Demoniseringen av genusvetenskap är ett intressant exempel på könsförtryck. När folk man diskuterar med uttrycker åsikter om genusvetenskap är de genomdränkta av fördomar och förutfattade meningar. Beskrivningarna brukar snarare likna en sekt än en akademisk disciplin och ordet genusvetare spottas ut genom sammanbitna tänder som den värsta sortens skällsord. Fördomarna grundar sig i en okunskap och rädsla inför ett ämne som är starkt knutet till feminismen som samhällsrörelse.
En av aspekterna som verkar vara svår att ta till sig är att genusvetenskapen undersöker sociala strukturer i samhället. Det är överraskande att det fortfarande i dagens samhälle ska vara en fråga för diskussion. Vilka sociala strukturer som finns ska självklart diskuteras, men man vill gärna tro att vi har rört oss förbi den punkt när behovet av att debattera sociala strukturers faktiska existens är nödvändigt. Så är uppenbarligen inte fallet för många debattörer, främst med antifeministisk inriktning.
Som luttrad akademiker har jag tagit mig igenom många discipliner främst inom humaniora och samhällsvetenskap. Bland annat har jag läst statsvetenskap, internationella relationer, genusvetenskap och historia med examina i de två sistnämnda. Gemensamt för alla dessa ämnen är att de med självklarhet konstaterar att vi lever (och alltid har levt) i ett samhälle som är uppbyggt av olika sociala strukturer. Det här är alltså inget unikt för genusvetenskapen, utan en grundbult i samhällsforskning överhuvudtaget. Historiker och samhällsvetare råkar dock aldrig ut för det automatiska misstänkliggörandet när de diskuterar sociala strukturer.
Eftersom jag har examen i ämnena presenterar jag mig på twitter som historiker, genusvetare och författare. De först- och sistnämnda titlarna faller dock alltid bort när mina debattmotståndare ska definiera mig. Jag är genusvetare – alltså rabiat feminist – alltså inte värd att ta på allvar. Det faktum att jag också är historiker och samhällsvetare och att en relativt enad forskarkår numera inser betydelsen av könsperspektiv på forskning, betyder ingenting när de behöver driva hem en poäng.
Det man lär sig i genusvetenskap är hur samhället fungerar. Vilka strukturer som finns, vilka grupperingar och normer som skapas, upprätthålls och interagerar. Det är strukturer som kan vara baserade på kön, klass, etnicitet, sexualitet, nationell identitet och många andra aspekter. Genusvetenskapen är alltså läran om samhällets struktur ur maktperspektiv, vilket också finns i alla samhällsvetenskapliga ämnen. Ofta är det inga problem för sagda debattörer att hantera orättvisor kring klass och etnicitet (främst klass), men inte kön eller sexualitet. Att det just är genusvetenskapen som demoniseras måste alltså komma från ett könsförtryck, en ovilja att inse och en rädsla att förlora den egna makten.
När jag debatterar feministiska frågor brukar mina motståndare alltid fråga efter bevis, efter fakta. Samtidigt avfärdar de genusvetenskapen som voodooistisk mumbo-jumbo (faktiskt citat från meningsmotståndare). De inser inte att det är precis vad genusvetenskapen som akademisk disciplin sysslar med, att samla bevis och fakta för att vi lever i en könsdiskriminerande värld. Att hitta bevis och fakta för det är inte svårare än att leta sig till valfritt biblioteks O-hylla. Cirkelargumentationen att det inte finns några bevis för en könsmaktstruktur när man vägrar erkänna bevisföringen är tröttsam, ignorant och hör inte hemma i ett modernt samhälle.
