Det är svårt att dra gränsen för hur modig man ska vara i olika situationer. Hade det hjälpt om jag hade sagt något? Hans homofobi hade nog inte annat än spätts på, men han kanske hade fått reda på att man inte kan säga vad som helst när som helst. Jag hade kanske blivit nerslagen, men troligtvis hade han blivit så skräckslagen att han skrikandes hade lämnat bastun. Kanske var hans rädsla för situationen att vara naken tillsammans med en annan man det som fick honom att släppa kommentaren till att börja med.
Jag skrattade inte med och försökte på det sättet markera mitt ogillande, jag vet inte om det fungerade. Men det här är egentligen inte ett inlägg där jag bedömer min eget beteende, det är mer ett synliggörande av situationer som homosexuella utsätts för hela tiden i vårt samhälle. Situationen är inte alltid lika extrem som att vara naken i en bastu med en aggressiv homofobisk ex-boxare, men situationer uppstår fortfarande varje dag. Det är viktigt att vi är medvetna om det, och det är viktigt att vi försöker motverka det.
Särskilt med SD i riksdagen.
Han röstade säkert på SD.
Och SD är ju nazister.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
