2010

Nu är det alldeles snart dags för oscarsgala, och i linje med mina tidigare uppräkningar av favoritfilmer av de nominerade för respektive år, följer här en topplista med de filmer jag har hunnit se inför denna gala. Generellt kan man säga att det har varit ett år av många fyror, men ingen femma. I stort en hög nivå på många filmer, men ännu ingen fullträff. I skrivande stund saknas fortfarande Toy story 3 som ska ses under galakvällen. I vanlig ordning är det de utländska filmerna som bortprioriterats, trots att många av dem brukar platsa på en sådan här lista. Bristen på tid gör dock att man får fokusera på filmer med många nomineringar. Biutiful är den enda film med mer än en nominering som jag inte hinner se innan galan, så viss tyngd har ändå min uppställning.

10. The Social Network
En fascinerande detalj är att de två huvudkonkurrenterna om priserna, Social Network och King’s Speech båda handlar om kommunikativa revolutioner. Radion som megafon och nätet och sociala mediers genomslag. SN är bra, den är välgjord och gediget skriven och jag fick lust att se den igen när jag hade tagit mig igenom den första gången. Jag tror också att den vinner de tyngsta priserna, film, regi och manus. Välförtjänt? Nja, men en bra film är det ändå.

9. Inception
Apropå ny teknik så får väl Inception också läggas under den rubriken. Oerhört snygg film, som ändå bollar de olika nivåerna på ett bra sätt, så att man hänger med i historien. Ellen Paige är ju alltid bra, det är kul att hon får roller i större filmer och det ska bli spännande att följa henne i fortsättningen. Att Inception inte blivit nominerad för bästa klipp känns mycket underligt, men jag tror att den sveper hem de tekniska priserna och kommer hem med fyra statyetter.

8. Animal Kingdom
Den australiensiska gangsterrullen som fått en del välförtjänt uppmärksamhet utanför de oceanska gränserna. Jackie Weaver står för oscarsnomineringen, och hon gör en bra roll, men ska nog mest vara glad att hon har blivit nominerad. Själva filmen skapar en stadig nerv utan att bli överdriven. Tvärtom är det just det vardagliga i brottsligheten som gör den dramatisk.

7. 127 timmar
Genom en fenomenal insats av James Franco och ett snyggt filmarbete av Danny Boyle blir den här machohistorien faktiskt sevärd och i närheten av poetisk. Styrkan ligger i de små vardagliga detaljerna som skildras långsamt och med omsorg. Det är snyggt att lyckas bygga en dramatisk film utifrån vad som i förlängningen egentligen bara cirkulerar kring en enda scen.

6. The King’s speech
Jag är ju svag för både Colin Firth och Geoffrey Rush, så det här är ju godis för själen. Just så känns filmen, som en godispåse. Söt, välsmakande och lite kvalmig mot slutet. Några av scenerna med Firth och Rush är helt fantastiska och självklart kommer Firth att få bästa huvudroll, välförtjänt dels för den här rollen, dels för förra årets ännu bättre prestation i A Single man.

5. True grit
Bröderna Coen i en film som jag hade hört inte skulle vara så Coensk. Men det var den ju, i alla fall i form av karikerade karaktärer, ödesmättad biblisk stämning och en besk, underfundig humor. Kombinera det med suveränt skådespel från Bridges, faktiskt Damon och framförallt Hailee Steinfeld som jag för mitt liv inte kan förstå inte befinner sig i kategorin huvudroll för nomineringarna. Det är ju hon som har huvudrollen, mer än Bridges. Nåja, som biroll har hon faktiskt en chans att få statyetten. En oerhört snygg och välspelad film.

4. The Fighter
Känns nog som årets överraskning. Jag hade inga större förväntningar på filmen, förutom att underbara Melissa Leo (Kay Howard i Homicide bland annat) spelar en biroll. Hon är lysande, Amy Adams gör ett gediget jobb, Mark Wahlberg är den han är (det verkar inte som att han kan vara någon annan), men givetvis är det Christian Bale som stjäl rampljuset. Det var länge sedan jag såg en sådan övertygande manlig biroll.

3. Les Illusionistes
Något så ovanligt som en animerad film med (Spoiler alert!) ett rätt olyckligt slut. Olyckligt är kanske fel ord, men definitivt ett slut i moll. Med manus av Tati ser man hans Hulot i huvudpersonen, men jag har svårt att se hur den skulle fungera bra som spelfilm. I animationen har man större möjlighet att fokusera på detaljer, kaniner och snygga trollkonster. Poetiskt och vemodigt.

2. Winters bone
Fullkomligt kritikeravgudad, och när jag såg den hade jag också enorma förväntningar. Därför blev jag kanske lite besviken, men en riktigt bra film är det. Dessutom är det en av filmerna som jag kommer på mig själv att återvända till i tankarna av de jag har sett inför galan. Riktigt bra skådespelarinsatser, rent Coenska dramatiska scener, karaktärer som får vara fula och slåss (även, eller kanske framförallt, kvinnor) och en kvardröjande känsla av att man har fått kliva in i en annan värld.

1. Black Swan
Natalie Portman gör en fantastisk insats, och filmer är snygg, läskig och riktigt dramatisk. Det är skickligt av Aronofsky att få till en sådan stämning i en film om rivaliserande ballerinor. Psykologiskt, stilfullt och alltigenom lyckad.