Man kan, bör och ska diskutera genusvetenskapens utformning, dess brister och förändringspotential. Det är en absolut nödvändighet för att den ska överleva, till exempel genom 90-talets övergång från att kalla det kvinnovetenskap till det rimligare och mer innefattande genusvetenskap. När jag läste ämnet tyckte jag exempelvis att det fanns stora brister i maskulinitetsforskningen, som sedan dess har kommit igång på allvar. Men att gå från diskussioner kring ämnets utformning till att avfärda det helt som akademisk disciplin, det är inget annat än ett av de tydligaste exemplen på att vi fortfarande lever i ett könsförtryckande samhälle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"det är precis vad genusvetenskapen som akademisk disciplin sysslar med, att samla bevis och fakta för att vi lever i en könsdiskriminerande värld"
SvaraRaderaSer du inte själv problemet i ovanstående utsaga?
Ärligt talat: nej. Om du läser texten ser du att jag använder begreppen bevis och fakta utifrån retoriken från antifeminister, som svar på deras fråga. Genusvetenskap, liksom historia eller statsvetenskap, analyserar samhället. Gör man det är det omöjligt att bortse från könsförtryckande strukturer. Det finns hyllkilometer av fakta om det här, inom och utanför genusvetenskapen, men ändå skriks det efter "bevis" och "fakta" från meningsmotståndare. Det är inte svårare än att börja läsa böcker eller statistiskt underlag.
SvaraRaderaJag tycker för det mesta att genusvetenskap är något man bör ta på allvar, precis som alla andra humanistiska ämnen. Men ibland hörs det väldigt högljudda röster som säger sig vara genusvetare, och förklarar att mannen är ondska. Det måste vara ett stort problem. Jag tror att man måste lära människor att skilja på feminister och genusvetare. Speciellt den mer "attackerande" feminismen, SCUM-manifest och sådant.
SvaraRaderaJag är kluven. Jag förstår helt klart vad du menar, och tycker att det faktum att det är möjligt för män att döma ut genusvetenskap som voodoosekt utan att lära sig ett dyft om den säger en del om det manliga, och att det faktum att de kan komma undan med säger en hel del av hur makten i vårt samhälle fortfarande ser ut, och därmed att just genusvetenskapen behövs. Dock bildas ett dödläge som vi behöver bryta oss ur. Frågan är hur.
SvaraRaderaGenusvetenskap är inte den enda vetenskap som döms ut av andra. Naturvetenskapen verkar vara den 'hårda kärnan', det enda som ingen kan ifrågasätta utan att dra på sig tomteluvan.
Samhällsvetenskaperna ses ofta - rätt eller fel - som att de kidnappas av likriktade sekter med jämna mellanrum. Just nu fnyser ingenjörer ofta åt ekonomi som vetenskap, eftersom det i de delar av ekonomin som verkligen drabbar oss råder en fantastisk neoklassisk hegemoni. Det finns såklart andra delar som säger emot och som gör att ekonomi trots allt ÄR en vetenskap - men det syns inte från utsidan och i praktiken.
Det är precis där genusvetenskapen är nu - det enda som män upplever att den gör är att komma och bråka med dem. Det var det här som gjorde att jag initialt tyckte 'å nej, ska feministerna nu bygga ett elfenbenstorn också, har de inte svårt nog att göra sig förstådda som det är!' när jag först fick höra om genusvetenskap på nittiotalet. Sen dess har jag ändrat mig, framför allt för att jag har sett värdet och intresset i det som Tema Genus här i Linköping gjort, men det är bara för att jag själv är nyfiken och gillar att fundera på just det jag inte förstår.
Kort sagt - ska man lyckas få män att acceptera genusvetenskap måste man kunna presentera den för dem så att de fattar vitsen med den. Och börjar man med att säga 'könsmaktsordning' låser de sig direkt. Det kan man skära tänder över, men det är så det funkar - det är en mänsklig motreaktion som måste förstås med maktanalys: 'det är JAG mot hela den här vetenskapen!'. Månne sitter det manliga just i att man faktiskt med nån slags fog kan inbilla sig att man kan stå upp mot och veta bättre en hel vetenskap. I alla fall en som domineras av kvinnor. Och så var vi där igen.
