Plats 45-41

Efter ett längre uppehåll är det nu dags att fortsätta nedräkningen av de hundra största individuella svenska idrottarna genom tiderna. Vi fortsätter där vi slutade, och drar igång med plats 45:

45. Arja Hannus, Orientering/Skidorientering
Arja Hannus är en av få idrottare som tagit VM-guld i mer än en idrott. I orientering tog hon guld individuellt och silver i stafett i VM 1987 och har dessutom tre till stafettguld. Hennes största framgångar har dock tagits i skidorientering, där hon tillhör en av sportens giganter, och den bästa svenska utövaren genom tiderna. Med fyra guld, sex silver och tre brons (två guld, två silver och ett brons individuellt) har hon en självklar plats på listan även om skidorientering som sport för en undanskymd tillvaro normalt.

44. Jonas Jacobsson, Skytte
Det här blir av naturen en svår placering att göra. Jag funderade ett tag på att definiera handikappidrott som en separat företeelse utanför idrotten för att göra det lättare för mig själv, men var är rättvisan i det? Man kan lätt argumentera för att Jacobsson borde hamna högre upp, kanske högst upp av alla, men man kan också argumentera för att han på grund av mindre konkurrens borde hamna längre ner på listan. Visst har handikappidrotten en lägre konkurrensnivå än många andra idrotter, men det man ska komma ihåg med Jonas Jacobsson, det som göra hans meriter så imponerande, är att han är bäst av alla manliga idrottare genom alla tider. Ingen man har lika många OS-guld, ingen har lika många segrar på högsta nivå inom sin idrott. Trischa Zorn har rekordet från paralympics med hela fyrtioen OS-guld och femtiofem medaljer, men Jacobssons trettioen OS- och VM-guld, två silver och nio brons tillsammans med sjutton EM-guld och flera världsrekord är mer än någon annan svensk någonsin. Det blir en placering i mitten av listan, med samma motivation som för castingutövarna, att det är en mindre sport med mindre konkurrens. Ändå är det omöjligt att låta bli att imponeras av Jacobssons framgångar.

43. Ulrich Salchow, Konståkning
Mannen som dominerade konståkningen under 1900-talets första decennium. Namnet är förstås bekant för alla som följer konståkningssporten eftersom han låg bakom och därför namngav hoppet Salchow som han själv utförde med ett varv, medan man idag snurrar tre varv. 1908 tog han guld i OS i London första gången konståkningen stod på programmet. 1912 i Stockholm fick han inte försvara guldet eftersom arrangörerna valde bort sporten, och första världskriget gjorde att han inte kunde ställa upp i OS förrän 1920. Tyvärr föll han när han skulle utföra sitt eget hopp, en Salchow, men han kom fyra ändå. Det är dock framförallt VM-meriterna som är mest imponerande. Sammanlagt tio VM-guld åren 1901-11 gör honom till den mest framgångsrika manlige konståkaren genom tiderna. Bara Sonia Heine har lika många VM-guld. Om man dessutom lägger till nio EM-guld, samt två VM-silver och ett EM-brons får man den mest imponerande medaljskörden i konståkningens historia. Det motiverar mer än väl en plats på listan.

42. Kajsa Bergqvist, Höjdhopp
Hundra år efter Salchows härjningar slog en höjdhoppare från Sollentuna igenom med ett OS-brons i Sydney. Kajsa Bergqvist var under 00-talet en av världens bästa höjdhoppare, och i mitten av decenniet den absolut bästa. Hennes största seger kom i VM i Helsingfors när hon vann guldmedaljen efter att ha kommit tillbaka från en hälseneskada. Hon har också två brons från VM utomhus, ett guld och ett brons från EM utomhus, samt två guld i VM inomhus och ett guld och ett silver i EM inomhus. Hennes 2.06 utomhus var det bästa höjdhoppsresultatet på damsidan sedan dopningstiderna i slutet av 80-talet och början av 90-talet, och hennes 2.08 inomhus är fortfarande gällande världsrekord. Med jämnhet och spets i mängder av tävlingar (tjugosju stora segrar) låg hon i världseliten under ett helt decennium i en sport med enorm konkurrens. Sammantaget gör det henne till en av de bästa friidrottarna vi har haft, och en av anledningarna till att vi kunde tala om ett svenskt friidrottsunder i början av 00-talet.

41. Gösta Fåglum Pettersson, Cykel
Gösta får på listan, förutom att representera sig själv, också representera brödraskaran Fåglums framgångar. Lagtempolaget tillsammans med bröderna Sture, Erik och Thomas hade enorma framgångar i slutet av 60-talet. Med tre VM-guld i lagtempo och dessutom ett OS-silver och ett OS-brons, tillhör de sportens stora. Individuellt tog Gösta Fåglum silver i OS -68 och brons i VM -64 i landsvägsloppen, men frågan är om hans största framgångar ändå inte kom i Giro d’Italia där han som förste och hittills ende svensk vann hela touren 1971. 1970 kom han trea i världens största cykeltour, Tour de France och 1968 rankades han som världens bäste amatörcyklist. I ett svenskt perspektiv är han tveklöst den bäste genom tiderna, och hans framgångar ger en framskjuten placering på den här listan.