Okej, några svar och förtydliganden, tyckte det var bättre att lägga upp ett nytt inlägg så att det inte tar för mycket plats i kommentatorsfältet:
Som jag skriver i texten är det inte genusvetenskapens syfte att fastställa en given tes, utan att analysera samhället för att se vilka strukturer och fenomen som finns. Det är dock min åsikt att man, om man analyserar samhället utan att se till exempel könskonstruktionerna, har missat något. När jag säger att genusvetenskapen sysslar med att samla ”bevis” och ”fakta” för att vi lever i en könsdiskriminerande värld är det som svar till de som inte ser några som helst bevis för det. Jag menar alltså att det är enkelt att se fakta, det krävs bara att man inte avfärdar genusvetenskapen rakt av.
Självklart är det okej att kritisera genusvetenskapen och diskutera vad man ska ha den till. Att däremot gå från det steget till att direkt avfärda hela disciplinen är inskränkt och, som jag säger, demoniserande. Genusvetenskapen har styrkor och svagheter som andra akademiska discipliner, men är en av få som avfärdas direkt, utan vidare fördjupning. Det är det direkta avfärdandet av hela genusvetenskapen som disciplin och forskningsfält som jag kallar för ett könsförtryck, inte konstruktiv kritik. Det fascinerande med signaturen Jontes replik är att den just avslutas med ”Är det så man kommer fram till sina forskningsresultat så är dom inte värda någonting” efter att själv ha definierat vad hela genusvetenskapen handlar om och kallat den för pseudovetenskap. Det om något är ett cirkelresonemang.
Tycker inte heller det är särskilt trolligt än, har upplevt mycket värre kring inlägg om genus eller feminism.
När det gäller infallsvinklar för att få fler att förstå och inte avskräckas direkt tror jag att det är klokt att satsa mer på synliggörandet av den manliga könsrollen. Hur män också formas och tvingas förhålla sig till begränsande värderingar och normer. Där tror jag det finns enorm expansionsmöjlighet.
Man behöver givetvis inte ta hänsyn till alla variabler för att forska om ett ämne. Eller snarare, det finns mängder med aspekter inom forskning som redan är överspelad och motbevisad, som man därför inte behöver ta hänsyn till. Som frenologi till exempel. Däremot är det givet att man inom genusvetenskapen diskuterar var gränserna går mellan biologi och social konstruktion, vilket förstås görs ständigt och med stor frenesi. Just nu är det klar övervikt för det senare, säkert mycket som en reaktion på den enorma övervikt som har funnits för biologiska förklaringsmodeller genom historien. Det genusvetenskapen med tydlighet säger är just att de biologiska skillnaderna är mindre än vi tror och normerar utifrån.
Har judarna en kollektiv skuld för situationen i 30-talets Tyskland? Eeh… nej, självklart inte. Det var ju judarna som blev utsatta för förföljelse. När vi kommer in på den tyska befolkningen kan man börja diskutera.
Om brottslighet: Män är klart överrepresenterade i våldsbrott. Vad det beror på diskuteras flitigt, men när det gäller mäns våld mot kvinnor finns definitivt ett maktperspektiv, konstigt vore väl annars. Att makt automatiskt leder till brottslighet stämmer dock inte. Fattiga har alltid dömts för (begått är svårt att säga) fler brott genom tiderna eftersom de har varit ekonomiskt utsatta och inte har kunnat betalat för anständigt försvar/haft kontakterna för att slippa undan. När det gäller invandrare tror jag fortfarande inte att det finns en sådan tillförlitlig statistik på brott som begåtts, men klart är att invandrare är överrepresenterade i fängelser. Samma anledning där, invandrare är generellt fattigare. Med all statistik kring brott är det små marginaler och svårt att dra några egentliga slutsatser förutom det att män alltid är överrepresenterade.
Självmordsstatistiken är intressant, eftersom den tyder på att svenska män mår dåligt. Det tror jag är för att de är fast i sin könsroll och inte har vågat/kunnat/orkat/vetat hur man ska ifrågasätta den.
Genusforskare är mycket pigga på att diskutera sina utgångspunkter, men det är inte så givande att diskutera med meningsmotståndare som redan har bestämt vad de tycker. Så är alltså inte fallet med genusvetare, vilket kommer att märkas då man för en seriös debatt med respekt för motståndaren.
torsdag 1 december 2011
Svar och förtydliganden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skrev tydligt att jag tyckte att genusvetenskap är ett fullt legitimt forskningsfält. Men om jag ska döma av mina erfarenheter efter diskussioner med svenska genusvetare och läsning av deras rapporter så är den genusforskning som bedrivs på svenska universitet på tok för politiserad för att jag ska kunna svälja deras resultat utan en rejäl dos skepsis. Jag har aldrig kallat all genusforskning för pseudovetenskap, men politiserad genusforskning som utesluter politiskt obekväma förklaringsmodeller och letar efter bevis för att få sina egna ideologiska övertygelser bekräftade är pseudovetenskap.