Kanske vore det på plats att döpa om genusvetenkapen till just 'maktvetenskap', för att det är så jag uppfattar den fulla kraften i den - men jag förstår om de feminister som byggt upp den från början inte accepterar ett sånt fokusskifte från den aspekt av maktvetenskapen som är deras personliga drivkraft.
En annan vinkel är att få män att fatta att man som människa inte KAN vara utan någon grad av kollektiv skuld. Alltid är det nåt man kunde gjort bättre för nån annan, och rätt ofta är det nåt man BORDE gjort bättre. Det var det svåraste för mig att acceptera med könsmaktsordningsteorin - 'men JAG har ju inte gjort nåt!' Men sen fick jag acceptera det svåra faktum att jag emellanåt och i vissa situationer inte KAN avsäga mig fördelen av att vara man, bara använda den till att AKTIVT släppa fram och peppa kvinnor. Och kräva strukturer för att motverka status quo.
Problemet med genusvetenskapen är samma som inom dess fiende dvs evolutionspsykologin. Den är nämligen svårt politiserad och används ofta för att ge vetenskaplig legitimitet åt politiska ståndpunkter.
SvaraRaderaDet här blev uppenbart när den norske komikern Harald Eia gjorde sin programserie Hjernevask.
Jag råder er att titta på det här avsnittet och fråga sen er själva om genusforskarna som intervjuas har en professionell inställning till sin forskning http://www.youtube.com/watch?v=r-KbHyJ6rLU
Genusvetare i Sverige som jag träffat och pratat med är precis som de norska. De bortser totalt från möjliga generella biologiska skillnader mellan män och kvinnor och vi måste komma ihåg att det är en politiskt motiverad ståndpunkt. Att sådana inte skulle existera är inte på något sätt ett vetenskapligt bevisat faktum. Man kan inte bara blunda och låtsas om som att de inte kan finnas, det är en fruktansvärd oprofessionell och ovetenskaplig attityd. Nämner man möjliga biologiska skillnader möts man av härskartekniker som hånskratt och epitet som sexist och kvinnohatare av genusvetare på Stockholms Universitet (jag talar av egen erfarenhet här). Med en sån ovetenskapligt grundattityd blir alla generella skillnader mellan män och kvinnor i yrkesval, prioriteringar mm till förtryckande strukturer. För det är just vad strukturer är, dvs beteendemönster i samhället. Beter sig män och kvinnor som grupp olika så har vi en struktur. Ska man undersöka vad en sån sak beror på gör man ett gravt tjänstefel om man inte tar med ALLA möjliga variabler i beräkningen. Biologiska orsaker är en möjlig variabel av många. Om man a priori bortser från den av politiska skäl så blir det pseudovetenskap.
Både genusvetenskap och evolutionspsykologi är viktiga och fullt legitima forskningsfält. Vi kan inte neka till att vi socialt konstruerar könsroller men vi kan inte heller neka till att människor och därmed våra hjärnor är resultatet av en evolutionsprocess som förmodligen gett oss vissa egenskaper. Men politiserad vetenskap är pseudovetenskap. Om man som genusvetare i Sverige a priori bortser från biologiska förklaringar eller som evolutionspsykologer a priori bortser från socialt konstruerade sådana är man ingen riktig forskare.
"det är precis vad genusvetenskapen som akademisk disciplin sysslar med, att samla bevis och fakta för att vi lever i en könsdiskriminerande värld"
SvaraRaderaOm man forskar om ett fenomen ska man först undersöka alla möjliga orsaker och variabler och därefter dra slutsatsen. Att göra tvärtom är pseudovetenskap. För många feministiska genusvetare och konservativa evolutionspsykologer sysslar tyvärr med det
@Martin Björnsson:
SvaraRadera"det faktum att det är möjligt för män att döma ut genusvetenskap som voodoosekt utan att lära sig ett dyft om den säger en del om det manliga, och att det faktum att de kan komma undan med säger en hel del av hur makten i vårt samhälle fortfarande ser ut"
Såvitt jag kan se åtnjuter genusvetenskap stor respekt i vårt samhälle, och åberopas ofta av opinionsbildare, lagstiftare och andra personer i maktställning. "Genuscertifiering" av arbetsplatser, universitetskurser etc. är också vanligt förekommande. Så exakt vad är det kritikerna "kommer undan med"?
