Elegi över Tracks

Radioprogrammet Tracks går i graven efter 26 år i etern. Den sista sändningen kommer den 8e januari nästa år. Anledningen är den nya musikverkligheten där Tracks inte längre fungerar som en guide till ny musik, där lyssnarna redan har hört alla utmanarna på spotify eller youtube, där låtar får en onaturligt lång livslängd på listan (jämför svensktoppen där låtar kan ligga flera år på listan, en verklighet som Tracks var på väg till) och programmet därför har spelat ut sin roll.

Folk pratar ofta om nostalgi från sin uppväxt, om tv-program, radioprogram och händelser som har format dem och gjort dem till de människor de är idag. För mig är Tracks så tätt sammanknuten med min ungdom, min övergång från barn till vuxen, att det är omöjligt att se en av enheterna utan den andra. Från hösten 1991 tills att jag flyttade hemifrån hösten 1999, kanske något år innan dess eftersom musiken just det sista året på Tracks var erbarmligt dålig (tio jävla veckor i rad var Celine Dion etta och Savage Garden tvåa), satt jag klistrad varje lördagseftermiddag och skrev upp hela listan i ett speciellt kollegieblock. Fem listor på varje sida, med markeringar för tidigare placering, veckans raket och veckans ras. Vid varje årsslut tippade jag årslistan som sedan redovisades av Kindvall i två program som jag minutiöst spelade in på kassettband.

Musiken som spelades under den här tiden formade mig, gav mig en identitet som i sin tur gav mig modet att välja nya identiteter. R.E.M., Kent, Weezer och Alanis Morissette hjälpte mig igenom kärlekstrånande, utanförskap och ensamhet. bob hund, Radiohead och Beck visade mig vad kreativitet kunde innebära, och Blur, Salt och Broder Daniel hjälpte mig att rocka loss och skapa den sociala person jag är idag. Allt detta gjordes möjligt av Tracks.

Så trots att jag förstår Kaj Kindvalls invändningar mot musikindustrin av idag och att Tracks inte längre fyller den funktion det har gjort, så är det med stort vemod jag tar emot nyheten. Förhoppningsvis kan spotify och andra musikaliska megafoner fylla samma funktion för nya generationer. Självklart kommer det att bli så. För vad lindrar och förstärker tonårsångest mer än att lyssna på populärmusik?

En skål för Tracks när det går i graven.