SvaraRadera"Genusforskare är mycket pigga på att diskutera sina utgångspunkter, men det är inte så givande att diskutera med meningsmotståndare som redan har bestämt vad de tycker. Så är alltså inte fallet med genusvetare, vilket kommer att märkas då man för en seriös debatt med respekt för motståndaren."
Okej, då har jag helt andra erfarenheter. Och den erfarenheten är att genusforskare är ungefär lika sugna på att diskutera sina utgångspunkter (kön är en social konstruktion/vi lever under ett förtryckande patriarkat) som dom norska genusforskarna i programmet Hjernevask är. Dvs inte alls. Tro mig, jag har försökt.
Är dom här genusforskarna pigga på att diskutera sina ståndpunkter tycker du?
http://www.youtube.com/watch?v=7U39aN0biXs
http://www.youtube.com/watch?v=x3DsK3cQmcU
Och läser man den här artikeln får man det bekräftat att ett mer tvärvetenskapligt perspektiv inte lockar svenska genusforskare särskilt mycket.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/genus-vacker-heta-kanslor_68369.svd
"Man behöver givetvis inte ta hänsyn till alla variabler för att forska om ett ämne. Eller snarare, det finns mängder med aspekter inom forskning som redan är överspelad och motbevisad, som man därför inte behöver ta hänsyn till. Som frenologi till exempel."
Nej, motbevisade variabler behöver man inte ta hänsyn till. Men att könshormoner och hormonbalansen i fostervattnet gör att män och kvinnor generellt intresserar sig för olika saker och prioriterar olika är knappast motbevisad och överspelad.
"när det gäller mäns våld mot kvinnor finns definitivt ett maktperspektiv, konstigt vore väl annars"
Nej, det vore inte konstigt annars eftersom det kan finnas massvis med förklaringar för det. Beror kvinnors våld mot män också på ett maktperspektiv? Ett uppenbart exempel på där man i förhand bestämt sig för en förklaringsmodell och ignorerar alla andra.
Är bara tvungen att lyfta ur den här meningen ur ditt inlägg:
"det är inte så givande att diskutera med meningsmotståndare som redan har bestämt vad de tycker"
Jag råder dig och andra genusvetare att ta er en lång titt i spegeln Khonte...
"Det är det direkta avfärdandet av hela genusvetenskapen som disciplin och forskningsfält som jag kallar för ett könsförtryck, inte konstruktiv kritik. Det fascinerande med signaturen Jontes replik är att den just avslutas med ”Är det så man kommer fram till sina forskningsresultat så är dom inte värda någonting” efter att själv ha definierat vad hela genusvetenskapen handlar om och kallat den för pseudovetenskap. Det om något är ett cirkelresonemang."
SvaraRaderaVill du läsa vad jag skrev Khonte? Såhär skrev jag...
"Både genusvetenskap och evolutionspsykologi är viktiga och fullt legitima forskningsfält. Vi kan inte neka till att vi socialt konstruerar könsroller men vi kan inte heller neka till att människor och därmed våra hjärnor är resultatet av en evolutionsprocess som förmodligen gett oss vissa egenskaper. Men politiserad vetenskap är pseudovetenskap."
http://khonte.blogspot.com/2011/12/genusvetenskap-som-voodoosekt.html
Så skrev jag...
Var har jag sagt att ALL genusvetenskap är pseudovetenskap? Jag har sagt att politiskt motiverad genusforskning som enbart letar efter bevis för att styrka sina på förhand ideologiskt motiverade slutsatser är pseudovetenskap. Jag påpekade också att det inte bara är ett problem som återfinns inom genusvetenskapen. Fast i Skandinavien kan jag inte komma på något forskningsfält som är ens i närheten lika genompolitiserat som genusforskningen.
Sen går det inte att komma ifrån att du i flera meningar har avslöjat dig själv med att ha en väldigt ovetenskapligt sätt att resonera på. Du bortser från förklaringsmodeller som inte stämmer överens med din ideologiska övertygelse.
Okej, du skriver att jag resonerar pseudovetenskapligt, inte att all genusvetenskap är pseudovetenskaplig, det har du rätt i. Jag använde ditt sista inlägg som exempel på resonemanget kring genus utan att ta hänsyn till dina tidigare inlägg där du mycket riktigt säger att du anser genusvetenskap som ett giltigt akademiskt ämne.
SvaraRaderaDet är synd att du har dåliga erfarenheter av kommunikationen med genusvetare. Samtidigt vet jag hur mycket strunt och fördomar man som genusvetare får stå ut med och då kan det bli att man hugger tillbaka lite för snabbt utan att det hinner bli en fruktsam diskussion. Förhoppningsvis kan du hitta bättre personer att diskutera med i fortsättningen.
När det gäller min text är den förstås inte vetenskaplig, utan en betraktelse över reaktionerna gentemot genusvetenskap. Jag har däremot forskat tillräckligt mycket för att ha på fötterna när jag säger det jag gör, och har i många fall kommit fram till att den förklaringsmodell jag använder är den mest rimliga.
När det gäller mäns massiva överrepresentation kan man förstås diskutera vad den beror på, testosteron eller könad uppfostran till exempel, men det går inte att bortse från att det är ett stort problem som har med kön att göra.
Det här med att titta sig själv i spegeln, det är vad genusvetare konstant sysslar med, att ifrågasätta, dekonstruera och förnya. Vilket också är anledningen att jag fortsätter mitt resonemang med att säga att det enligt mina erfarenheter inte gäller genusvetare, att de inte skulle ha självkritik.
Nåja, det är hur som helst trevligt att så många har varit intresserade av texten och att så många har kommenterat här. Jag ser det som ett tecken på att vi gärna diskuterar kön, könsroller och sociala strukturer, hur man nu än väljer att se på dem.
Med risk för att åkalla Godwin's Law:
SvaraRadera"Har judarna en kollektiv skuld för situationen i 30-talets Tyskland? Eeh… nej, självklart inte. Det var ju judarna som blev utsatta för förföljelse."
Ja, det är ju lätt att se så här i backspegeln. Tror du att det upplevdes likadant av den tyska allmänheten på 30-talet? Nej, självfallet inte. Tvärtom är jag säker på att många icke-judar upplevde sig som offer i förhållande till den judiska befolkningen.
Det är därför jag inte köper feminismens makt- och strukturanalyser. Hur dessa ser ut beror ju helt på vem som har problemformuleringsprivilegiet. I 30-talets Tyskland var det nationalsocialisterna. I dagens Sverige är det feministerna. Och i morgon kan det vara Sverigedemokraterna.
Utan att göra några jämförelser mellan dem i övrigt, har tyskarna visat oss den logiska slutpunkten för dessa resonemang om "kollektiv skuld".
Dock att feminister inte har "problemformuleringsprivileget" i dagens samhälle, även om vi blir bättre och bättre på att göra våra röster hörda. Privilegiet ligger i maktutövandet och det är fortfarande (ja, även i Sverige) majoriteten män som sitter på makten (ekonomisk, politisk, medial osv).
SvaraRaderaDen kollektiva skulden är en rätt ointressant debatt, mer intressant är hur vi i samhället ska gå tillväga för att börja se människor som individer och inte representanter för grupper. Där ligger för mig kärnfrågan. Jag vill inte bli sedd och definierad som "man" eftersom jag inte känner igen mig i alla de egenskaper och normer man förväntas ha och följa. Tror att många känner igen sig i det, och då bör man tänka på att det är först i våra dagar som manlighetens formering och normering på riktigt ifrågasätts. Det är säkert anledningen till protesterna också, att män inte känner igen sig i definitionen av "män" och inte skriver under på den kollektiviseringen. Bra, då kanske vi kan diskutera kollektivisering över huvud taget tycker jag! Oerhört spännande.
"Ofta är det inga problem för sagda debattörer att hantera orättvisor kring klass och etnicitet (främst klass), men inte kön eller sexualitet. Att det just är genusvetenskapen som demoniseras måste alltså komma från ett könsförtryck, en ovilja att inse och en rädsla att förlora den egna makten."
SvaraRaderaSorry, men ovanstående mening du kläcker ur dig visar tydligt att du inte är särskilt mottaglig för kritik utifrån. Inte heller att du har ett särskilt vetenskapligt tillvägagångssätt när du drar dina förhastade slutsatser. Internkritik är en sak, jag tror säkert den förekommer i genusvetarkretsar men genusvetare måste faktiskt också tåla kritik utifrån och det har man väldigt svårt med idag.
Att kritik utifrån automatiskt tolkas som könsförtryck och ytterligare bevis för att man har rätt tyder faktiskt på att man är ganska så dogmatisk.
"Jag vill inte bli sedd och definierad som "man" eftersom jag inte känner igen mig i alla de egenskaper och normer man förväntas ha och följa."
Jo, det vore väl gulligt men det luktar tyvärr lite väl mycket önsketänk. Forskning visar tydligt att våra hjärnor är skapta för att generalisera och konstigt vore väl annars. Det är ett enkelt sätt för oss att snabbt sortera information och skapa en bild av situationen. Vi är ofta tvugna att snabbt fatta ett beslut och har sällan tid att göra psykologiska djupintervjuer med alla människor runtomkring. Då fattar man beslut baserat på ett antal antaganden. Och är det så att dom flesta män man träffat har vissa gemensamma egenskaper förutsätter man att en ny man också har den egenskapen tills motsatsen är bevisad.