"En annan vinkel är att få män att fatta att man som människa inte KAN vara utan någon grad av kollektiv skuld."
Med sådana här förvirrade påståenden kan man försvara alla möjliga oförätter, från diskriminering till folkmord. Vilken "kollektiv skuld" hade t.ex. judarna i 30-talets Tyskland?
Voodoosekterna skulle ta illa upp av att jämföras med er.
SvaraRaderaDet här är ju lite intressant (förutom att genusvetaren avslöjar sin forskning genom att ge uttryck för att inte veta vad forskning är), för jämförelsen med klass och etnicitet behöver ju en förklaring.
SvaraRaderaNågra exempel:
Feminister/genusvetare påstår att män har mest makt och därför begår de mer brott än kvinnor.
Det samma gäller ju för underklassen och arbetarklassen, de klasserna begår mer brott än de andra - Betyder det att underklassen och arbetarklassen har mer makt än de andra klasserna?
Det gäller också för etnicitet, personer med annan etnicitet än svensk begår mer brott än svenskar. Innebär det att människor med annan etnicitet har mer makt än Svenskar?
Man kan ju fortsätta t.ex. med:
Arbetslöshet, män, invandrare och fattiga är oftare arbetslösa. Återigen för att de har mer makt?
Missbruk, vanligare hos män, invandrare och fattiga - tecken på mer makt det med?
Självmord samma sak.
Psykisk sjukdom samma sak.
Varför ska genus vetenskapen tvunget anpassa sig så att den accepteras av "män"? Och vilka män är det vi talar om? Transsexuella män, heterosexuella, vita medelklass män, indiska kastlösa män?
SvaraRaderaSkulle desamma begäras av blackness studies eller av postkolonial studies?
På vilket sätt skiljer sig genusvetenskap från andra discipliner (ex ekonomi) när det gäller att vara starkt sammankopplad med ideologier och politiska rörelser? Varför får inte enskilda genusvetare ta avstånd från förklaringsmodeller som bygger på idén om att män och kvinnor är väsens skilda? I princip alla forskare bygger ju sitt arbete på tidigare forskning samtidigt son de sluter sug till en eller annan skola. Att gå in i en forskningsprocess med helt öppna ögon tror jag inte på. Att däremot diskutera sina utgångspunkter för att på så vis visa på vad man förbisett är en annan femma. Men varför skulle en forskare spendera tid på förklaringsmodeller som hen anser tidigare forskning redan har förkastat?
Ska vi vid postkoloniala studier vara tvungna att även diskutera kring galenskaper så som raser, lathet och lättja när det kommer till att förklara missförhållanden runt om i världen?
Och, case in point, om man skriver ett blogginlägg om genusvetenskap kommer man inom mindre än ett dygn ha fått kommentarer av alla internets olika trolltyper. Spännande.
SvaraRaderaannash:
SvaraRaderaMen det har ju skrivits hyllmil om de olika rasernas värden och färdigheter, en forskare som i sin forskning utgår ifrån att negroider är latare, falskare och mer odisciplinerade än europider behöver väl då inte förklara varför denne valt den utgångspunkten?
"Varför får inte enskilda genusvetare ta avstånd från förklaringsmodeller som bygger på idén om att män och kvinnor är väsens skilda? I princip alla forskare bygger ju sitt arbete på tidigare forskning samtidigt son de sluter sug till en eller annan skola."
SvaraRaderaMen visst, då kan vi ju studera klimatförändringarna och a priori utgå från att människans koldioxidutsläpp inte har någon som helst del i det. Vetenskapligt va? Gör man så blir ens forskningsresultat så vinklade att dom inte är värda ett skit.
