Skillnaden mellan Aftonbladets och DNs sportsidor

En intressant parentes mitt i uppladdningen inför Sverige - San Marino imorrn. Allas fokus ligger förstås på Zlatan Ibrahimovic som gör sin första tävlingslandskamp i Malmö sedan han flyttade utomlands. Jag försökte få tag på biljetter, men lyckades inte, och det är inte heller det som den här parentesen ska handla om.

Jag läser bevakningen av landslaget i två tidningar, DN och Aftonbladet. Säga vad man vill om Aftonbladets journalistiska etik, när det kommer till fotboll och när det kommer till Erik Niva, eller som i det här fallet Simon Bank, så vet de vad de pratar om.

Båda tidningarna berättar om hur en italiensk journalist ställer en fråga om Ibrahimovic till förbundskapten Erik Hamrén huruvida Milananfallaren är svår att jobba med (DNs version)/har en knepig personlighet(Abs version). Hamrén svarar med att fråga vem som har sagt det och reportern frågar "Kanske (Pep i Abs version) Guardiola?" och Hamrén ler till svar. Hyfsat överensstämmande. Skillnaden kommer i när de två journalisterna, Lars Grimlund för DN och Simon Bank för Ab beskriver journalisten i fråga.

I DN är det "En kvinnlig italiensk journalist". Sedan beskrivs Hamréns svar som att han "kunde inte annat än le åt svaret", som om frågan var ställd av någon som inte har koll på någonting.

Samma scenario beskrivs såhär i Ab:

"På presskonferensen i går frågade Gazzetta dello Sports Milan-reporter Alessandra Bocci om Erik Hamrén upplevt det andra pratat om, att Zlatan Ibrahimovic har en knepig personlighet.

– Jag vet inte vem du pratat med... försökte Hamrén.

– Kanske Pep Guardiola..., högg briljanta Bocci.

Hamrén log, och under tiden fortsatte kampen om historieskrivningen och skuldfördelningen i både Spanien och Italien."

Om DN, eller vem som helst annars för den delen, i framtiden undrar varför Simon Bank och Erik Niva utses till bästa sportjournalister varje år kan ni slänga ett getöga på citaten ovan. Där Grimlund avfärdar "den kvinnliga journalisten" har Bank koll på vem hon är, från vilken tidning hon kommer och vad hon har skrivit tidigare. Det lyfter reportaget, lägger nytt ljus på det korta replikskiftet utan att tumma på den journalistiska kvaliteten samtidigt som han visar respekt för en kollega, trots att hon, som Grimlund beskriver det, bara är "en kvinnlig italiensk journalist".