Mina tio favoritfilmer i ett kanonperspektiv

Jag har dragit igång ett projekt i min filmklass, där jag tvingar folk att lista sina tio favoritfilmer genom alla tider. Syftet är att dra igång en diskussion om kanon, smak och kulturellt kapital. I början av kursen fick vi en lista på filmer som framröstats av filmkritiker över hela världen som de bästa filmerna någonsin. Det är tidningen Sight & Sound som drar i projektet, de gör en lista var tionde år, och den senaste är från 2002. Det innebär att nästa lista kommer nästa år, vilket är lite spännande. Hursomhelst var det inte många filmer jag hade sett på den listan när jag fick den i min hand. Närmare bestämt sju av sextio. Efter två terminer filmvetenskap har jag sett nio till, men man kan lugnt säga att jag har en bit kvar, i alla fall om man jämför med de filmer som spelat in mest pengar genom tiderna.

Topp tio-listan för kritiker var följande:
1. Citizen Kane
2. Vertigo
3. La regle du jeu
4. The Godfather I & II
5. Tokyo Story
6. 2001: A space odyssey
7. Pansarkryssaren Potemkin
8. Sunrise
9. 8 ½
10. Singin’ in the rain

Här var det ändå en del filmer jag kände igen då, och idag vet vilka det är. Resten av listan innehöll en hel del okänt, och därför ville jag diskutera lite vem som sätter kanon för film, hur filmsmaken för en filmvetenskapsklass i Lund skiljer sig från kritiker. Vi är två grupper som har högre kulturellt kapital än gemene man, ser man skillnader och vad består de i så fall i? Jag har sammanställt resultatet, men ska vänta med att publicera dem här, eftersom jag vill avslöja dem för klassen först. Det sker den första juni, så dagarna efter kan ni hålla utkik här efter den fullständiga topplistan. Som en teaser kommer jag att presentera min egen topp-tio-lista. Det är alltså mina tio favoritfilmer genom tiderna i omvänd ordning. För de som följer bloggen regelbundet kanske det dyker upp några klassiker, men det får ni helt enkelt leva med:

10. Who framed Roger Rabbit?
En av de filmer som jag har sett flest gånger. Jag älskade den här filmen när jag var i tioårsåldern, men kan uppskatta den även i vuxen ålder. Oerhört snyggt gjord, före sin tid, med coola effekter och snyggt berättande.
9. O brother, where art thou?
Lite roligt att jag börjar med två filmer med frågetecken i titeln. Den här placeringen är den som jag idag (tre veckor efter att jag lämnade in min lista) skulle ändra till Guds stad istället. O brother är med på listan dels för att det är en fantastisk film, men också som representant för Coenbrödernas filmer där jag har många favoriter.
8. The Royal Tenenbaums
Liksom för O brother får The Royal Tenenbaums representera både Wes Andersons och Noah Baumbachs kollektiva genier. Som film har den växt för varje gång jag ser den eftersom den innehåller så mycket av det jag älskar med film.
7. Eternal sunshine of the spotless mind
Charlie Kaufman är en briljant manusförfattare, men det är egentligen bara med Eternal Sunshine som han har lyckats knyta ihop en hel film från början till slut. Helgjuten film, med underbara skådespelarinsatser (ja, även från Jim Carrey) och ett oslagbart berättande.
6. Shine
När jag skulle sammanställa listan, vilket var oerhört svårt att göra, kom jag på mig själv med att den här filmen var tvungen att vara med, och ganska högt upp. En fantastisk film med den kanske bästa skådespelarinsatsen någonsin av Geoffrey Rush. Dessutom en film från Australien, vilket bryter den amerikanska dominansen på listan. Som man förstår när man ser min lista är humor en viktig ingrediens för att jag ska tycka om en film. Shine får därför till viss mån representera det klassiska dramat, som jag förstås också uppskattar som filmgenre.
5. Oceanstrilogin
Ja, jag kan inte hjälpa det, jag fullkomligt älskar Oceanstrilogin. Reglerna för listandet här var att man fick sätta en filmserie eller trilogi på en plats, vilket underlättade för mig när det gäller Oceansfilmerna. Hade jag varit tvungen att välja mellan dem hade det blivit Ocean’s 12 som fått platsen, delvis för att alla häcklar just den filmen. Rytmen, känslan, fotot och användandet av rummet bortom kameran är några av de aspekter som gör Oceanstrilogin så bra.
4. Little miss sunshine
Jag reflekterade också över att det var så många filmer med ordet shine i titeln på den här listan. Den tredje och bästa är indiesuccén från 2006 där allt verkligen görs rätt. Blandningen av humor och allvar, suveräna skådespelare, enkel men träffsäker berättelse, briljant dialog och ett klockrent soundtrack som accentuerar rytmen i berättelsen. Klockrent!
3. Picassos äventyr
Den bästa svenska filmen någonsin får också representera allt det som är genialt med Hasse och framförallt Tage, men även hela gänget i AB Svenska Ord. Tage Danielsson är nog min största idol och förebild, och i Picassos äventyr får man den bästa och mest övergripande bilden av varför han och Svenska Ord är så himla bra. Ordlekar, intertextuella referenser i varje scen, humor och allvar, galenskap och visdom. Så jävla bra.
2. The Shawshank redemption
Jo, det är lite pinsamt att ha ettan på IMDB:s betygslista så här högt upp. Jag hade den länge som min favoritfilm, men när jag skulle sammanställa den här listan hittade jag en mycket lämpligare vinnare. Jag kan dock inte bortse från Nyckeln till frihet, eftersom jag tycker att det är en fantastisk film. Till mitt försvar vill jag också säga att jag upptäckte den innan den blev stor, jag såg den tillsammans med en kompis på vår lokala bio i Bjursås, utan att veta vad det var för film. Det var kanske därför den gjorde ett så stort intryck på mig.
1. Hot shots! och Hot shots - part deux
Jag blev så glad när jag insåg att det självklart är Hot shots-filmerna som ska ha den här platsen. Dels därför att det faktiskt är mina absoluta favoritfilmer genom alla tider, dels eftersom de får representera en av mina favoritgenrer, parodin. Med det sagt vill jag också säga att det görs en hel del usel parodi, men när en parodi görs på rätt sätt som med Jim Abrahams filmer (Airplane 1 & 2, Top Secret och i viss mån Nakna pistolen-filmerna), så är det för mig höjden av underhållning. Om jag hade varit tvungen att välja en av filmerna hade det blivit tvåan, men båda förtjänar förstaplatsen på min lista.