Vi talar inte om att män och kvinnor är väsensskilda, vi talar om generella skillnader mellan män och kvinnor som tar sig i uttryck i olika yrkes och livsval på gruppnivå. Det är typ som kroppslängd, män är generellt sett längre än kvinnor men det är inte svårt att hitta en kvinna som är längre än genomsnittsmannen. När män och kvinnor väljer olika som grupp har vi en struktur. Strukturen kan bero på socialt tryck, diskriminering eller livsval som grundar sig på biologiska skillnader. Alla möjligheter måste tas med i ekvationen. Bortser man från en variabel av politiska skäl begår man tjänstefel.
"Men varför skulle en forskare spendera tid på förklaringsmodeller som hen anser tidigare forskning redan har förkastat"
Vilken forskning har förkastat generella biologiska skillnader mellan män och kvinnors psykologi? Genusvetenskapen? Det finns inte en neurolog som hävdar att såna skillnader inte existerar.
"På vilket sätt skiljer sig genusvetenskap från andra discipliner (ex ekonomi) när det gäller att vara starkt sammankopplad med ideologier och politiska rörelser?"
Att det finns andra vetenskaper som är politiserade och därför mindre trovärdiga ändrar inte på någonting. Två fel gör inte ett rätt.
"Skulle desamma begäras av blackness studies eller av postkolonial studies?"
Absolut. Det är ytterligare två exempel på svårartat politiserade forskningsfält. Du kan placera evolutionspsykologin där också som exempel på högervriden politiserad forskning.
Ingenjören: Var är "trolltyperna" i den här tråden? Allt jag ser är sansad diskussion.
SvaraRaderaAnonym:
SvaraRaderaPersoner som inte kan diskutera brukar kalla alla som har andra åsikter än dem för troll.
"Att däremot diskutera sina utgångspunkter för att på så vis visa på vad man förbisett är en annan femma."
SvaraRaderaEnligt min erfarenhet är svenska genusforskare inte särskilt pigga på att diskutera sina utgångspunkter. Inte dom norska heller vad det verkar som. Hade dom varit villiga till det hade man kanske haft lite hopp om framtiden.
Om man inte direkt köper bilden av kön som helt och hållet en social konstruktion och det allsmäktiga förtryckande patriarkatet som roten till allt ont blir man automatiskt sedd som kvinnohatare och förtryckare.
"Ofta är det inga problem för sagda debattörer att hantera orättvisor kring klass och etnicitet (främst klass), men inte kön eller sexualitet. Att det just är genusvetenskapen som demoniseras måste alltså komma från ett könsförtryck, en ovilja att inse och en rädsla att förlora den egna makten."
SvaraRaderaKlockrent exempel på hur pseudoforskare resonerar....
Att kritisera genusforskningen är alltså i sig ett bevis på könsförtrycket. Cirkelresonemang någon? Verkligen suverän bevisföring. Ett utmärkt exempel på hur det blir man först bestämt sig för en slutsats och sen letar efter bevis som pekar i den riktningen. Är det så man kommer fram till sina forskningsresultat så är dom inte värda någonting. Tyvärr...
"När folk man diskuterar med uttrycker åsikter om genusvetenskap är de genomdränkta av fördomar och förutfattade meningar. (...) Fördomarna grundar sig i en okunskap och rädsla inför [ämnet] ..."
SvaraRaderaJag har läst in mig på genus-"vetenskap" och vet mycket väl vad jag pratar om, men blir ändå alltid kallad okunnig och fördomsfull när jag kritiserar genusverksamheten och beskriver den som samma typ av pseudovetenskap som lysenkoismen. Samma typ av arrogans från feminister mötte filosofen Ellen R. Klein när hon gick igenom genusverksamheten och utifrån ett vetenskapsteoretiskt perspektiv beskrev den som den pseudovetenskap den är. Det har skrivit hyllmeter av erkända akademiker som Ann Campbell om hur genusverksamheten är fördomsfull och antivetenskaplig, men allt avfärdas på samma nedlåtande arroganta sätt som du har mot kritiker.
Jag har förutom att läsa genus-verksamhetens grundläggande litteratur också läst 5 eller 6 böcker om lysenkoismen och sett vilka slående likheter dagens genusverksamhet har med den pseudovetenskapen i Stalins Sovjet. Ingen genus-"forskare" jag pratat med har kunnat något om lysenkoismen och har därför inte kunnat förklara varför likheterna mellan deras genusverksamhet och historiens värsta vetenskapliga charlataneri och misslyckande är så stora.
Lysenkoisterna ägnade sig också åt att förlöjliga kritiker, beskylla dem för att ha fel politisk åsikt och skratta åt deras forskning. - Hur kunde "anti-lysenkoisterna" vara så dumma att tro att forskning på bananflugan kunde ge kunskap om hur man förädlade sädesslag?!
Historien har visat att forskningen på bananflugor var betydligt mer givande än Lysenkos politiskt motiverade teorier om att miljön helt styr ärftligheten hos sädesslagen. På samma sätt kommer historien att visa att evolutionspsykologernas studier av apor och andra djur är betydligt mer givande för jämställdhetsarbetet än genus-"forskarnas" teorier om att miljön helt styr könens skilda yrkesval, beteenden och sysselsätttningar. Anledningen är enkel: Genus-"forskningen" utgår från önsketänkande som de försöker tvinga på verkligheten, medan evolutionspsykologerna utan politisk agenda och som andra seriösa forskare efter bästa förmåga försöker beskriva världen sådan den är.
Du kan börja med Nils Roll-Hansens "Ønsketenkning som vitenskap : Lysenkos innmarsj i sovjetisk biologi 1927-37".
"evolutionspsykologerna utan politisk agenda och som andra seriösa forskare efter bästa förmåga försöker beskriva världen sådan den är."
SvaraRaderaDet finns politiskt motiverade evolutionspsykologer också som på förhand uteslutar sociala och kulturella förklaringsmodeller. Det är precis lika illa. Politiskt motiverad forskning finns lite varstans tyvärr. Och genusvetenskap som forskningsfält är helt legitimt. Synd bara att den åtminstone i Skandinavien är så extremt politiserad att man får svårt att ta svenska genusforskare på allvar.
Det är spännande att se hur just belackarna går igång och slutligen kramar musten ur debatten.
SvaraRadera"Det finns politiskt motiverade evolutionspsykologer också som på förhand uteslutar sociala och kulturella förklaringsmodeller."
SvaraRaderaDet var väl inte särskilt oväntat att "All forskning är politisk"-argumentet skulle komma som en svepande anklagelse. Men du missar troligen att det finns två sätt att läsa det du citerar från mig.
För du har faktiskt rätt i att det är precis lika illa med politisering av forskningen inom alla vetenskapliga discipliner. Däremot finns en viktig skillnad mellan genusverksamheten och andra forskningsgrenar, nämligen att politiseringen är implicit i genus-"forskningen" p g a dess biofobiska utgångspunkt, medan man inom seriösa forskningsområden kan kritisera enskilda forskare som uppvisar politisk tendens och försök att främja en viss politisk ideologi PÅ VETENSKAPLIGA GRUNDER. Genus-"forskare" däremot kan bara - som du gör - säga att alla andra är lika ovetenskapliga som dem, medels den vanliga feministiska floskeln om att all forskning skulle vara politisk.
Det här är något som man får klart för sig om man läser om lysenkoismen och redogörelser för i vilka avseenden den begick övergrepp på forskningens grundläggande principer. I det avseendet är Julian Huxleys bok "Sovjet och Vetenskapen" mycket intressant, eftersom den skrevs under pågående kontrovers mellan genetikerna och lysenkoisterna, om man nu inte vill ge sig på Valerij Soyfers digra verk som uppehåller sig mer vid de vetenskapsteoretiska sidorna av lysenkoismen än de politiska.