Därmed inte sagt att generaliseringar (vilket i förlängningen leder till stereotyper och fördomar) är oproblematiska. Men dom går liksom inte att få bort utan att någon gör ett ingrepp i våra hjärnor. Viktigt bara att vi är medvetna om det och förhåller oss självkritiska till våra fördomar men vi kan inte ändra på vår natur tyvärr.
Att folk kommer anta att du har vissa egenskaper baserat på kön, kultur, social bakgrund mfl är något vi får leva med helt enkelt.
Det jag pratar om i det citatet, och i grundinlägget, är inte kritik mot genusvetenskap, utan demoniseringen av den. Alltså att direkt avfärda hela genusvetenskapen som nonsens (vilket man stöter på allt för ofta) och folk som använder genusvetare som skällsord. Det är det jag menar med könsförtryckande, forskning på sociala strukturer med annan inriktning får inte den behandlingen, bara den som forskar om kön eller sexualitet. Vad beror det hatet (för det är det) annars på, menar du?
SvaraRaderaNär det gäller generaliseringar och stereotypiseringar är jag fullt medveten om hur svårt det är att försöka bortse från dem. Det betyder inte att man inte ska jobba på det. Jag förstår vad du menar när du säger att det är något vi får leva med, men håller inte med dig.
" Det är det jag menar med könsförtryckande, forskning på sociala strukturer med annan inriktning får inte den behandlingen, bara den som forskar om kön eller sexualitet. Vad beror det hatet (för det är det) annars på, menar du?"
SvaraRaderaDet beror på att just den forskningen idag är det mest genompolitiserade forskningsfältet vi har just nu. Det är ett stort problem som jag känner att få genusvetare själva är villiga att diskutera.
"När det gäller generaliseringar och stereotypiseringar är jag fullt medveten om hur svårt det är att försöka bortse från dem. Det betyder inte att man inte ska jobba på det. Jag förstår vad du menar när du säger att det är något vi får leva med, men håller inte med dig."
Det är inte svårt, det är omöjligt utan att någon gör kirurgiska ingrepp i våra hjärnor. Skulle vi inte göra generaliserande antaganden skulle omvärlden bli helt kaotisk. Det är viktigt att vara medveten om våra generaliseringar och dess negativa effekter men helt få bort fenomenet är faktiskt helt omöjligt.
Visst går det att få bort homofobi tex vi betydelsen hat mot homosexuella, men fördomar om homosexuella kan vi inte få bort. Fördomar som inte är negativa utan värdeneutrala är inget stort problem enligt mig. Om dom flesta homosexuella män klär sig eller har ett sätt att prata på som skiljer sig från dom flesta heterosexuella män kommer vi att anta att en man med dom egenskaperna är homosexuell tills motsatsen är bevisad. Våra hjärnor fungerar helt enkelt på det sättet.
Och där håller jag inte med dig, helt enkelt. Ja, vi måste generalisera. Nej, vi måste inte stereotypisera.
SvaraRaderaGeneraliseringar leder oundvikligt till stereotypiseringar. Det är tyvärr oundvikligt. Viktigt att förhålla sig kritisk till sina egna stereotyper och vara medveten om att det är just antaganden och inte fakta.
SvaraRaderaSen ska vi se upp med negativa sexistiska/rasistiska/homofoba stereotyper. Men stereotyper behöver inte vara det. Stereotypen latinamerikaner gillar att dansa salsa är exempelvis en stereotyp som knappast är rasistisk eftersom dansa salsa inte är en negativ egenskap på nåt sätt. Likaså stereotypen att homosexuella män är mer modeintresserade än heterosexuella män (modeintresse är inte heller något negativt).
Men sure let's agree to disagree :-)
" Det är det jag menar med könsförtryckande, forskning på sociala strukturer med annan inriktning får inte den behandlingen, bara den som forskar om kön eller sexualitet. Vad beror det hatet (för det är det) annars på, menar du?"
SvaraRaderaMåste utveckla lite här. Det är inte bara att dom genusvetenskapliga institutionerna är så pass politiserade som väcker kritik. Det är också oviljan att lyssna på kritik utifrån och avfärda den som kvinnoförakt, oviljan till att anta ett tvärvetenskapligt perspektiv.
Men framförallt den arrogans och de maktanspråk som visar sig när Tiina Rosenberg ville genuscertifiera hela Lunds Universitet. Om du inte begriper att sånt får andra forskare att ilskna till har du en hel del att lära. Hur skulle du reagera om en evolutionspsykolog ville biologicertifiera genusforskningen?
För övrigt så är många genusvetares hat mot forskningsfält som evolutionspsykologi minst lika starkt som det hat många känner inför genusvetenskap. Beror hatet mot evolutionspsykologin på misandri tycker du?