Warriorerror

Har just sett färdigt ’Warrior’, med en oscarsnominering för bästa manliga biroll. Det började okej, men spårade gradvis ur mer och mer.

Vad som kunde vara en historia om manlighet, våld och begränsningar, årets ’The Fighter’ eller ’The Wrestler’ drunknar i enkla lösningar.

En broder är soldat, mörk, tyst, plågad och knockar, den andre är lärare, ljus, elegant, tålmodig, lyssnar på Beethoven & vinner på grepp.

Koba, den oövervinnlige ryssen, gör entré med sovjetflagga draperad i rött med hammare och skära. Till tonerna av protestsångaren Vysotskij.

B måste besegra ryssen för att behålla hus och hem, och skydda familjen. Gäsp.
Ts marinenhet blir dödade av amerikanska plan. Ännu mer gäsp.

Nick Noltes roll är överspelad, tröttsam och en pinsam och skamlös flirt med en lättlurad oscarsakademi. Hans nominering är endast politik.

Vem som helst som sett filmen måste inse att han inte längre är (om han någonsin har varit det) en tillräckligt trovärdig skådespelare.

Men värst: En film med så mycket våld ska fanimej ha en anledning till det, inte glorifiering. Män som bondar av våld gör mig illamående.