Det enda Lysenko nämligen i slutändan kunde göra för att försvara sitt marxistiska önsketänkande om miljöns påverkan på ärftligheten mot de alltmer massiva bevisen på att gener var en realitet, var nämligen att säga att sanningen, den vetenskapliga sanningen om den fysiska och biologiska verkligheten, berodde på vilken politisk ideologi man försvor sig åt. Så menade han att det kunde vara lika sant i en västlig, borgerlig vetenskap att gener fanns, som det var i en sovjetisk, proletär vetenskap att gener inte fanns.
Ju mer desperat genus-"forskarna" försöker förneka de bevis som evolutionspsykologisk (seriös och opolitisk) forskning levererar för att biologiska skillnader mellan könen påverkar yrkesval, beteende, intressen osv., desto mer tvingas de feministiska "forskarna" in i samma lysenkoistiska hörn där "sanningen" relativiseras och vetenskapen politiseras såsom ett direkt övergrepp på grundläggande vetenskapliga principer. Det finns redan idag konkreta enskilda exempel på detta.
Lysenko avfärdade all kritik som kunde ha avslöjat hans destruktiva anti-vetenskapliga verksamhet innan den gjorde alltför mycket skada, på samma sätt som du och genus-"forskarna" gör. Och det är i det sammanhanget faktiskt mindre intressant om ni har fel eller rätt, än att ni tar till utomvetenskapliga argument mot era motståndare. Det går sannolikt inte att få er att förstå att ni har fel i sak, men att ni ägnar er åt dålig vetenskap vet ni redan; problemet ligger i att ni - som Lysenko - ännu lyckas inbilla er att också många andra forskare gör det.
Om man vill ha en bra bild på icke-politiserad forskning inom evolutionspsykologin så kan jag stark rekomendera Steven Pinkers - Ett oskrivet blad (eng. A Blank Slate).
SvaraRaderaBoken är tjock, över 400 A4 sidor sprängfyllda med text. Men här är ett exempel på ett otroligt bra citat:
"Om medvetandet inte har någon medfödd struktur utan formas helt av erfarenheterna, gäller det för samhället att kontrollera människors erfarenheter för att skapa det rätta medveteandet." (Pinker, 2006; 173)
"genusterorins företrädare, å sin sida, gör bestämda empiriska antaganden beträffande människans natur. Det första är att skillnaderna mellan män och kvinnor inte har någon biologisk grund utan enbart är ett uttryck för den rådande samhällsordningen. För det andra, att den all föverskuggande sociala drivkraften heter makt, och det är endast utifrån ett sådant makrperspektiv vi kan ge en sanna tolkning av samhällets strukturer. För det tredje, det är inte enskilda infividers motiv som är avgörande för våra mänskilga interaktioner utan det handlar om olika grupper som ställs mot varandra - i det här fallet män som förtrycker kvinnor." (Pinker, 2006; 354)
Steven Pinker säger också att det inte är 100% biologiskt utan hävdar att det är 50/50 och ger följande exempel på hur detta ska tolkas (Hittar inte det exakta citatet):
Ta två olika sorters sädeskorn och sätt ner i samma åker där de blir vattnade lika mycket och får lika mycket sol så kommer de växa sig till olika höjder. Ta två identiska säderskorn och placera i olika åkrar där de vattnas olika mycket och får olika mycket sol och de kommer växa till olika höjder.
Samma sak gäller människan, och då inte bara dess längd som är beroende av gener och näring utan även för vårt psyke.
Ta två tvillingar då, den ena växer upp hos en välbärgad amerikansk familj och den andra hos en fattig somalisk familj, kommer de bli identiska? Nej. Men de kommer bli väldigt lika varandra, medan den ena kanske bli national ekonom eller liknande så kommer den andre att kanske bli bookie. Båda har en fallenhet för ekonomi och pengar men beroende på näring kommer de växa åt olika håll och olika lågnt!