Lika lön för lika arbete?

Forbes årliga lönelista för idrottare publicerades tidigare i veckan. Listan innehåller inga större sensationer, Tiger Woods toppar fortfarande listan trots uteblivna idrottsliga framgångar det senaste året eftersom listan också räknar in sponsorintäkter i totalsumman. Därför får till exempel David Beckham fortfarande en hög placering på listan, före Messi och Ronaldo.

Fördelen med listan är att den tydligt visar på något som folk inte alltid tar på allvar, nämligen löneskillnaden mellan manliga och kvinnliga idrottare. Av femtio namn var bara en kvinna, Maria Sjarapova på 29e plats. Idrottsfördelningen annars bestod av idrottare från basket, fotboll, motorsport, tennis, amerikansk fotboll, golf, boxning och baseball. Kvinnor tjänar inte i närheten lika mycket som män på idrott, det är fortfarande ett axiom inom branschen.

När öppna franska i tennis i Paris avgjordes nyligen fick herrvinnaren och damvinnaren en lika stor prischeck. Ett välkommet initiativ i en sport där kvinnor faktiskt har möjlighet att tjäna pengar, tack vare eller på grund av den uppenbara sexualiseringen av kvinnliga utövare. Det är som jag har påpekat tidigare, en av de sporter som tvingar kvinnor att spela i kjol, för att locka fler tittare och i förlängningen större sponsorintäkter. Och visst funkar det. De bäst betalda idrottskvinnorna i världen är kvinnor, och Maria Sjarapova är den enda kvinnan som får plats på Forbes topp 50-lista.

Vad ska man göra åt det? Ja, vad ska man säga. Att jämna ut prispengar och bonusar är en början. Till exempel skulle svenska fotbollsförbundet kunna jämna ut bonusarna för att ta sig till ett mästerskap, idag får herrarna över tio gånger så mycket som damerna om de kvalificerar sig för ett VM. Många menar att det är rätt att kvinnor tjänar mindre eftersom de drar in mindre pengar till sporten, men dels är damidrottares ersättningar proportionerligt mindre sett till pengar de drar in, dels kan man fråga sig om det är den inställningen man vill ha. Folk som ifrågasätter damidrottares lönenivåer är samma människor som inte tycker att kvinnor ska syssla med idrott över huvud taget. Det är den mentaliteten vi måste hjälpas åt att bryta. Först när damidrottande tas på allvar, när folk inser att det är underhållning som håller utan sexualisering eller förlöjligande, först då kommer lönenivåer och sponsorintäkter stiga till rimliga nivåer. Det kräver en attitydförändring i en stockkonservativ bransch, som idrottsvärlden är, och det kommer inte att bli lätt. Men det är dit vi är på väg, även om det är en krokig stig att vandra på.

För övrigt har det internationella badmintonförbundet skjutit upp beslutet att införa kjoltvång på damsidan för att göra ytterligare undersökningar inom ämnet. Det kan ha att göra med att ingen utövare har uttalat sig positivt om frågan. Nu kan man hoppas att de tar sitt förnuft till fånga och försöker satsa på att lansera badminton som en seriös sport, inte som ett jippospektakel.