Hönan eller ägget?

Det är intressant att se hur tidningarna skriver om Mona Sahlin, och hur folk pratar om henne. Alla verkar vara överrens om att hon är en dålig ledare och skulle bli en dålig statsminister. När man vill få reda på mer vad det är som gör henne dålig står det dock still.

Tidningarna skriver om partiets misslyckande i valet, att de inte lyckats dra tillräckligt många väljare och skyller det lite diffust på Sahlin. Sedan hon blev vald till partiledare har de stora dagstidningarna tävlat i konsten att underminera hennes auktoritet gentemot det svenska folket. Nu står de där och hävdar att svenska folkets val innebär att hennes makt är underminerad. Man skapar en bild av henne som trummas ut, sedan står man och kommenterar bilden man har skapat som sanningen.

När man frågar folk som har något emot Sahlin vad det egentligen är de menar har de inget konkret att svara med. Det blir lite mummel om Toblerone och att man helt enkelt ”inte gillar henne”. Nej, det är inte så konstigt när man har lärt sig i media under de senaste fyra åren att man inte ska tycka om henne, man ska framförallt inte lita på henne.

Hur medveten eller omedveten den här kampanjen har varit är väl svårt att säga, men om en tongivande dagstidning sätter bollen i rullning följer andra ofta med i samma ledband. Det är sorgligt att man inte kan skildra Sahlin neutralt, som den kunniga och skickliga politiker hon är, oavsett vilken politisk tillhörighet man själv har. Om det är för att hon är kvinna eller rödgrön är också svårt att säga, antagligen en kombination av båda. Sorgligt är det hursomhelst, och man hoppas att bilden av henne kan nyanseras under följande fyra år, så att Sveriges befolkning får en rättvis bild av hennes arbete.