måndag 7 mars 2011

Plats 85-81

85. Arne Andersson, Löpning
Mannen som fick finna sig i att alltid stå i skuggan av Gunder Hägg. Några år under brinnande världskrig var det de här två som dominerande medeldistanslöpningen i världen. Trots att Hägg var den som oftast vann, och fick det mesta av äran, lyckades Andersson ändå slå fem världsrekord under sin aktiva karriär. Liksom Hägg blev han sedan avstängd på livstid för brott mot amatörreglerna, något som självklart har hämmat bådas samlande av meriter. Som tur är har synen på idrott förändrats sedan dess till att handla om något som alla ska ha möjlighet att syssla med. Ja, riktigt så är det väl inte, men det krävs inte längre att man ska vara rik för att få börja med idrott. Det är i alla fall ett fall framåt.

84. Anna Larsson, Löpning
Anna Larsson är en av de svenska idrottsstjärnorna som är svårast att bedöma. Hon fick aldrig chansen att tävla internationellt på grund av andra världskriget och inskränkt manschauvinism som innebar att kvinnor inte skulle springa längre än 200 meter. Det man vet är att hon satte fyra världsrekord under sin karriär, och att hon aldrig någonsin förlorade ett lopp. Samtidigt som henne fanns det flera löpare som sprang lika fort, som hon aldrig fick chansen att möta, främst ryska löpare. Man undrar hur långt hon hade kunnat gå om hon hade fått chansen att utöva sin idrott på riktigt, hur bra hon hade kunnat bli om hon hade fått möta det bästa motståndet. Nu är hon en fascinerande historia och en ikon i svensk idrottshistoria.

83. Susanne Ljungskog, Cykling
Med sina två VM-titlar i linjelopp under 00-talets tidiga år visade Susanne Ljungskog att hon var en av Sveriges bästa cyklister genom tiderna. Tillsammans med en EM-titel, fyra världscupsegrar och åtta toursegrar har hon samlat på sig en diger meritlista, trots att karriären inte är över än. Med Ljungskog och kronprinsessan Emma Johansson har cykelsporten haft en storhetstid på damsidan de senaste tio åren. Förhoppningen är att framgångarna inte är slut än. En OS-medalj hägrar fortfarande för Ljungskog.

82. Stellan Bengtsson, Bordtennis
Stellan Bengtssons VM-guld i bordtennissingeln 1971 var en av de största skrällarna i svensk idrottshistoria. Det sägs också att det var bragdjuryns kortaste beslutsfattande, att det tog ungefär en halv minut att bestämma att Stellan skulle få medaljen. Tillsammans med ett VM-guld i dubbel och ett i lag är han en av flera bordtennisspelare som kommer med på listan. Han blev Sveriges första singelvärldsmästare och hans meriter inkluderar fem EM-titlar, varav en i singel samt ett VM-brons i singel 1981. Idag är han aktiv som tränare.

81. Stig H Johansson, Trav
Travsporten är svår att bedöma, dels eftersom den i mångt och mycket är en inhemsk företeelse, dels eftersom det kan vara svårt att särskilja kusk, tränare och häst. Vem ska man egentligen ge beröm för vinnande insatser? Ja, om det är någon som förtjänar beröm så är det väl Stig H Johansson. Med 6222 svenska segrar är han dock inte värst i landet, det är Olle Goop. Det här är dock en lista som inte tar upp inhemska meriter, så anledningen till att Johansson är med på listan är hans sex triumfer i det internationella Elitloppet, samt hans seger med Queen L i det prestigefyllda Prix d’Amerique. Som enda travkusk på listan får han också representera flera andra giganter i branschen, som nämnde Goop, hans son Björn, Åke Svanstedt och Helen A. Johansson för att nämna några.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar